Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt (fångande) - Jakt (fartyg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKT
också kan uppträda i en mer el. mindre fullst.
djurförklädnad och därvid ofta insmörjer sig
med slam el. växtsafter, för att icke
vittring-en skall förråda honom. Sådana j a k t m a
s-k e r känna vi från olika delar av världen.
De användas mest av primitiva jägarfolk.
Jaktmask hos nupefolket, n. Nigeria.
Måhända ha de stundom givit upphov till för
magiskt bruk använda masker. Vid
sjöfågels-jakt användes en kalebass som mask i
Västindien, Kina och Afrika. Ona-indianerna måla
sig vita, när de jaga i snö. Eskimåerna locka
sälen fram till lufthålen i isen med ett slags
tass-liknande kratta. Konstlade, fasta skydd
användas också, t.ex. lövtäckta jakthyddor,
ofta uppförda i träd, varifrån jägaren dold
lurar på bytet. Till de primitiva j.-metoderna
höra också drev-j. och hets-j. av olika slag.
Stundom jagas djuret helt enkelt från man
till man ända till utmattning, men oftast drives
det mot uppställda skyttar, in i konvergerande
palissader, mot j a k t n ä t, vari det snärjes,
ut i vattnet el. mot en brant el. fallgrop.
In-ringning med eldar är också vanlig. Fällor
och snaror finnas av många slag, ofta sinnrikt
uttänkta. I snarorna strypes el. snärjes djuret,
i fällorna fångas det, dödas av en tyngd,
genomborras av en pil (bågfälla) el. träffas av
ett nedfallande spjut. Också nätfällor
förekomma. Stundom förgiftas vattnet på de platser,
där djuret dricker. Ibland söker man göra
villebrådet till ett lätt byte genom att förlama
dess rörelseförmåga, som då man i Afrika
avskär akillessenan på elefanter, noshörningar
el. giraffer. Hunden är ofta till hjälp vid j.,
men falkar o.d. djur tillhöra högre
kulturstadier. De smycken av fjädrar, tänder,
skinn el.dyl., som bäras hos naturfolken, äro
troféer från j. Dessa ha en magisk bibetydelse,
i det att bäraren anses bli delaktig av vissa
det döda djurets egenskaper. Jaktmagien
har stor betydelse hos naturfolken. Genom
mimiska danser, ofta i djurförklädnad, söker man
påverka j.-bytet för att locka det till sig, och
allehanda individuella magiska åtgärder
vidtagas, för att j.-lyckan skall vara gunstig. Man
bär amuletter, målar el. pryder sig på särsk.
sätt, genomgår reningar och insmörjer sig med
magiska dekokter, vilket sistn. stundom kan
ha praktisk betydelse för borttagande av
vitt-ringen. Liksom j. föregås av riter, efterföljes
den också av sådana, varvid man ofta söker
försona det dödade djurets ande. G.B-r.
Jakt, även yacht [jått], fartyg, som användes
för sin ägares nöje och som är sjödugligt,
be-boeligt och snabbt. J. voro till mitten av 1800
talet alltid segel-j. Sedermera uppstodo även
ång-j. och motor-j. Segel-j. användas till
såväl kappsegling som turist- och
långfärdsseg-ling. England var intill 1914 det dominerande
landet på j.-byggeriets område; 1912 var 58 °/o
av världens j.-tonnage byggt där. Efter
världskriget har även U.S.A. trätt i förgrunden. I
Sverige fick j.-segling ordnade former först
med Kungl. sv. segelsällskapet (se d.o.)
bildande 1830. Från slutet av 1800-talet ha i
Sverige bildats en mängd segelsällskap, av vilka
55 1930 äro anslutna till en överstyrelse, Sv.
seglarförbundet (se d.o.). Turist- och
långfärds-seglingen har i Sverige sedan 1923 sitt huvud-
— 271 —
— 272 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
