Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Religiösa förhållanden - Undervisningsväsen - Tidningspress - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
ger huvudvikten vid meditationen (Zen —
sanskr. dhyana, försjunkande) och allehanda
andliga övningar, som göra sinnet luttrat och
starkt (f.n. över 20,000 helgedomar). 6) N
i-c h i r e n-sekten, grundad av Nichiren (d.
1282), en svärm-ande, som ivrade för blind
hängivenhet för vissa heliga skrifter, och en
arg nationalist, som ansåg japanerna vara
Guds utvalda folk (f.n. o. 5,000 tempel). —
Buddismen hade från 700-talet ända fram till
o. 1600 stor politisk makt, och de olika
kyrkorna höllo sig med betydande legotrupper.
Oda Nobunaga (se ovan Historia) bröt
genom ett 8-årigt fälttåg definitivt kyrkornas
världsliga makt, och under 1600—1800-taIen
har buddismen ej spelat någon politisk roll
men har alltjämt det starkaste greppet över
den japanska folksjälen. Dess tempelfester,
med helig musik, rökelse, pilgrimsfärder,
litanior, själamässor m.m., äro utomordentligt
populära. — Ang. kristendomens
införande på 1500-talet se ovan Historia. B.K.
Undervisningsväsen. Till grund för J:s
nutida undervisningsväsen ligger skollagen av
1872 med senare tillägg.
Folkskoleundervis-ningen är kostnadsfri och obligatorisk (1928/29
funnos 25,606 folkskolor). Här tillämpas
sam-undervisning; de högre skolorna äro uppdelade
i flick- och gosskolor. I statsskolorna (och
även i de flesta privata) meddelas moral- men
ej religionsundervisning. Utom fackskolor av
olika slag finnas (1927/28) 37 univ., därav 5
statliga (det äldsta och största grundat i
Tokyo 1877 med 7,682 studenter 1927/28). 1929
uppgick antalet bibi, i J. till 4,490. S.N.
Tidningspress. En press i europeisk mening
fick J. på 1870-talet, då en rad av de nu
förnämsta tidn. grundades. Den japanska
pressen har sedan dess utvecklats i nära anslutning
till den västerländska. Bland ledande dagl.
tidn. kunna nämnas: ”Hochi-Shimbun”
(grundad 1872), ”Tokio-Nichinichi-Shimbun” (1872)
och ”Jiji-Shimpo” (1882), alla i Tokyo,
”Osaka-Mainichi-Shimbun” (1876) och
”Osaka-Asahi-Shimbun” (1879) i Osaka. Av på engelska utg.
tidn. märkas ”The Japan Advertiser” och ”The
Japan Times & Mail”, båda i Tokyo, den
senare red. av i U.S.A. utbildade japaner, samt
”Japan Chronicle” i Kobe. — Litt.: Kanesada
Hanazono, ”The development of Japanese
journalism” (1924). H.E.
Litteratur. Den japanska litteraturen börjar
på allvar först med kinesiseringsperioden på
600- och 700-talen, och det första alstret,
”Ko-jiki”, historiska uppteckningar, är en på
japanska med starkt kinesiskt inslag skriven
saml. myter och legender, delvis säkerl.
mycket gammalt gods. Verket färdigställdes med
hjälp av äldre uppteckningar 712 av de lärde
O-no-Yasumaro. Jämte detta verk äro vissa
norito, shintoistiska ritualer, de äldsta
litterära minnesmärkena på japanskt språk. 720
skrevs en ”Nihongi”, J:s historia på kinesiska,
och under de följ. årh. går förf.-skapet på
kinesiska och japanska hand i hand, det senare
befordrat av den inemot år 800 uppfunna
stavelseskriften (kana). De mest betydande
alstren äro en mängd lyriska dikter
(orimmade, med rytm åstadkommen genom
regelbunden växling av 7- och 5-staviga rader), som
hopfördes i sammelverket ”Manyoshu”, ”de
tiotusen bladens samling” (innehåller 4,496
dikter, varav 4,173 s.k. tanka, 31-staviga
dikter). De främsta diktarna i denna saml. äro
Hi t om ar o (o. 700), Akahito (första
hälften av 700-talet), Okura (d. 733) och
Yakamochi (d. 785). En liknande saml.,
”Kokinshu”, sammanbragt i början av
900-talet, innehåller 1,100 dikter, av ett stort antal
skalder, av vilka den främste var K i-n o-T s
u-rayuki (d. 946). Denne blev också en
nyskapare på prosans område, dels genom ett
berömt företal till ”Kokinshu”, dels och
framförallt genom en resedagbok, ”Tosa nikki”. O.
1000 e.Kr. framträda två begåvade kvinnor
med prosaverk: Murasaki Shikibu med
”Genji monogatari”, en brett lagd sederoman
från hovkretsarna i Kyoto, och S e i S h o n
a-g o n med ”Makura no soshi”, spridda
anteckningar och reflexioner över allehanda temata.
— Under riddarepoken blir det (vid sidan av
fortsatt lyrik i en lång rad saml., bl.a. den
berömda ”Hyakunin isshu”) framförallt den
historiska romanen, som framträder, främst
representerad av romanerna ”Heike
monogatari” (Kamakuraperioden) och ”Taiheiki”
(Ashikagatiden). I Sei Shonagons fotspår går
K a m o-n o-C h o m e i (d. 1216) med
skissboken ”Hojoki” och munken K e n k o H
o-s h i (d. 1350) med ”Tsure-dzure-gusa”. Under
samma period, slutet av 1300-talet till slutet
av 1500-talet, skapades J:s äldsta dramatik de
s.k. ”No”, mestadels förf, av munkar, mytiska
el. gammalhistoriska motiv behandlade i
omväxlande talade och sjungna monologer och
dialoger av kostymerade skådespelare på en
dekorationslös scen, med körsång och musik.
Under Tokugawatiden (från 1600)
uppblomstrade å ena sidan en lärd litteratur, å andra
sidan en vidlyftig folklig litteratur. Den förra
hade två huvudriktningar. Dels var det s.k.
Kangakusha, ”Kinalärde”, som spredo
konfu-cianska ideal och ställde den japanska
överklassen starkt i den kinesiska tankevärldens
bann, särsk. den s.k. Sung-filosofiens (se
Kina, litteratur). Pioniären var här F u j i-
— 351 —
— 352 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
