Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Mynt och mått - Finanser - Bankväsen - Jordbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
1865 deltog I. i bildandet av den latinska
mynt-unionen (se d.o.). Efter världskrigets och den
följ, tidens valutadepriciering stabiliserades
liran i dec. 1927 vid 0,iø64 kr. Samtidigt
övergick I. till guldmyntfot. De nuv. nominalerna
äro: i guld 100, 50 och 10, i silver 20, 10 och
5, i nickel 2, 1, V2 och Vs lire samt i brons 10,
5, 2 och 1 centesimi. 1 soldo = 5 centesimi.
— Fr.o.m. Napoleonstiden infördes
småningom metersystemet. De tidigare måtten
och vikterna voro av olika art i olika delar av
landet, med samma enhet starkt lokalt
varierande. N.L.R.
Finanser. Budgetåret 1931/32 uppstod ett
underskott på 575 mill. lire vid en inkomst å
19,890 mill. och för 1932/33 har beräknats ett
underskott på 1,600 mill. lire, vilket förklarats
skola sedermera täckas. Inkomsterna
beräknas till 18,650 mill. och utgifterna till 20,250
mill. Av skatterna inbringa
konsumtionsskat-ter 4,800 mill., direkta skatter 4,400 mill.,
omsättningsskatter 3,900 mill., statsmonopol 3,100
mill. (främst tobaksmonopol men även
saltmonopol). Järnvägar, telefon etc. gåvo i netto
360 mill. och lotterier 530 mill. — Av
utgifterna belöpte sig 9,000 mill. på finansdep.,
hu-vudsakl. för räntor å statsskulden, 5,250 mill.
på försvarets olika grenar och flygväsendet,
1,650 mill. på undervisning och 1,000 milt på
offentliga arbeten. — Den inrikes statsskulden
uppgick 31/i 1932 till 91,900 mill. lire, av
vilket belopp 71,800 mill voro evig skuld, 14,100
mill. amorteringsbar och 6,000 mill. tillfällig.
Den utländska skulden var blott 1,700 mill.
lire, de politiska skulderna dock oräknade.
Krigsskulderna till U.S.A. fixerades 1925 till
o. 2,040 mill. dollars, varav 2,000 mill.
återstå i dec. 1932. Sammanlagda
annuitetsbelop-pet i skulden till England uppgår till 248 mill.
p.st., av vilka något över 20 mill. betalats.
Statens förmögenhet uppskattades 1930 till o.
90,000 mill. lire. A.Vr.
Bankväsen. Vid 1860-talets början funnos
6 penninginst. i olika delar av landet, vilka
intogo en särställning gentemot de övriga dels
genom sin storlek och dels genom sitt
sedelmonopol. Deras aktiva verksamhet bestod i
främsta rummet i att vara långivare till
staten, som till gengäld för lämnade
försträckningar bl.a. upphävde inlösningsskyldigheten
för deras sedlar och införde tvångskurs inom
de områden, där dessa banker verkade.
Genom upptagandet av ett guldlån i utlandet 1881
kunde staten dels återbetala sina skulder till
sedelbankerna, dels inlösa största delen av
med dessa bankers hjälp tidigare utfärdade
”konsortialsedlar”, varefter tvångskursen på
övriga sedlar och skattkammaranvisningar
— 165 —
upphävdes. Då någon begränsning ej samtidigt
genomfördes i emissionsbankernas
sedelutgivningsrätt, uppstod en våldsam konkurrens dem
emellan, vilket hade till följd, att sedelcirku
lationen fick omåttliga proportioner och starkt
bidrog att förvärra den ekonomiska kris, som
1892—94 drabbade landets näringsliv. Ett stort
antal av landets banker måste upphöra, och
samma öde övergick även de två stora
crédit-mobilier-banker, som under ett par decennier
utövat ett stimulerande inflytande på handel
och industri. De 6 sedelbankerna råkade även
i svårigheter, och vid den upprensning, som
följde, blevo 3 sammanslagna till ett inst.
under namn av B a n c a d’I t a 1 i a, 2 (Banco
di Napoli och Banco di Sicilia) ställdes under
statens kontroll, och den 6:e likviderade.
Deras sedelrörelse gavs fastare former, och
verksamheten i övrigt inskränktes till
växeldiskontering och kortfristig kreditgivning mot särsk.
angivna säkerhetsobjekt. Dessa 3 sedelbanker,
av vilka Banca dTtalia blev den ledande och
organ för statens finansförvaltning, fingo rätt
att fastställa diskontot, dock för varje gång
efter finanministerns prövning men med rätt
för dem att åt affärsbankerna rediskontera
växlar till 1 °/o under det officiella diskontot.
— De övriga bankerna i I. äro dels
deposi-tionsbanker med arbetsområden av växlande
storlek, dels folkbanker. Av de förra ha många
nått en betydande utveckling, och särsk. ha
4 inst. tillvunnit sig en avgjord maktställning
inom hela bankväsendet, Banca commerciale
Italiana (grundat 1894), Credito Italiano
(1870), Banco di Roma (1880) och Banca
na-tionale di credito (1922). Många banker ha
icke blott ett stort inhemskt filialnät utan äro
även med egna kontor representerade i
utlandet. Folkbankerna äro lokala inst. i
aktiebolagsform på kooperativa grunder och ha
genom sammanslutningar förskaffat sig ett
stort inflytande. I Banca federale, som äges av
en grupp folkbanker, ha dessa skaffat sig en
egen centralorganisation. —
Sparbanksväsen-det är väl utvecklat, och utom ett stort antal
vanliga sparbanker driver även postverket en
omfattande sparkasseverksamhet. Då
sedelbankerna vid rekonstruktionen 1893 fråntogos
rätten till fastighetsbelåning på lång sikt,
överläts denna verksamhet åt 7 speciella
hypoteks-banker. För jordbrukskrediten är ordnat med
särsk. kreditkassor, vilkas antal uppgår till o.
3,000. K.W-B.
Jordbruk. 1921 voro 56,1 °/o av befolkningen
över 10 års ålder sysselsatta med jordbruk och
fiske, medan 24,0 % huvudsaki. hade sin
utkomst av industri och hantverk och 6,4 % av
handel. Att jordbruket således är I:s
huvud
— 166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
