Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isopleter - Isopoda - Isopren, metylbutadien - Isopropyltoluol - Isopsläktet - Isoptera - Isoseister - Isospor - Isostasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOPODA
för kl. 14 och denna t.ex. är 4- 10°, söker man
den tid i juni, som har samma medelvärde av
temp. Punkterna sammanbindas. På så sätt
kan man fortsätta, och erhåller så området, som
innefattas av de båda linjerna fyllt av kurvor,
som sammanbinda tider med samma temp.
Det är ett överskådligt sätt att i planet
framställa en rymdbild. H.K-r.
Iso’poda, kräftdjursordn., se L i k
foti n g a r.
Isopre’n, metylbutadien, CH2:C (CH2)
CH : CH2, ett omättat kolväte; kokpunkt 37°;
bildas vid torrdestillation av naturlig
kautschuk. L, som lätt polymeriseras till en
kaut-schukliknande massa, är en av
utgångspro-dukterna för framställning av syntetisk
kautschuk, och en mängd forskare ha varit
sysselsatta med att utarbeta metoder, vilka kunna
komma i fråga vid industriell framställning
av detta viktiga kolväte. I. kan framställas av
aceton och isoamylalkohol. Lj.
Isopropy’ltoluo’l, kem., se C y m o 1.
1’sopsläktet, Hysso’pus, av fam.
läppblommiga växter, omfattar endast 1, i Sydeuropa
och Orienten inhemsk art, H. officina’lis, isop,
en kryddluktande, 3—5 dm. hög, mycket
gre-nig halvbuske med i ensidiga, axlika
samlingar ordnade, mörkblå, sällan vita el. röda
blommor. I Sverige odlas isop dels i
trädgårdar ss. kantväxt, ofta i samband med
biodling, dels ss. medicinalväxt, emedan man
av dess blombärande, friska skott erhåller en
drog, herba hyssopi. — Israeliterna använde
isop vid olika reningsceremonier (2 Mos. 12:22,
3 Mos. 14:4 m.fl.). På detta syftar det kända
uttrycket i Ps. 51:9 ”Skära (rena) mig med
i.” o.s.v. A.V-e;S.N.
Iso’ptera, insektordn., se Termiter.
Isosei’ster, se Jordbävning.
Isospo’r, bot., se Homospor.
Isostasi’ (grek, isos, lika, och stasis, läge).
I jordklotet äro, trots den stora stelheten hos
de inre massorna, dessa i stort ordnade
koncentriskt efter gradvis utåt avtagande spec. v.
efter tyngdkraftens fordringar och alltså i
jämvikt (jfr Jorden). Denna jämvikt, i.,
gäller även jordskorpan, vilken så att säga
flyter på den närmast underliggande
magmazo-nen. Avvikelser, i form av högland och lågland,
från den teoretiska ellipsoidformen anses bero
på att åtm. jordskorpans yttre delar icke äro
homogena utan av växlande spec. v. De
lättare kiselsyrerika, ofta dessutom genom
bergs-kedjebildning hopstuvade och förtjockade
delarna resa sig därför ss. högland över
omgivningen. På samma sätt förklaras det
förhållandet, att kontinentblocken brant stiga upp
från oceanbottnarna, i det att de utgöra
tjoc
kare plattor av lättare materia (”sial”; av
si-licium och aluminium) än dessa, vilka
väsentligen bestå av en tyngre basisk massa (”sima”;
av silicium och magnesium). Trots det
växlande höjdläget blir därför belastningen pr
ytenhet hos det plastiska underlaget överallt
densamma, och isostatisk jämvikt råder.
I.-teorien utformades i sina huvuddrag redan av
C. E. Dutton och har genom moderna geofy-
Massfördelningen i jordskorpan vid isostasi
under olika antagna förutsättningar. Enl.
Pratts hypotes skulle den inhomogena
massfördelningen förekomma blott i jordens
yttre skorpa och vid ett visst djup; vid
den s. k. isostatiska utjämningsnivån (U-U)
skulle trycket av de överliggande massorna
överallt vara lika stort pr ytenhet. Blockens
tjocklek anges omvänt proportionell mot
tätheten (spec. vikten). Enl. Airys hypotes
flyta olika tjocka block av ensartad sial
på den tyngre siman. Ju högre sialblocken
ligga, desto djupare sträcka sig deras undre
partier. Under de största havsdjupen skulle
siman nå upp till litosfärens yta. H hav.
siska undersökningsmetoder, framförallt
tyngd-kraftsmätningar (se G e o d e s i, sp. 133),
bestyrkts. Genom de pågående olika inre och
yttre geologiska processerna är i. i
jordskorpan underkastad ständiga rubbningar, och full
jämvikt överallt torde väl knappt inställa sig.
Den rubbade i. strävar dock alltid att
återställas genom andra geologiska processer.
Genom erosion och denudation bli sålunda
fast-landsblocken allt lättare och undergå en
däremot svarande långsam stigning, medan de
samtidigt borttransporterade produkterna
belasta sedimentationsområdena, t.ex.
oceanbottnarna, och orsaka deras sänkning. Den i
Fen-noskandia och i andra under tidig kvartär tid
nedisade områden, ss. n. Amerika, Brittiska
öarna, Patagonien m.m., pågående
landhöjningen anger redan i och för sig, att den
isostatiska jämvikten är rubbad men på väg att
återställas. Orsaken anses vara belastningen
av de forntida, ända till 2—3,000 m. mäktiga
landisarna, som varit mäktigast i de centrala
delarna, där jordskorpans nedpressning blivit
starkast och den nuv. landhöjningshastigheten
alltjämt störst. De isostatiska
jämviktsrörel-serna (se Epirogenetiska
rörelser) ha på gr. av de inre massornas stelhet
gått långsammare än isavsmältningen och
där
— 107 —
— 108 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
