Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Izoulet, Jean - Iztaccihuatl - Izvestija - Izvolskij, Alexander - Izvoztjik - Izzet pascha, Ahmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IZTACCIHUATL
samhället. I:s arbeten utmärka sig för
högstämd, retorisk stil och äro snarare
bekännelseskrifter än vetenskapliga undersökningar.
Huvudarbeten: ”La cité moderne” (1894), ”La
métamorphose de 1’église” (1928). G.A.
Iztaccihuatl [iptakpipa’!!], slocknad vulkan
i Mexiko, mellan Mexico city och Puebla;
5,286 m.ö.h.
Izve’stija, rysk tidn., organ för
sovjetregeringen i S.S.R:s U.; började utkomma 1917,
ut-gives dagl. i Moskva i o. 700,000 ex. M.H-v.
Izvo’lskij, Alexander Petrovitj, rysk
statsman (1856—1919), tillhörde en russifierad
polsk familj, kom
1875 i ryska
utrikesministeriets tjänst,
innehade efter 1878
diplomatiska poster i
Bukarest och
Washington och var 1886
—94 regeringens
agent, 1894—97 dess
ministerresident vid
Vatikanen. Efter att
en tid ha varit
ge-sant i Belgrad
sändes I. till Tokyo —
en för hans utveckling betydelsefull tid —
och 1902 till Köpenhamn. Från denna tid
framträdde I:s storpolitiska åskådning allt
markantare, och med enveten konsekvens
fullföljde han nu ett visst program: i grunden
imperialist, ville han till varje pris bevara
freden med Japan, avlägsna alla konfliktämnen
med England, närma Ryssland och Frankrike,
under det att han var avog mot
centralmakterna. L, som genom giftermål med
änkekej-sarinnan Dagmars gunstling grevinnan Toll,
vunnit inflytande å högsta ort, gjorde sig nu
alltmer gällande. Då Witte efter motgångarna
i kriget mot Japan föreslog närmande till
Tyskland, avrådde I. ivrigt; då Edvard VII
gästade Köpenhamn, sökte I. i stället under långa
samtal draga upp konturerna för honom till
en trippelentent
England—Frankrike—Ryssland. L, som talat för fred med Japan, fick
allt större auktoritet efter rysk-japanska
krigets slut och var 1906—10 Rysslands
utrikesminister; hans starka vilja blev genast
märkbar. Förhållandet till Japan förbättrades; 1907
slöts ett rysk-japanskt fördrag, som
avlägsnade alla tvistefrågor om intressesfärerna >
Kina. Ännu viktigare var närmandet till
England: genom fördrag av 31/s s.å. avvecklades
intressemotsatserna i Persien, Afganistan och
Tibet; trippelententen blev verklighet, och i
juni 1908 sammanförde I. Edvard VII och
tsaren i Reval. Förhållandet till Österrike hade
samtidigt blivit sämre, i sht på gr. av I:s
anslutning till Englands turkiska politik. Genom
överenskommelser 2h och 15/» 1908 mellan I.
och den österrikiske utrikesministern
Aehren-thal skulle I. stödja Österrike vid
annekte-iingen av Bosnien och Hercegovina mot
österrikiskt medgivande av ryska krigsfartygs fria
fart genom Dardanellerna, ett intresse, som
från denna tid alltmera sysselsatte I. 8/io s.å.
annekterade Österrike provinserna utan I:s
hörande; I. ansåg sig överrumplad, och
förhållandet till Österrike blev fr.o.m. nu spänt.
Han pläderade för bildandet av ett
Balkanför-bund och för grundandet av ett
Storser-bien på Österrikes bekostnad. På gr. av
vänstergående uppfattning i inrikespolitiska frågor
måste I. lämna regeringen, och 28/» 1910
utnämndes han till ambassadör i Paris, på
vilken post han kvarstod till Kerenskijs tid (juni
1917). Om I:s skickelsedigra insats under
denna tid har historien ännu icke fällt sin dom.
1911 års fransk-ryska marinkonvention är till
stor del hans verk. I. tjänade sin sak efter
bästa samvete, och hans målmedvetenhet inger
beundran; han är en av skaparna av den
maktgruppering, som ledde till världskriget. P.Dhl.
Izvoztjik [izvå’jcik] (ry.), kusk, åkare.
Izzet pascha, A h m e t, turkisk militär och
politiker (f. 1864). Urspr. av albansk släkt,
inträdde I. tidigt i turkiska armén, deltog i
kuvandet av upproret i Jemen 1904—05, blev
efter vidare militär utbildning i Tyskland vid
ungturkarnas revolution i Konstantinopel 1908
generalstabschef. Efter några års militärbefäl
i Arabien blev I. 1912 åter chef för
generalstaben och 1913 högste befälhavare för armén.
Under världskriget ledde han operationerna på
Kaukasus-fronten och erhöll
fältmarskalks-värdigheten. Okt.—nov. 1918 storvesir, 1921
—22 utrikesminister i kabinettet Tevfik pascha,
trädde han därefter tillbaka till privatlivet.
Memoarer på tyska 1927. G.Jg.
— 219 —
— 220 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
