Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
Tosa, samt därtill vissa hovadelsmän, ss.
Iwa-kura och Sanjo. Första steget var att skaffa
statsinkomster och få verklig kontroll över
riket. Tokugawalänens indragande var en god
början. 1869 förmåddes länsfurstarna (daimyo)
att ställa sina län till kejsarens förfogande,
och 1871 pensionerades de med 10% av sina
tidigare inkomster, varvid staten övertog
underhållet av deras vasaller. Stora statsskulder
blevo följden härav samt drygt arbete med
omorganisering av administrationen i prefekturer
och distrikt. Huvudsvårigheten var dock icke
dessa några hundra daimyos avkoppling utan
problemet att få det manstarka lägre
ridder-skapet (samurai) att uppgå i den ofrälse
massan och livnära sig själva. 1873 erbjödos
samurai utbyte av statsunderhållet mot
engångssummor, allt gjordes för att bereda dem arbete
i nygrundade företag av olika slag (järnvägar,
post, telegraf, skolor, skeppsvarv, stora
affärsföretag), och när nu värnplikt infördes och en
flotta skapades, bereddes plats åt många som
officerare. Men samuraiklassens avveckling
gick trögt och löstes först efter en stor kris i
samband med vissa utlandsfrågor. Betydande
motigheter hade irriterat och väckt arg
chauvinism. En stor ambassad under Iwakura hade
1871—73 förgäves i Amerika och Europa sökt
utverka traktatrevision, framförallt ökade
tullar. Försök att få Korea att gå i J:s fotspår
med öppnande av landet och reformering i
västerländsk anda hade snöpligt misslyckats.
Riddarna begärde krig mot Korea för att visa
sin samhällsnyttighet. När regeringens
ledande män höllo huvudet kallt och vägrade detta,
kom det till splittring i reformmännens egna
led. Eto och Saigo avgingo 1873, och den
förre började ett uppror, som dock hastigt
kvävdes. Saigo uppsatte i Satsuma en stor
riddarhär, som han i årtal gav västerländsk
träning. När regeringen 1876 slöt ett fördrag
med Korea, vilket visserligen framtvang vissa
hamnars öppnande och exterritorialitetsrätt
för J. men som avvärjde all möjlighet till krig
och när samtidigt ridderskapet generellt och
definitivt avskaffades genom tvångsutbyte av
deras underhåll mot engångssummor, började
Saigo ett stort uppror med 40,000 man, vilket
blott med stor ansträngning nedslogs av
regeringens nya värnpliktsarmé (60,000 man).
Samtidigt med denna konservativa opposition hade
regeringen att bekämpa en annan: landets öden
leddes så helt byråkratiskt av en liten oligarki
av män från Satsuma och Choshu, att
avundsjuka uppstod, och Itagaki avgick 1873 ur
regeringen för att kämpa för en allsidigare
representation av landsdelarna i ledningen; hans
propaganda för ”parlamentarism” vann stor
anklang genom en nu uppblomstrande press
och genom stöd av en mängd från utlandet
hemkommande studerande, som ville göra sig
gällande. När nu Kido dog 1877 och Okubo
mördades 1878 och därmed regeringens två
starkaste män voro borta, när vidare Okuma
från Hizen 1878 lämnade regeringen för att
ställa sig i spetsen för konstitutionspartiet,
måste man slå in på en medgörligare politik
1881 utlovades ett nytt parlamentariskt stats
skick, och Ito företog en utländsk resa (1882
—84) för att utarbeta den nya konstitutionen.
1884 upprättades som förberedelse till en senat
en ny adelsorganisation i 5 klasser, och 1885
moderniserades regeringsmaskineriet: man
tillsatte 9 dep.-chefer kring en statsminister utan
portfölj. 1889 promulgerades det nya
statsskicket, som trädde i kraft fr.o.m. 1891. Det
bevarade starkt kejsarens och den byråkratiska
regeringens makt. Kejsaren med sina ministrar
bestämmer själv över krig och fred och alla
utländska förbindelser utan parlamentets
hörande. Under de tider, detta ej är samlat, kan
han utfärda edikt, som ha kraft av lag.
Regeringen är ansvarig inför kejsaren men ej inför
parlamentet, krigs- och sjöministrarna äro
direkt kejsarens män och kunna ej interpelleras i
parlamentet (det har blivit praxis, att de
ovillkorligen skola vara generaler och amiraler,
vilket givit militärkretsarna makt att störta
varje obekväm regering). Parlamentet har två
hus. överhuset består av självskrivna och
valda medl. Underhuset framgår ur folkliga val
(jfr Författning nedan). Till en början
funnos stränga skattestreck, och ännu 1918
funnos blott 1,450,000 väljare i landet. Da
genomfördes en reform, som resulterade i 3
mill. väljare, och 1925 infördes en än mera
vidsträckt rösträtt (12,500,000 väljare).
Parlamentet har ända fram till 1910-talets början
varit ganska vanmäktigt. De politiska
partierna ha mera varit persongrupperingar
(framförallt till inbördes hjälp att få
inkomstbringande poster; korruptionen har varit stark och
ohöljd) än på idéer grundade partier. Under de
första tre årtiondena växlade regelbundet
Satsuma- och Choshu-klickar ss. regeringar och
styrde oberoende av parlamentet, som ideligen
upplöstes el. ajournerades. Regeringens makt
begränsades endast genom en kamarilla av
inofficiella, men i viktigare ting allsmäktiga
rådgivare till kejsaren, de s.k. genro (”de stora
gamle”), tromän från den stora
reformperioden. — Det nya J., som symboliserades av
detta 1889 grundade ”västerländska”
statsskick, tog omedelbart jättesteg framåt i
politisk makt. Det inledde den expansionspolitik
gentemot det asiatiska fastlandet, som sedan
— 331 —
— 332 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
