Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Litteratur - Musik - Konst - Teater - Litt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND
dels några litterära sällskap från slutet av
1700- och början av 1800-talen, av vilka ”Hiö
fslenzka bokmentafélag”, stiftat 1816, ännu
existerar, dels den 1835 startade tidskr. ”Fjöl
nir”. Under 1800-talet har skönlitteraturen,
utan att uppge sin nationella egenart, rönt
påtagligt inflytande av allmäneuropeiska
strömningar, så under 1800-talets förra del av dansk
och tysk romantik. Banbrytare för den
moderna litteraturen var lyrikern Bjarni
Thor-arensen (1786—1841). Andra bekanta skalder
under 1800-talet äro Jonas Hallgrimsson (d.
1845), Benedikt Gröndal (d. 1907), Matthias
Jochumsson (d. 1920) och folkskalden
”Bölu-Hjålmar” (d. 1875). En realistisk romankonst
grundlades av J6n Thoroddsen (d. 1868). Bland
hans efterföljare märkas Gestur Pålsson (d.
1891) och Einar Kvaran (f. 1859). Stort
litterärt och vetenskapligt värde äger det av J6n
Ärnason 1862—64 utg. stora saml.-verket
”is-lenzkar pjöösögur”. Av de yngsta
generationerna må särsk. framhållas lyrikern Einar
Be-nediktsson (f. 1864), dramatikerna .lohann
Si-gurjönsson (1880—1919) och Guömundur
Kam-ban (f. 1889), den senare även epiker, samt
ro-manförf. Gunnar Gunnarsson (f. 1889), vilken
dock övergått till danska språket och på I.
be-dömes kyligt. Den vetenskapliga alstringen
under 1800- och 1900-talen ligger till stor del på
det filologiska och historiska området. Bland
mängden av namn förtjäna särsk. nämnas
Sveinbjörn Egilsson (d. 1852), lexikograf och
Homerosöversättare, GuÖbrandur Vigfüsson (d.
1889) och Siguröur Nordal (f. 1886). E.No.
Musik. Isländarna äro ett folk med
utpräglad musikalisk begåvning; därom vittna dels
den stora mängden bevarad folkmusik, dels det
ständigt vakna intresset för tonkonsten. Av
äldre isländsk musik, som alltjämt hålles i
ära, märkas två arter: enstämmiga rimur
(dans-sånger) och s.k. tvisöngur (tvåstämmiga
sånger), besläktade med medeltidens tvåstämmiga
o’rganum (se d.o.). Kompositionstekniken
(melodi och samklang) vid båda dessa arter
bär tydlig prägel av hög ålder, och dessa
sångers användning erbjuder ett sällsynt ex. på
odlandet av gammal musik helt upp till vår
tid. Studiet av denna musik har ännu knappast
nått längre än till ett begynnelsestadium; bland
forskare på området märkas Bjarni
Thor-steinsson (insamling av folkmelodier), Angul
Hammerich (i sht studier av tvisöngur) och
framförallt Jön Leifs, som söker organisera
studiet av I:s tonkonst på bredare
vetenskaplig grundval. E.A.
Konst. Den nordiska vikingatidens konst
överfördes till I., där man funnit rester av hus
och gudahov (rekonstruktion av V. GuÖmund-
son). Den avlånga salbyggnaden med grästorv
samt resta och liggande stolpar och bräder
går också igen i I:s kyrkor; Hofstaöir ger ännu
exempel därpå. De flesta av I:s kyrkor äro
från nyare tid, enkla och av trä, så även de
gamla biskopssätena Skålholts och Hölars
domkyrkor. I interiören ser man här och där ännu
anslutning till den norska träskärarkonsten.
Bland de vackraste är Sands kyrkas inre. Ett
och annat praktfullt snideri från medeltiden
är bibehållet, t.ex. dörren från Valthiofsstad
(nu i museet i Reykjavik); vidare märkas
snidade bänkar och stolar, kistor och skrin.
Karv-snitt är annars ’utmärkande. Den gotiska
stilens mönster framträda särsk. i metallkonsten,
beslag, smycken m.m. Textilkonsten, vävnader
och broderier, har också florerat på I. Mot
medeltidens slut och under 1500-talet fick I.
även ett ganska betydande bokmåleri. Under
de senare årh. har I. haft en och annan
porträttmålare av blygsam art. Men med
Thor-valdsen (f. i Köpenhamn, men fadern
islän-dare), fick I. en bildhuggare av första rang,
dock verksam i Danmark och Italien.
Skulpturanlag framträda också kraftigt i I:s nyare
konst, t.ex. hos Einar Jönsson (se denne).
En skara yngre målare har skapat en isländsk
landskapskonst av betydenhet. — I:s
Nationalmuseum grundades i Reykjavik 1863 av den
som konstnär och dräktreformator kände
Si-guröur Guömundsson (1833—74). E.W.
Teater. Sedan 1720 skrevos och uppfördes
årl. komedier på latin av lärjungarna vid
latinskolan i Skålholt, och traditionen fortlevde
sedan skolan 1750 flyttats till Reykjavik.
Småningom började man skriva på isländska och
spela oftare. Inpå 1800-talet togo studenter
o.a. amatörer hand om den spirande teatern.
Den nu verkande teaterföreningen i Reykjavik,
bildad 1880, spelar under säsongen (okt.—maj)
3 å 4 gånger i veckan i hantverksföreningens
lokal. Nöjesskatten går till en fond, som avser
att täcka byggnadskostnaden för en
nationalteater i Reykjavik och säkerställa dess
verksamhet. Yrkesskådespelare i eg. mening
existera ännu knappast. Repertoaren står på ett
högt plan. Vid sidan av den unga inhemska
dramatiken upptager den klassiska och
moderna verk av betydelse (Shakespeare,
Molière, Holberg, Ibsen, Björnson, Strindberg
m.fl.). En skådespelerska av stora mått var
Stefania Guömundsdöttir (d. 1925). Bland nu
verkande krafter märkas hennes dotter Anna
Borg (1932 g.m. danske skådespelaren Poul
Reu-mert), Guörun Indriöadöttir, Svava Jönsdöttir,
August Kvaran och hans hustru samt teaterns
ledare IndriÖi Vaage. G.K-g.
Litt.: A. Engström, ”Ät Häcklefjäll” (1913);
— 89 —
— 90 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
