Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jackson, Andrew - Jackson, Thomas (Stonewall) - Jackson, Williams
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACKSON
års presidentval kandiderade åter J., denna
gång med lycka. Ss. president var han
ingalunda obetydlig, än mindre osympatisk; han
var uppbrusande och långsint men även
bottenhederlig och enkel; han saknade smidighet
men icke omedelbar, intuitiv förmåga att se
djupt in i sammanhanget. Han var snarast för
enkel och ärlig; några politiska problem
existerade knappast för honom; han visste
i de enskilda fallen, vad han ville, och
detta syntes honom ss. det enda riktiga och
rätta; dem, som menade annorlunda, betrak
tade han ss. fiender, och gentemot dem
hävdade han, skolad i gränsstrider och krig, med
stor bryskhet sina synpunkter, över huvud
satte hans förgångna sin stämpel på honom; en
vänsterns man med — har det sagts — alla
dess förtjänster och många dess fel, var han
alltigenom radikal på nordamerikanskt sätt.
Hans klena uppfostran samt begränsade
synvidd och erfarenheter gjorde honom knappast
kompetent på flera områden av statslivet.
Genom personliga missräkningar var han fylld
av djupaste misstro till sina företrädare och
deras anhängare — för en person med J:s
läggning var det omöjligt att tänka sig en
skillnad mellan personliga fiender och politiska.
Det var täml. givet, att hans ledning av
unionens politik ej skulle förlöpa utan svåra
slitningar och uppenbara misstag. Omedelbart
efter sitt tillträde av presidentposten 1829
rensade han förvaltningen .från sina företrädares
anhängare: spoiZs-systemet gjorde sitt
inträde. Ämbeten utdelades ss. belöningar åt
”jacksoniter”, kabinettet fick en enhetlig men
svag sammansättning; endast Van Buren (se
denne), J:s främste medhjälpare, höjde sig
över medelmåttan. Även v. presidenten J.
Cal-houn var en betydande man, men honom
lyckades Van Buren med skickligt utnyttjande
av J:s naivitet utmanövrera. Därtill kom
mellan J. och Calhoun nullifikationsstriden (se
d.o.). Det egendomliga inträffade, att
unionens president låg i strid på liv och död med
dess främsta penninginst., den unionella
banken. Visserligen hatade J. — sade han — ej
denna bank mer än andra banker, men dess
politik var olämplig for västerns radikala
agrarer, och mot kongressens beslut 1832 att ge
banken förnyad oktroj fr.o.m. 1836 inlade J.
sitt veto. Återvald till president 1832,
undandrog han banken förvaltningen av statsmedlen.
Hans finanspolitik gjorde över huvud ej den
finansiella krisen lättare. På alla punkter
bekämpades han av Clay, som samlade
motståndarna mot J. i det nybildade whigpartiet. I
sin indianpolitik slog J. in på att överföra
indianerna västerut (jfr Indiante i r i t o-
riet), vilket ej förlöpte utan strider; en
konflikt med Frankrike visade mera J:s oförmåga
att handha ömtåliga diplomatiska affärer,
än den utgjorde ett allvarligt krigshot. Intet
förminskade emellertid J:s popularitet; när han
1837 drog sig tillbaka, kunde han utse sin
egen efterträdare, Van Buren, och ännu är
inom U.S.A. ”Old Hickory”, den förste
verkligt folklige nordamerikanske presidenten, en
allt igenom populär och uppskattad, om än
ej okritiserad gestalt. — Litt: J. Parton, ”Life
of J.” (3 bd, 1861); ”Party battles of the
J.-period” (1922); J. S. Bassett, ”Life of A.J.” (2
ed. 1916). B.
Jackson [jä’ksan], Thomas Jonathan
(kallad Stonewall), nordamerikansk militär
(1824—63), officer
vid art. 1846, deltog
med utmärkelse i
mexikanska kriget
men tog 1852 på gr.
av hälsoskäl avsked
ss. major. Han
verkade därefter ss.
lärare vid krigsskolan
i Lexington, tills han
i mars 1861 vid
inbördeskrigets utbrott
slöt sig till
sydstaterna och blev överste
och chef för ett av honom uppsatt reg.
Generalmajor och brigadchef i maj s.å.,
utmärkte sig J. i slaget vid Bull Run 21/i
samt ledde under vintern 1861 och våren 1862
försvaret av Shenandoah-dalen med sådan
ihärdighet och skicklighet, att han förvärvade
sig binamnet ”Stonewall”, som han sedermera
alltjämt fick behålla. Efter att slutl. i mars
ha tvungits att utrymma dalen skyndade han
staden Richmond till undsättning och tog en
ärofull del i striderna där 25/fl—V? s.å. Efter
ytterligare framgångar vid Harpers Ferry 13/#
och vid Fredericksburg 13/i2 befordrades J. till
generallöjtnant men råkade under striden vid
Chancellorsville 2/s 1863 att av misstag bli
beskjuten av egna trupper, sårades svårt och
avled 10/ö. — Litt.: ”Life and letters of
general Thomas J. J. by his wife” (1892);
Hen-derson, ”Stonewall J. and the American civil
war” (2 bd, 1900); J. H. Anderson, ”Notes on
the life of J. and on his campaigning in
Virginia” (1904); F. G. Bengtsson i ”Militärer
och litteratörer” (1929). E.Bz.
Jackson [jä’ksan], Abraham Valentine
Williams, nordamerikansk orientalist (f. 1862),
sedan 1895 prof, vid Columbia university i
New York. J. är en av samtidens mest
beresta orientalister; han har företagit resor i
Uppslagsbok. XIV. ___ 225 ___
8
— 226 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
