Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
1185. — Yoritomo blev grundaren av ett helt
nytt statsskick i J. Förklarande, att han
återerövrat hela landet åt kejsaren från
krigar-adelns främste, förmådde han kejsaren (1192)
att utnämna honom till shogun, general.
Lämnande kejsarhovet i okvald besittning av Kyoto
och med en viss begränsad administrativ makt
bevarad, koncentrerade han den väsentliga
makten till sin generalstab (bakufu) i sitt
residens Kamakura. Alla övriga daimyo fingo sina
domäner som förläningar av honom och voro
hans vasaller, liksom de själva hade sina
undervasaller, samurai. Så fastlåstes J. i det
underliga ”dualistiska” statsskick, som rått fram till
1868, med en kejsare, som en i helig avskildhet
levande symbol för den högsta makten, och en
shogun ss. den verkliga suveränitetens utövare.
Snart nog upprepades den gamla historien med
förskjutningar i makten; redan från 1205 blev
det shogunernas mera lågättade rådgivare, som
blevo de verkliga styresmännen, och Hojoättens
främste dominerade i denna ställning
(shik-ken, regent) fram till 1333, då ett annat
stor-mannahus, Ashikaga, grundade ett nytt
shogu-nat, residerande i Muromachigatan i Kyoto
(ofta därför kallat Muromachishogunatet).
Bland märkligare händelser under dessa
riddar-väldets första årh. må nämnas dels två försök
(1274 och 1281) av Khubilai khan att med
väldiga flottor underkuva J., vilka misslyckades
främst genom stora stormar men även tack
vare den unge regenten Hojo Tokimunes
entusiasm och duglighet; dels ock en splittring inom
kejserliga familjen, varigenom J. under perioden
1336—92 hade två ”kejsare”, residerande i ett
nordligt och ett sydligt hov. — Det feodala
samhällsskicket började snart undergräva
riksenheten, och vid 1500-talets inbrott var J. faktiskt en
serie småkungadömen under daimyo som
suveräna regenter, i ständig strid med varandra. Vid
mitten av detta årh. utsattes J. för västerländskt
inflytande. Portugisiska köpmän döko upp i
J. 1542 el. 1543, och 1549 började Frans Xavier
jesuitisk mission i Kagoshima (riket Satsumas
huvudstad på Kyushu). Framgången för den
portugisiska handeln och missionen blevo rätt
avsevärda, framförallt i Kyushus småriken;
huvudhamn var först Hirado och fr.o.m. 1567
Nagasaki. 1582 beräknades 150,000 japaner
vara kristna. Av dessa voro o. 25,000 på
hu-vudön. Att kristendomen fick fotfäste även
där, trots att den där ej stöddes av nämnvärd
handel, berodde på att den av ledande politiker
utspelades mot buddismen. Från 1560 kom det
näml, till en successiv upprensning av den
inre splittringen i J. genom tre stora fältherrar
och politiker, Oda Nobunaga, Toyotomi
Hideyoshi och Tokugawa leyasu. Nobunaga,
furste över ett obetydligt rike nära Kyoto,
lyckades först med stöd av sin duglige samurai
Hideyoshi vidga sitt välde till ett inflytelserikt
land, som blev shogun Yoshiakis huvudstöd,
och vann därigenom, att leyasu, som skapade
sig ett betydande välde på ö. huvudön, slöt
sig till honom och erkände hans överhöghet.
Under det mångåriga erövringskrig, varigenom
Nobunaga underlade sig de centrala delarna
av J., alltjämt med Hideyoshi som sin mest
lysande fältherre, gick han skoningslöst fram
mot de mäktiga buddistkyrkorna, vilka tack
vare sin prestige och sina stora trupper blivit
stater i staten, och knäckte väsentligen deras
makt genom att (1571) intaga och bränna
3,000 kloster på Hieizan; han gynnade därför
även kristendomen för att komma
buddistkyrkorna till livs. Nobunagas lysande karriär
avbröts genom att en hans general Akechi
revolterade och genom överrumpling dödade
honom (1582). .Hideyoshi blev nu efter en
kraftmätning med leyasu, som till sist underkastade
sig honom (1584), fullst. diktator, med en ung
shogun som sin lekboll, och fortsatte rastlöst
enhetsverket. Sedan detta genomförts,
uppgjorde Hideyoshi vidlyftiga erövringsplaner:
via Korea skulle han skapa ett östasiatiskt
världsvälde. Dessa planer sökte han realisera
genom ett stort fälttåg i Korea (1592) med
200,000 man under Konishi Yukinaga och
Kato Kiyomasa; på kort tid hade dessa
underlagt sig större delen av Korea. Men när å ena
sidan kinesiska undsättningstrupper hunno
anlända (Korea var kinesiskt lydland), å andra
sidan den koreanske sjöhjälten Yi Sun-sin
upp-rev och tillintetgjorde den ena japanska
flottan efter den andra och hindrade tillförseln
av förråd och förstärkningar, samtidigt som
ett förödande gerillakrig utmattade de
japanska trupperna, måste dessa dra sig tillbaka till
halvöns sydspets. Ett nytt fälttåg 1597
misslyckades, och på sin dödsbädd måste Hideyoshi
1598 ge order om Koreas utrymmande. Arvet
efter honom togs av leyasu, som i ett sista
stort slag vid Sekigahara 1600 definitivt
knäckte allt väpnat motstånd från andra furstars
sida. leyasu grundade ett nytt shogunat,
Tokugawa väldet (J:s regenter fram till 1868), som
vilade på ett välbalanserat och sinnrikt system.
Ledningen låg i händerna på generalstaben
(bakufu) kollektivt, varför enstaka svaga
sho-guner ej kunde äventyra systemet. Tokugawas
direkta vasaller inflikades som länsfurstar
mellan andra daimyo, varigenom farliga
koalitioner förebyggdes. Alla länsfurstar ålades bo i
shoguns huvudstad Edo (Yedo) halva året och
att ha sina familjer ständigt boende där — en
värdefull gisslan. Systemet konsoliderades
un
— 327 —
— 328 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
