Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jajce - Jak, grymtoxe - Jakamarsläktet - Jakaranda, jakarandaträ, palisanderträ - Jakaren, schakaren - Jakchos - Jakett - Jakin - Jako - Jakob (församling) - Jakob (Isaks son) - Jakob (Sebedeus’ son) - Jakob (Alfeus’ son)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAK
Jajce med vattenfallet i Pliva.
niska konungarnas medeltida borg samt av
turkiska moskéer. De s.k. katakomberna utgöra
en underjordisk gravkyrka, i sin nuv. form
från 1400-talet. F.ö. märkas Lukastornet och
Franciskankyrkan. E.W.
Jak, grymtoxe, Bos griTnniens, tillhör
fam. slidhornsdjur bland de partåiga hovdjuren
och kännetecknas av kraftigt byggd kropp,
hög manke, kort, bred hals, stort, bredpannat
Jak.
huvud, kraftiga horn och små ögon och öron.
Benen äro korta och kraftiga, klövarna ocb
lättklövarna stora. Den täta fällen består av
långa, mjuka, delvis ulliga hår, som på
kroppssidorna och svansen äro så förlängda, att de
nå marken. Färgen är svartbrun med silvergrå
ryggstrimma. Kroppslängden uppgår hos
tjuren till 3,5 m., mankhöjden till 1,» m. och
vikten till 600 å 700 kg. Kon är avsevärt mindre.
J. tål ej värme och lever ensam el. i små
flockar på 4,000—6,000 m:s höjd på
högslätterna i Tibet och angränsande bergsområden.
I dessa trakter hålles den även som husdjur
och är då ofta mer el. mindre vitbrokig. Dess
spillning är i dessa trädfattiga trakter ett
viktigt bränsle. H.B-n.
Jakama’rsläktet, Galbula, av fam.
glansfåglar (se d.o.), omfattar i Syd- och
Mellanamerika förekommande arter med
metallglänsan-de fjädrar. De bebo urskogarna och leva av
insekter. Hit hör jakamaren, G. vi’ridis, från
Brasilien. Y.Ln.
Jakara’nda [Ja-], jakarandaträ,
pali-s a n d e r t r ä, är ett hårt, tungt, mycket svårt
klyvbart, ljust el. mörkt brunviolett trä, som
har stor betydelse för finare snickeriarbeten.
Den bästa j. erhålles av Jacara’nda brasilie’nsis,
men j. erhålles även av J. obtusifolia m.fl.
Under namn av j. förekommer också i handeln
trä av arter tillhörande baljväxtsläktet
Machæ’-rium (se d.o.). A.V-e.
Jakare’n, schakaren, en art kajmaner
(se d.o.).
Jakchos, se I a k c h o s.
Jake’tt [Ja-], se Jackett.
Jakin, den h. av de 2 kopparpelarna
framför Salomos tempel, jfr B o a s.
Jako, Psiltacus erilhacus, tillhör gruppen
gråpapegojor (se d.o.). J. förekommer talrikt
i v. Afrika från Guldkusten till Portugisiska
Västafrika. Den är grå med röd stjärt och
svart näbb. Lever av majs. Hålles allmänt
som burfågel på gr. av sin förmåga att lätt
efterhärma ord. Y.Ln.
Jakob, församling i Stockholm, omfattar ö.
delen av Norrmalm samt Skeppsholmen och
Kastellholmen; 7,818 inv. (1932). J.C.
Jakob, Isaks son, även kallad Israel ss.
stamfader till Israels folk. Urspr. har J. en
annan betydelse: han är hjälten i urgamla
sägner, i vilka herdekretsarna tecknat sitt ideal
således en verklig person, ej ett folk, och först
senare har han identifierats med Israel.
Namnet J. förklaras folketymologiskt i 1 Mos. 25:26;
27:36 m.fl. G.Bsm.
Jakob, Sebedeus’ son (J. major, J. ”den
äldre”), jämte brodern Johannes och Petrus en
av de lärjungar, som Jesus först kallade och
som stått honom närmast, ”en av de 12” (jfr
Mark. 1:19 ff., 5:37, 9:2 ff., 14:33). J. blev
avrättad av Herodes Agrippa 44 e.Kr. (Apg. 12:2).
Enl. legenden skall han ha predikat i Spanien
och hans lik förts till Compostela (Santiago
de Compostela), där han dyrkas ss. San Diago
de Compostela. J. avbildas med pilgrimshatt
och stav; han är bl.a. pilgrimernas
Skyddspatron. Festdag M/7. Om tillnamnet B o a n e
r-g e s se d.o. S.N.
Jakob, Alfeus’ son, en av Jesu lärjungar, ”en
av de 12” (Mark. 3:18, Matt. 10:3, Luk. 6:15,
Apg. 1:13). F.ö. vet man ingenting om honom,
han har stundom identifierats med J. ”den
— 255 —
— 256 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
