Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japansk trädgårdsstil - Japanvax, japanskt fettvax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPANVAX
Tehusträdgård.
vid denna tid nedskriven avh. om
trädgårdskonst; huvudprinciperna för j. t. kunna sägas
vara uppdragna av prästen och konstkännaren
Soami på 1400-talet. Denne skiljer mellan 12
olika typer av landskap som förebilder för
trädgårdar och räknar bl.a. upp de viktigaste
av de stenar, som kommo att ingå som högst
viktiga moment el. t.o.m. bilda grundstommen
i japanska trädgårdar. Senare ha ytterligare
mer än 100 olika typer framkommit. Även
efter de förändringar, som stilen undergått
efter Soamis dagar, utgör varje japansk
trädgård en efterbildning av ett landskap. Man
kan skilja mellan berg- och slätt-trädgårdar.
Utförandet kan vara endast skissartat el. mer
el. mindre utarbetat. I senare fallet skall en
bergträdgård innehålla minst 5 kullar, av vilka
den högsta placeras mitt i fonden och
representerar berget Fuji. Den andra utgör en kontrast
till den förra och är låg, utbredd, den tredje,
belägen invid den första, möjliggör
uppkomsten av en trång dalgång, i vilken en vild,
forsande bergbäck bör störta fram och bilda ett
vattenfall. Kan ej rinnande vatten
åstadkommas, markeras strömfåran med en sand- el.
stenbädd, kantad med strandväxter och
skuggad av överhängande träd. Bäcken utmynnar
i en sjö av viss form (t.ex. av en sköldpadda,
en trana o.s.v.). På bestämda ställen placeras
stenar, var och en med sin betydelse (se ovan).
stenlyktor (som dock ej användas för
belysning), vissa träd, broar o.s.v. Blomstergrupper
i europeisk mening förekomma icke, ej heller
gräsmattor, utan jordytan hålles bar. Man
beträder dock icke denna vid promenader
genom trädgården, utan man vandrar på utlagda
stegstenar. Då trädgården till omfång i regel
är ytterst liten, ibland blott 2 m. i fyrkant,
måste man använda miniatyrexemplar av
växter, däribland dvärgträd (se d.o.). Oaktat den
stränga schematiseringen kan en japansk
träd-gårdsanläggare giva växlande karaktär åt sina
trädgårdar, så att en sådan ej blott kan
uppfattas som en bild av ett visst landskap utan
även som uttryck för vissa stämningar, varom
namnen anspråklösheten, ålderdomen, den
äktenskapliga lyckan o.s.v. bära vittnen. I viss
mån avvikande från de nu beskrivna
anläggningarna äro t.ex. tehusträdgården (som plats
för teceremonien) och daimioträdgården (ett
mellanting mellan en typisk japansk trädgård
och en liten park). Endast ytterst få
trädgårdar i äkta japansk stil ha anlagts i Europa.
I Sverige så vitt bekant ingen enda, men
stilriktningen har haft betydelse för utvecklingen
av den naturalistiska
trädgårdsanläggnings-konsten i gamla världen (se Engelskträ
d-gårdsstil). — Litt.: M. L. Gothein,
”Ge-schichte der Gartenkunst” (2 bd, 1914). C.G.D.
Japanvax, japanskt fettvax, Cera ja-
— 363 —
— 364 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
