Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Industri - Handel och sjöfart - Kommunikationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
spindlar och 642,654 arbetare (1928). Denna
är koncentrerad till n. I., Ligurien, Toscana
och Kampanien. Medan de nämnda
textilindustrierna äro ledande inom I:s ekonomiska
liv, såtillvida som de bilda underlaget för en
stor del av landets utrikeshandel, ha de tunga
industrierna (maskin- och den mekaniska
industrien) icke kunnat bibehållas på den höga
nivå, till vilken de utvecklades under
världskriget. Orsaken är bristen på inhemskt
bränsle, som omöjliggör ett ekonomiskt utnyttjande
av de inhemska malmresurserna. Stora
mängder av maskiner o.a. mekaniska metallvaror
måste därför införas, men å andra sidan har en
högt utvecklad maskin- och mekanisk
industri uppstått i och omkr. de stora
hamnstäderna på v. kusten, där det utländska bränslet
är billigast och där avståndet till malmfälten
är ringa. Järnindustrien har sitt säte i ett
bälte längs Liguriens kust med centrum i
Genua. Stora maskinverkstäder finnas också i n.
T. (Milano, Turin, Como, Brescia och Bologna),
järnverk vid Florens och i Neapel. En
framstående varvsindustri, som tillfredsställer den
stora italienska rederirörelsens behov, har
uppstått i Genua, Spezia, Livorno och Triest.
Lokomotiv, järnvägsvagnar, och framförallt
auto-mobiler (Turin) tillverkas t.o.m. för export.
Den keramiska industrien i Toscana bearbetar
Apenninernas utmärkta pliocena leror. Den
kemiska och kemisk-tekniska industrien är
delvis baserad på utnyttjande av de rika
vattenkrafttillgångarna och producerar färgämnen
och konstgödsel. Särsk. superfosfat, vartill
råvaran erhålles från de rika
svavelkisföre-komsterna, tillverkas i större mängd i I. än
i något annat europeiskt land utom Frankrike.
Livsmedelsindustrien (kvarnar, makaroni-,
ol-je-, tvål- och konservfabriker) är jämnt
fördelad över hela landet, medan riskvarnar,
bryggerier, brännerier, sockerfabriker och
mejerier huvudsaki. träffas i n. I. J.F.
Handel och sjöfart. I:s läge mellan
Medelhavets båda hälfter har under gångna tider
betytt för s. I. ett utmärkt handelsläge, i det att
dess sjöstäder kunnat förmedla handeln mellan
detta havs olika delar. Ännu fördelaktigare blev
n. I:s sedan mellersta Europas inv. blevo högt
stående kulturfolk med stor köpkraft och
behov av Medelhavsländernas och tropikernas
alster. N. I. blev då mellanhand för handeln
med dessa på Mellaneuropa, och särsk. de
städer, som behärska passen från Medelhavet mot
n. (Genua över Apenninerna, Milano över
Schweizalperna, Venedig över östalperna) blevo
rika handelsstäder. Först i våra dagar, sedan
Mellaneuropa skaffat sig egen sjöfart på
Orienten och tropikerna, har I:s betydelse som ge-
nomgångsland för denna handel upphört. Dess
stora sjöstäder leva numera nästan helt på
handeln mellan det egna landet och utlandet.
Däremot förmedlar I. fortfarande
passagerar-trafiken mellan Mellan- och n.v. Europa å den
ena sidan och Orienten å den andra, ty
järnvägslinjen över Brindisi förkortar vägen
mellan dessa länder med 35 tim. i jämförelse med
vägen över Marseille. Vidare har den
italienska sjöfarten ända till de sista åren
förmedlat emigrationen från n. Balkanhalvön till
Amerika. I:s handelsflotta bestod 1931 av 1,101
ång- och motorfartyg om tillsammans 3,274,000
bruttoton och 246 segelfartyg om tillsammans
62,000. 1929 anlände till I:s hamnar 251,690
fartyg om 77,7 mill. ton, av vilka 9,379 om
tillsammans 16,5 mill. ton voro utländska. I:s
importvaror visa, att landet ej är
självförsörjande varken beträffande livsmedel el.
industrivaror. Svagheten i I:s ekonomiska ställning
ligger däri, att det i så stor utsträckning är
hänvisat till utlandet för erhållande av
nödvändighetsvaror (livsmedel, bränsle och
råvaror), medan det icke kan skaffa medlen till
dessa inköp annat än genom att sälja lyxvaror
(sydfrukter, siden, automobiler).
Handelsbalansen har länge varit starkt negativ.
Importens totalvärde 1930 uppgick till
3,464,8 mill. guld-kr., därav:
Vete .............................. 313,4 guld-kr.
Bomull ............................ 336,6 „
Stenkol .......................... 242,i „
Maskiner .......................... 158,5 „
Trä ............................... 121,3 „
Ull .............................. 110,9
Järn och stål ..................... 109,9 „
Exportens totalvärde s.å. uppgick till
2,423,o mill. guld-kr., därav:
Råsilke, konstsilke och siden .... 459,2 guld-kr.
Frukt och grönsaker ............... 312,5 ,,
Bomullsvaror ...................... 280,5 „
Ost ................................. 73,2 „
Automobiler ......................... 57,9 „
Ris ................................ 55,3 ,,
J.F.
Kommunikationer. I:s floder äro av föga
värde som trafikleder; t.o.m. Po, Tibern och Arno
äro på gr. av de starka variationerna i
vattenmängden segelbara blott för småfartyg.
Po-slättens kanaler äro delvis trafikabla.
Lands-och bilvägarna hade 1930 en längd av 20,623
km. Vägnätet är mycket småmaskigt i n. I. men
på halvön glesare. Detsamma gäller
järnvägsnätet (22,151 km. 1930, av vilka 16,850
tillhörde staten och 1,626 km. voro elektrifierade),
vars talrika linjer på Poslätten konvergera mot
Alppassen, vilka passeras av 13 huvudlinjer.
Flygtrafiken var 1930 fördelad på 24 linjer om
tillsammans 14,794 km. och befordrade 38,361
passagerare. Telegrafnätets längd uppgick 1930
till 65,160 km. JF.
— 171 —
— 172 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
