Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Erlandsen - Jakobiner - Jakobinjacka - Jakobinklubben - Jakobinmössa - Jakobiter - Jakobsberg - Jakobs brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOBINER
avlidit 1267, ställde sig den nya regeringen med
Nils Jyde i spetsen försonligare mot
ärkebiskopen, och striden slöts 1272 med att han fick
återvända, varjämte tvistefrågorna skulle slitas
genom skiljedom. På hemvägen avled J. på
Rügen 1274. — Litt.: W. Norvin i ”Scandia ’.
1932. H.Bg.
JakobPner, se Jakobink 1 ubben.
Jakobi’njacka, se Carmagnole.
JakobPnklubben, politisk klubb under
franska revolutionen, hade en förelöpare i
Bretons-ka klubben (se d.o.), bildades 1789 efter
nationalförsamlingens flyttning från Versailles till
Paris, kallades oftast J. efter sin
samlingslokal i ett dominikankloster, som uppkallats
efter den helige Jakob, men hette officiellt
So-ciété des amis de la constitution
(författningens vänner). Bland klubbens led., som
representerade olika skiftningar inom
vänsterpartiet, voro till att börja med Dupont, Barnave
och bröderna Lameth de ledande.
Dotterklubbar bildades runt omkr. i städerna. I samband
med revolutionens radikalisering
radikaliserades även J.; i juli 1791 utgingo de moderata
elementen och bildade i Feuillantklubben (se
d.o.) en särsk. organisation. J. blev nu den
erkända samlingsplatsen för revolutionens
radikaler. Motsättningen mellan gironden (se
d.o.) och berget (se d.o.) gjorde sig gällande även
därigenom; jämförelsevis snabbt segrade inom
klubben berget, vars medl. mycket ofta
benämnas jakobiner. Under skräckväldet hade
Robe-spierre i J. en grundfast ställning, vilket
medförde, att denna ej överlevde ”thermidor” (se
d.o.) mer än några mån.; den stängdes nov.
1794. Försök att under direktoriet
återupprätta klubben strandade på myndigheternas
motstånd. — Litt.: F. A. V. Aulard, ”La
so-ciété des Jacobins” (6 bd, 1889—97). [B.]
Jakobi’nmössa, detsamma som frihetsmössa,
se Bonnet rouge.
Jakobi’ter. 1) J. kallas medl. av den
mono-fysitiska kyrkan i Syrien (se M o n o f y s
i-t e r) efter dess grundare Jakob Baradai (se
denne). J. brukas även ss. liktydigt med
mo-nofysiter över huvud. S.N.
2) J. kallas efter den ärorika revolutionen
anhängarna av först den avsatte Jakob II och
hans ätt samt, efter dennas utslocknande 1807,
av den ”legitima” engelska konungaätten, Karl
I:s avkomlingar. Den enl. j:s uppfattning
legitime konungen är numera f.d. kronprins
Pup-recht av Bayern. Sympatier för ”the King over
the water” kunna i vissa kretsar spåras ända
till världskriget, men någon politisk roll
spelade j. blott till 1746. Under denna tid voro
j. synnerligen talrika i Skottland och Irland
och ej fåtaliga i England. De räknade bland
sig många inflytelserika män, och upproren i
Skottland 1715—16 och 1745—46 hotade
allvarligt den hannoveranska ättens tron. J.
kunde så gott som ständigt påräkna Frankrikes
och Spaniens verksamma sympatier, med Karl
XII anknöto de redan 1715 förhandlingar, vilka
sedermera fortsattes genom Görtz och
Gyllenborg. I det invecklade politiska spelet under
dessa år spelade dessa j.-förhandlingar såväl
med Sverige som med Spanien och Ryssland
en ganska betydande, ehuru ej fullt klarlagd
roll. — Litt.: F. W. Head, ”The fallen
Stu-arts” (1901); P. Sörensson, ”Sverige och
Frankrike 1715—1718” (3 bd, 1909—21); K. J.
Hartman, ”Åländska kongressen och dess
förhistoria” (5 bd, 1921—31). P.S.
Jakobsberg. 1) J., gods i Björnlunda s:n,
Södermanlands län; areal 1,620 har, varav 396
åker; taxeringsvärde 637,100 kr. (1932).
Huvudbyggnaden är av reveterat trä i 1 våning.
1674 inköpte sekreteraren J. Wattrang ett
hemman Löta, som han bebyggde som säteri
och gav namnet J. Hans sonson J. Wattrang
gjorde 1788 J. till fideikommiss för en
brorson. Innehavare sedan 1913 är kammarherre
C. Wattrang.
2) Till huvudbyggnaden på en numera styckad
egendom J. i Järfälla s:n, Stockholms län, är
J. folkhögsk. förlagd. Th.P.
Jakobs brev, ett av de s.k. ”katolska”
breven i N.T. (i de flesta bibeluppl. det 1 :a i
ordningen, jfr Gal. 2:9, i sv. N.T. det 6:e), är
en traktat av förmanande innehåll, förf, i
slutet av l:a årh. och riktad till ”de 12
stammarna i förskingringen”, d.v.s. den kristna
kyrkan. Förf, kallar sig själv ”Jakob, Guds
tjänare” och identifieras i den kyrkliga
traditionen med Jesu broder Jakob, ledaren av
urförsamlingen i Jerusalem. I själva verket
är det en hellenistisk judekristen, som
skriver en god grekiska och är förtrogen med sin
tids allmänbildning. Hans sententiösa och
bildrika språk påminner både om judisk
vishetslitteratur och grekisk populärfilosofi
(”diatri-ben”). I skriften råder ingen genomförd
disposition, olika temata avlösa varandra utan
inre tankeförbindelse. Förf, yrkar på praktisk
kristendom och polemiserar mot en karikatyr
av Pauli lära om tro och gärningar. (Luther
utdömde J:s brev som en förkunnelse av
gärningarna framför tron.) Till tankegång och
fromhetstyp står det nära de äldsta evang.
—- Litt.: M. Dibelius, ”Der Brief des Jakobus”
(7 Aufl. i ”Kritisch-exegetischer Kommentar
über das N.T., begr. von H. A. W. Meyer”, 15,
1921); H. Windisch, ”Die Pastoralbriefe” (2
Aufl. i ”Handbuch zum N.T. hrsg. von H.
Lietz-mann”, 13, 1931). A.J.F.
— 263 —
— 264 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
