Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iron and steel institute - Ironi - Ironiker - Ironside, Sir William Edmund - Iro-skotska kyrkan (el. keltiska kyrkan) - Irradiation - Irrationalism - Irrationell - Irrationella tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRRATIONELLA TAL
med syfte att genom sammankomster och
gemensamt forskningsarbete befordra
järnhanteringens tekniska utveckling. Organ: ”Journal
of the Iron and Steel institute”. Främsta
utmärkelsetecken: Bessemermedaljen i guld. I.S.
Ironi’ (av grek. élronéi’a, förställning), ett
tadlande el. förlöjligande av personer el. saker
under skenet av erkännande och beröm. I.
innebär alltid en stark spänning mellan
uttrycket och innebörden, mellan formen och
avsikten, och den utlöses vanl. av den mer el.
mindre harmfyllda insikten om motsättningen
mellan ”synas” och ”vara”, mellan värde och
verklighet. Dess historiskt mest kända form
är måhända den sokratiska i., yttrande
sig däri, att den talande ställer sig som den
okunnige och underlägsne inför motparten,
vars föregivna vetande därpå avslöjas. I
dialogerna låter Platon sin Sokrates bete sig så
inför de skrävlande och uppblåsta sofisterna.
En senare form är den s.k. romantiska
i., i vilken den fria, genialiska personligheten
leker med sina värden, även de högsta, och
finner sitt nöje i att trasa sönder sina egna
illusioner i samma ögonblick, som han hänger
sig åt dem. Inom skönlitteraturen uppträder
i. under en mångfald andra, rikt nyanserade
former, från en mjuk och relativt välvillig i.
till en föraktfull och skärande, vilken, vid
växande bitterhet, kan stegras till sarkasm
(se d.o.). Ss. estetiskt begrepp
uppmärksammades i. särsk. av Jean Paul och Sören
Kierke-gaard, vilken senare i i. såg en övergångsform
mellan det ”estetiska” och det ”etiska”
livs-stadiet. Mästare i i:s konst äro bl.a. Swift,
Voltaire, Kierkegaard och Anatole France. —
I r o’n i k e r, person som i tal och skrift med
förkärlek tillgriper i:s vapen. — I r o n i s
e’-r a, skenbart berömma, behandla med i. Adj.:
i r o’n i s k. — Litt.: S. Kierkegaard, ”Om
Be-grebet Ironi” (1841); M. Schasler, ”Das Reich der
Ironie” (1879); F. Paulhan, ”La morale de
1’ironie” (2 éd. 1914). A.N.
Iro’niker, se Ironi.
Ironside [al’9nsald], Sir William
Edmund, engelsk militär (f. 1880), officer vid
art. 1899, major 1914, brigadgeneral 1918,
generalmajor 1919 och generallöjtnant 1931.
Under världskriget tjänstgjorde I. ss.
generalstabsofficer till i mars 1918, då han blev
brigadchef vid Somme. I nov. s.å. blev han chef för
de allierades stridskrafter i Archangelsk och
1920 för de brittiska trupperna i n. Persien.
I. var 1922—26 chef för krigshögsk. i
Cam-berley, 1926—28 divisionschef i Aldershot,
1928—31 militärbefälhavare i Meerut (Indien)
samt är från 1931 kommendant i Towern,
London. Han har utg. ”Tannenberg” (1925). E.Bz.
Iro-skotska kyrkan (el. keltiska
kyrkan) på Irland grundades o. 400 genom
mission från England (ang. den Patrik, som
traditionen gjort till Irlands apostel, se denne).
Då folkvandringarna kort därefter nådde
England, blev Irland avskuret från fastlandet, och
dess kyrka kunde fritt utveckla sin egenart.
Denna karakteriseras av kyrkoorganisation i
anslutning till klanindelningen, med klostren
som centrum och abboterna, icke biskopar, ss.
kyrkans ledare (genomförd av Finnian, d. 548),
vetenskaplig bildning (bl.a. kunskap i
grekiska), sträng kyrkotukt med enskild bikt samt
förening av vandringslust och missionsiver.
Dessutom bibehölls en äldre, i katolska kyrkan
avskaffad påskberäkning (se P å s k) och
munkarnas tonsu’ra Johanni (främre delen av
hjässan rakad, jfr Tonsur). — En viktig
missionsstation fick i. k. 563 i ett av Columba
d.ä. (se denne) grundat kloster på ön lona,
vars munkar gingo ss. missionärer till
Hebri-derna, Shetlands- och Orkneyöarna samt
Island. Även delar av England mottogo därifrån
kristendomen i dess iro-skotska gestalt. En
vittomfattande mission på kontinenten inleddes
av Columba d.y. (se denne), och Irland blev
ett med Rom tävlande centrum för
kristendomens utbredning. Sedan romersk mission 596
vunnit insteg bland angelsaxerna (genom
Augustinus, ärkebiskop av Canterbury), fick
Rom överhand i England (synoden i Whitley
664). Försvagade genom vikingarnas angrepp,
måste även de iro-skotska klostren ge vika.
697 antog abboten i Armagh romersk ordning
och blev Irlands förste ärkebiskop. — Litt.:
J. M. Flood, ”Ireland and the early church”
(1920); P. Power, ”Early christian Ireland”
(1925). A.M-n.
Irradiation [-Jo’n], en på ögats kromatiska
aberration (se d.o. 3) beroende optisk villa (se
Optiska villor). N.R-e
IrrationalFsm [-tfo-], se Irrationell.
Irratione’11 [-tfo-] (till lat. nekande in och
rationa’lis, förnuftig), som strider mot el. ej
är åtkomlig för förnuft el. logik;
förnuftsvidrig; oberäknelig, oförutsedd; även matem.,
se Irrationella tal. — I r r a t i o
na-1 i’s m, åsikt som räknar med något
irrationellt; förstånds- el. förnuftsvidrighet, brist på
förmåga el. vilja att använda förståndet. H.L.
Irratione’lla tal. Om man på tallinjen (se
d.o.) avsätter först alla hela tal och sedan alla
bråk (dessa slag av tal kallas rationella),
motsvaras ändå ej varje punkt på linjen av
något tal. För att ernå detta, låter man
”luckorna” på linjen motsvaras av ett nytt
slags tal, ”irrationella”, vilka kunna
framställas ex. som oändliga, icke periodiska
deci
— 25 —
— 26 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
