Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Ulvsson - Jakovenko, Boris - Jakovlev, Alexander - Jakovlev, Jakov - Jakt (fångande)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOVENKO
Jakob Ulvsson. Broderi, möjl. av Albert
målare, på mässhake i Uppsala domkyrka.
Hemming Gadhs oförsonlighetspolitik. 1514
avgick han från ärkestolen och levde i
tillbakadragenhet till sin död, dock i bestämd
opposition mot Sten Sture d.y. I fråga om
kyrkoadministrationen nedlade rJ. stora
förtjänster. Framförallt främjade han kraftigt
klosterrörelsen. Mest bekant är han kanske
som Uppsala univ:s grundläggare och
beskyddare. J. tillhör de främsta av den sv.
medeltidskyrkans stora biskopar. Han står värdigt
vid sidan av Sten Sture d.ä. som den sv.
historiens förgrundsgestalt under senare delen
av unionstiden. En samtida latinsk dikt prisar
honom i humanismens retoriska form som den
andliga kulturens ledande personlighet. —
Litt.: H. Reuterdahl, ”Sv. kyrkans historia”,
3:2 (1863); A. N. Sundberg, ”J. U.” (1877). E.Lö.
Jakove’nko, Boris Valentinovitj, rysk
filosof (född o. 1880), har utg. bl.a. ”The Society
of peoples or the hostility of peoples” (1919),
”Bolsjevismens filosofi” (1922, på ryska),
”Filosofi russi” (1927). M.H-v.
Ja’kovlev, Alexander Stepanovitj, rysk
förf. (f. 1883), uppträdde som terrorist under
revolutionen 1905, sedermera journalist, ägnar
sig sedan 1920 nästan uteslutande åt
skönlitteraturen. J. har i sina verk med skarp
iakttagelseförmåga och stor människokärlek
skild
rat de lägre samhällsskikten i Ryssland. På
sv. föreligger ”Klockan fyra på natten” (i ”14
sovjetryska berättare”, 1929). M.H-v.
Ja’kovlev, J a k o v Arkadjevitj, rysk
folkkommissarie (f. 1896), anslöt sig 1913 till
bol-sjevikpartiet och blev en av dess mest
energiska agitatorer. J., som särsk. verkat bland
bönderna, blev 1929 chef för S.S.R:s U:s
jord-brukskommissariat. P.Dhl.
Jakt, d.v.s. fångande’el. dödande av ss.
jaktbara betraktade däggdjur el. fåglar, har varit
den primitiva människans viktigaste
näringsfång, sedan hon höjt sig över det rena
samlarestadiet. I den mån odlingen steg,
minskades j:s betydelse som näringsgren, och den
blev mera en idrott. Ss. sådan var j. högt
skattad redan hos egypter, assyrier, perser och
forntidens greker. Hos de gamla germanerna
var j. en viktig näringsgren, lämnande kött till
föda samt pälsverk. I Sverige var handeln med
pälsverk ännu o. 1500 en av de viktigare
inkomstkällorna. Även om j. numera ej är
förknippad med de strapatser och faror, som
gjorde den så högt skattad av våra förfäder,
kan den dock som idrott genom det fria livet
i skog och mark och det omedelbara umgänget
med naturen och markens djur åt sina utövare
skänka många värden. — För j. fordras en
god kännedom om de olika villebrådsarternas
utseende, levnadssätt och vanor, om j.-vapen
och j.-redskap och deras användning,
j.-hundars skötsel och vård samt bytets riktiga
tillvaratagande. En av de tidigare j.-metoderna
är smy g-j. el. gångskytte (tyska
Pür-schen, eng. stalking), då jägaren utan hund
söker smyga sig på det vilda. Den ställer stora
krav på jägaren men medger, rätt utövad,
som intet annat jaktsätt en rationell
beskattning. Den användes i Europa mest för
hjortdjur och är i tropikerna vanlig vid storvilts-j.
Nära smyg-j. står ståndskytt e, då
jägaren ställer sig i försåt och inväntar det vilda
vid dess växel el. betesmarker, drag, lya el.
Fågel jakt med kastträ i Egypten. Teckning
från 18 :e dynastien.
— 267 —
— 268 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
