Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Litt. - Islandsberg - Islandsfalken - Islandshäst, isländsk ponny - Islandslav, Islandsmossa - Islandsspat - Isle (franska) - Isle (flod) - Íslendigabók - Isle of Ely - Isle of Wight - Isleworth - Islimje - Islom - Islossning - Isly - Isläggar - Isläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLANDSBERG
H. Blomberg, ”Bland vulkaner och varma
källor” (1924); Th. Thoroddsen, ”1., Grundriss
der Geographie und Geologie” (1905),
”Ge-schichte der isländischen Vulkane” (1925), ”An
account of the physical geography of Iceland
with special reference to the plant life”
l”Bo-tany of Iceland”. Part I, 2, 1914); S. Axel
Anderson, ”Icelands industries” (”Economic
geography”, 1931). — Jön porkelsson, ”Om
digt-ningen paa I. i 15. og 16. årh.” (1888); F.
Jönsson, ”Den oldnorske og oldislandske
Litteraturs Historie” (2 Udg., 2 bd, 1920—23); F. Bull
& Fr. Paasche, ”Norsk litteraturhistorie”, 1
(1924); E. Noreen, ”Den nor^t-isländska
poesien” (1926); S. Nordal, ”Islands litteratur i det
19. og 20. årh.” (1927); K. Liestöl, ”Upphavet
til den islendske ættesaga” (1929); Jön
Helgason, ”Isländsk litteratur under 1500-talets
senare hälft” (i ”Island”, 1, 1931). — A.
Fed-dersen, ”Isländsk Kunstindustri” (i
”Tids-skr. for Kunstindustri”, 1887); H. Fett,
Miniatyrer fra isländske haandskrifter” (i ”Bergens
museums aarbog”, 1910); M. poröarson,
”Is-lenzkir listamenn” (2 bd, 1920—25); D. Bruun,
”Fortidsminder og Nutidshjem på Island”
(1928); G. Gretor, ”Islands Kultur und seine
junge Malerei” (1928); S. Blöndal & S.
Sig-tryggsson, ”Gammel isländsk kultur i billeder”
(1929).
Islandsberg, fyrplats i Bohusläns skärgård,
o. 7 km. s. om Lysekil.
Islandsfalken, en på Island och Sydgrönland
förekommande form av jaktfalken. Se
Falksläktet.
Islandshäst, isländsk ponny, se
Hästar.
Islandslav, Islandsmossa, Cetra’ria
is-la’ndica, i farmakopén benämnd Lichen
isla’n-dicus, en till fam. Parmelia’ceæ hörande, på
hedar och i bergsskogar samt i arktiska
trakter allmänt förekommande, busklik lav av
oliv-brun, nedtill ofta rödaktig färg och med
upprätta, rännformiga, broskartade bålgrenar, i
kanten försedda med tandlika hår, och
sköld-formiga, glänsande bruna apothecier. I.
innehåller ett i vatten starkt svällande,
geléliknan-de kolhydrat, 1 i c h e n i n jämte i s o 1 i c h
e-nin (se Lavstärkelse), socker samt ett
beskt smakande ämne, cetrarsyra, har
användning som färglav och läkemedel, i högnordiska
trakter även ss. näringsämne. O.Gz.
Islandsspat kallas den rena kalkspat, som
förekommer vid Eskifjord på ö. Island och
fått stor betydelse som material till vissa
optiska instrument, Nicols prisma etc. K.A.G.
Isle [il] (fra., av lat. Vnsula, jfr Isola), ö;
ofta i ortnamn.
Isle [il], h.-biflod till Dordogne i s.
Frank
rike, upprinner på Limousinplatån, blir
segelbar vid Périgueux, mynnar vid Libourne; 235
km. lång. O.P.
Islendingabok (lat. Libe’llus island o’rum) är
senast utg. av F. Jönsson 1930 och av H.
Her-mannsson s.å. Se f.ö. Are Fr o de. E.No.
Isle of Ely [alT av iTi], grevskap i s.ö.
England, omfattande en del av The Fens; 963
kvkm.; 77,705 inv. (1931; 80 pr kvkm.). I
räknades tidigare till grevsk. Cambridgeshire.
O.P
Isle of Wight [alT av Qal’t], ö i Engelska
kanalen, se Wight.
Isleworth [aTzalQap], förstad till London, se
Heston and Isleworth.
Islfmje, stad i Bulgarien, se S 1 i v e n.
Islom, fågelart, se Lomsläktet.
Islossning, se Isläggning.
Isly [isli’], wadi i gränstrakterna mellan
nordligaste Marocko och Algeriet. Jfr B
u-g e a u d.
Isläggar, den nordiska urtypen (från
sten-och äldre bronsåldern) av skridskor, bestående
Fornnordiska isläggar av ben.
av fotslånga hjort- el. hästben, kluvna och på
sidorna avfilade (avslipade), så att en rak,
relativt skarp underkant bildades. Bredden
var 3—7 cm., höjden 2—3 cm. De insmordes
ofta med svinister. O.K-gh.
Isläggning. Sötvatten har sin största täthet
vid +4°C. Avkyles en sjö från ytan, uppstår
därför en vertikal strömning, tills allt vatten
hunnit avkylas till +4°. Vid ytterligare
avkylning minskas tätheten hos ytvattnet och
sjunker icke. På så sätt når ytvattnet en temp.
av 0°, under det att de underliggande lagren
hålla sig vid +4°. Så inträder frysningen av
en insjö först vid ytan. Den går så till, att
is först bildas vid stränderna el. i små
flytande flak. Härifrån växer isen ut i
spjutliknan-de kristallmassor, tills hela insjön blivit belagd.
Vid ytterligare avkylning tillväxer isens
tjocklek nedåt. — När isen om vårarna bryter upp,
kallas detta islossning. De insjöar, som
på gr. av sitt läge först frusit, bryta också i
allm. först upp. I nordliga Sverige tar det en
avsevärd tid, innan isen hunnit smälta. Ofta
måste temp. mer än 1 mån. ha varit över 0°,
— 91 —
— 92 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
