Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 14. Irland - Karlfeldt / 223-224 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jablonojbergen - Jabłonowski, ätt - Jabłonowski, 1. Stanisław - Jabłonowski, 2. Józef Aleksandr - Jablunkapasset - Jabot - Jacana - Jacaranda - J’accuse - Jáchymov - Jack - Jackett - Jackson - Jackson, Andrew

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högsta topp når 2,450 m.ö.h. J. fortsätta åt
n.ö. under namn av Stanovojbergen.

        O.P.

Jabłono’wski, polsk adelsätt, som särsk.
under 1600- och 1700-talen uppvisar en rad
framstående medl.

1) Stanisław Jan J. (1634—1702)
uppnådde värdighet av storkronhetman och
kastellan av Kraków samt utmärkte sig i krigen
mot svenskar och turkar.
2) Józef Aleksandr J., den
föregåendes sonson, furste (1712—77), grundade 1768
i Leipzig Societas Jablonoviana, som har till
uppgift att genom understöd och prisbelöningar
främja vetenskaplig verksamhet samt utger
”Preisschriften” (hittills 52 bd).

        G.Jg.

Jablu’nkapasset, pass i Jablunkabergen, i
tjeckoslovakiska Schlesien; 551 m.ö.h. Genom
J. går järnvägen Cieszyn—Sillein. I n. vid
Olša ligger staden Jablunkov, 3,914 inv.
(1921), som 1645 intogs av svenskarna under
Königsmarck.

        O.P.

Jabot [žabå’] (fra.), se Halsduk.

Jaca’na, se Jassan.

Jacara’nda [ʃa-], sydamerikanskt växtsläkte
av fam. Bignonia’ceæ (se d.o.) med o. 30 arter,
träd el. buskar, med motsatta, ofta dubbelt
parbladigt delade blad och stora, i toppställda
klasar samlade blommor. Den viktigaste arten
är J. brasilie’nsis (se Jakaranda).

        A.V-e.

J’accuse [žaky’z] (fra., jag anklagar), se
Dreyfusaffären.

Jáchymov [jä’χ-], tjeckiskt namn på
Joachimsthal.

Jack [ǰäk] (eng.), smeknamn för John, trol.
från fra. Jaques, ofta brukat som namn på
sjömän, men även på tjänare, arbetare o.s.v. —
Union J. [jonjən] (familjärt Old J.), engelska
unionstecknet använt som gös på fartyg,
sedermera varje slag av unionsflaggan. — J. the
Ripper [ðə ri’pə] (uppskäraren) kallade sig en
beryktad, aldrig ertappad mördare 1886 ff.,
som sökte sina offer bland prostituerade i
Londons East end.

        N.C.

Jackett [ʃakä’t], mansrock med långa skört,
som framtill ung. vid midjan avsneddas och
avrundas nedåt-bakåt. J. har uppstått under
1800-talets senare del och brukas som
korrekt förmiddagsplagg vid uppvaktningar,
festligheter o.s.v.; den nyttjas dock nu mindre än
förr och ersättes ofta av svart kavaj. Till j.
bäras mörka, randiga byxor och mörk
halsduk. J. av grå färg användes jämte helst grå
cylinder av åskådarna vid kapplöpningar.
Modet är engelskt.

        I.

Jackson [ǰä’ksən], stad i Michigan, U.S.A.,
c:a 110 km. v.s.v. om Detroit; 55,187 inv. (1930).
Stor och mångsidig industri.

        J.C.



Jackson [ǰä’ksən], Andrew,
nordamerikansk president (1767—1845), var f. i
Nord-Carolina och av
ringa, irisk härkomst,
studerade något
juridik, utvandrade till
den senare staten
Tennessee och blev
där en av
nybyggarsamhällets ledande
män, lika aktiv i det
politiska livet som i
striderna med
indianerna; 1797—98 var
han unionssenator.
Under det
engelsk-nordamerikanska kriget vann han ss.
militär befälhavare vissa framgångar, då han
1813—14 besegrade de upproriska
creekindianerna och 8/7 1815 vid New Orleans i grund
besegrade en engelsk landstigningshär. Slaget
var utan politisk betydelse — fred hade slutits
i Ghent redan 24/12 1814 — men gjorde J. till
en folkhjälte. I det Spanien tillhöriga v.
Florida började 1815 två engelsmän Arbuthnot och
Ambrister att förskaffa sig stort inflytande
bland de indianska seminolerna; när dessa
1817 företogo ett angrepp på nordamerikanskt
område, erhöll J. i uppdrag att slå dem
tillbaka. Utan order överskred han 1819 gränsen
till det spanska territoriet, tog hämnd på
seminolerna, lät mot krigsrättens utslag
arkebusera de två engelsmännen samt intog en spansk
befästning. U.S.A:s ledande myndigheter
uttalade väl sitt ogillande av J:s handlingssätt
— bl.a. kritiserades han kraftigt av H. Clay,
varigenom den för J:s kommande öden
grundläggande motsättningen mellan de två
grundades —, men J:s företag befordrade U.S.A:s köp
av Florida, och folkmeningen tog starkt parti
för honom, segraren i tre krig, ”hjälten från
New Orleans”, ”Old Hickory”, som han
allmänt kallades. Denna folkgunst blev för J en
värdefull tillgång, när han åter började aktivt
taga del i unionens parlamentariska liv.
1823—25 var han ånyo unionssenator; vid 1824
års presidentval, som präglades av att
rivaliserande grupper inom det demokratiska
partiet förde fram egna kandidater, erhöll J. i
elektorskollegiet flest röster men ej absolut
majoritet. I enl. med författningen gick nu
valet till representanternas hus, där Clay
förmådde sina anhängare att rösta på J. Q. Adams,
som blev vald. J. trodde sig genom en nedrig,
t.o.m. smutsig intrig — då Adams utnämnde
Clay till utrikesminister, talades det om
köpslagan mellan dem — utestängd från den post,
dit folkets förtroende kallat honom. Vid 1828

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>