Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Handel - Kommunikationer - Kyrkliga förhållanden - Undervisningsväsen - Tidningspress - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND
Exportens totalvärde uppgick s.å. till
74,2 mill. isländska kr., därav:
Fisk ................................ 55,520,000
Sill- och fiskoljor ................... 6,374,000
Fårkött ............................... 3,094,000
Hudar ................................. 2,997,000
Ull ................................... 2,338,000
J.F.
Kommunikationer. De inre trafiklederna ha
ända till nutiden bestått av ridstigar. Under
det senaste årtiondet har man byggt c:a 1,300
km. körvägar, trafikabla för motorfordon.
Järnvägar saknas. 1920 var telegraf- och
telefonlinjernas längd 12,202 km. J.F.
Kyrkliga förhållanden. Reformationen
genomfördes på I. ung. samtidigt som i de övriga
nordiska länderna. I. utgör nu 1 stift (med
biskopssäte i Reykjavik; 2 s.k.
ordinationsbi-skopar för de o. 1800 upphävda
biskopsdö-mena Hölar och Skålholt väljas sedan 1909 av
prästerna), indelat i 20 prosterier och 109
pastorat. Till evang.-luterska kyrkan hör så gott
som hela befolkningen (94,227 år 1920). S.N.
Undervisningsväsen. Före 1800-talet fanns
knappast någon offentlig folkundervisning på
I.; föräldrarna gåvo barnen de nödtorftiga
kunskaperna. Sedermera ha barnskolor
upprättats i städerna; på landet finnas huvudsaki.
kringflyttande lärare, som längre el. kortare
tid lämna undervisning på sådana gårdar, som
kunna taga emot ett större antal barn.
Undervisningen är mycket elementär. Ett sedan
länge existerande lärareseminarium har
emellertid haft stor betydelse. I Akureyri
upprättades för c:a 50 år sedan en realskola, nu
om-bildad till allm. lärov. med dimissionsrätt. Den
högre undervisningen meddelades förr i de till
biskopssätena knutna latinskolorna. Dessa
blevo o. 1800 sammanslagna till ett lärov. i
Reykjavik, nu bestående av 6 klasser (för
åldern 14—20 år). Intill 1911 måste alla, som
önskade univ.-utbildning, studera vid
Köpenhamns univ. Sistn. år upprättades ett univ. i
Reykjavik med teologisk, juridisk och
medicinsk fakultet samt en filosofisk, där dock
undervisning lämnas blott i filosofi och I:s
historia, språk och litteratur. På I. finnas även ett
par flickskolor, en handelsskola (Reykjavik),
några lantbruksskolor, en navigationsskola
m.m. F.J.
Tidningspress. Icke förrän 1848 erhöll I. sin
första tidn., ”Tjodolf” (”pjööölfur”), vars namn
skulle beteckna den ss. folklig och frisinnad,
vilket den också under skiftande red. förblev,
tills den 1912 upphörde. 1874 började en
annan av I:s ledande tidn. att utkomma,
”Isa-fold”, red. av den frisinnade Björn Jönsson.
Sedermera ha grundats andra tidn. i Reykjavik,
störst ”MorgunblaöiÖ”, som utkommer
dagli
gen, de övriga endast några gånger i mån.; av
de sistn. är ”Timinn” mest betydande. Varje
politiskt parti har nu sitt eget organ.
Akureyri fick sin första tidn. 1853; även andra
köpstäder ha sina egna tidn. De ha nu alla
mer el. mindre modern teknisk utstyrsel. F.J.
Litteratur. Före reformationen.
Liksom I. är en norsk koloni, utgör också dess
litteratur till att börja med en direkt forts, av
litteraturen i Norge o. 900. Att skilja Norges
och I:s andel i den äldsta västnordiska
litteraturen är därför mycket svårt; beträffande de
genomgående anonyma s.k.
eddadikter-na (se E d d a^ har det faktiskt hittills visat
sig omöjligt. Även beträffande dessa ha
islänningarna i varje fall den ovanskliga
förtjänsten, att de bevarat dikterna till vår tid.
Det litterära intresset och den litterära
bildningen på I. ha i alla tider haft ett djup och
en bredd, som sakna motstycken, och även
under tider, då intet nytt av betydelse frambragts
ha islänningarna med storartad trohet vårdat
det litterära arvet. Till fram på 1100-talet fort
plantades all litteratur uteslutande muntligt.
Av största betydelse blev den tolerans och det
intresse, som den katolska kyrkans män på I.
— i motsats till i alla andra germanska länder
— visade den inhemska, delvis rent hedniska
litteraturen. De ställde skrivkonsten i den
profana litteraturens tjänst och använde själva
fr. o. m. Are (d. 1148) i största utsträckning
modersmålet. — Jämte eddadiktningen
odlades i Norge vid tiden för I:s kolonisation av
män som Brage, Torbjörn Hornklove, Tjodolv
den s.k. skaldediktning e n, vilken i
motsats till eddadiktningen mestadels behandlar
aktuella ämnen i en nästan genomgående
stilistiskt och metriskt synnerligen konstfull och
invecklad form (jfr Drapa, Drottkvätt
och Ken ning). Ehuru arten levde kvar i
Norge åtm. ett par hundra år, togo
islänningarna på detta område helt och hållet ledningen
med skalder som Egil, Nordens förste store
centrallyriker, Kormak och Einar Skålaglamm
(900-talet), Hallfred (o. 1000), Sigvat och
Ar-nor (1000-talet). Många islänningar hade
under åren 900—1300 i skaldediktningen en
vcrk-lig födkrok, och isländska hovskalder
uppträdde ej blott i alla Nordens länder utan även
i England (Gunnlaug Ormstunga m.fl.).
Redan före 1100 börjar skaldediktningens
deka-dans; man har stelnat i schablon. Innehållet
är under dessa senare årh. ofta ej längre
tids-historiskt utan t.ex. antikvariskt (Hallar-Steins
”Rekstefja”) el. katolskt-religiöst
(”Leiöarvl-san”, ”Harmsöl”, ”Plåcitüsdråpa”). I
eddadik-tens form är avfattad den gripande
visions-dikten ”SölarljöS” (1100-talet?). Den religiösa
— 85 —
— 86 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
