Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeanne - Jeanne d’Albret - Jeanne d’Arc (jungfrun av Orléans)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEANNE d’ARC
Jeanne [2an], fransk namnform för
Johanna. — Härtill diminutiven Jeannette
[za-nä’t; sv. uttal Ja-].
Jeanne d’Albret [zan dalbrä’], se
Johan-n a, drottning av Navarra.
Jeanne d’Arc [zan da’rk], kallad jungfrun
av Orleans (la pucelle cTOrléans), fransk
nationalhjältinna, helgon (d. 1431). Bonddotter
från Domrémy, en liten by i det vid denna tid
med Lothringen förenade Bar, hade hon vuxit
upp i en miljö av brinnande fromhet, där
inflytanden från tidens mystiska riktningar voro
starkt märkbara. Förbi hennes hemtrakt gingo
stora stråkvägar, och man hörde där ständigt
talas om hundraårskrigets fasor. Redan tidigt
hade J. visioner, varvid hon hörde röster av
helgon. Efter hand koncentrerades hennes
uppenbarelser kring kriget och Frankrikes
hotande upplösning; hon sade sig vara utvald att
ingripa till den okrönte dauphins (sedermera
Karl VII:s) förmån. Hövitsmannen på det nära
Domrémy belägna slottet Vaucouleurs, Robert
de Baudricourt, gick till sist efter åtskillig
tvekan in på att ge henne eskort till Karl, som
då vistades i Chinon (febr. 1429). Här
mottogs hon med utpräglad misstro och fick
undergå en noggrann undersökning för
fastställande av hennes sändnings äkthet, men
lyckades till slut övertyga några personer i
konungens omgivning och drog med sig ett antal
officerare, med vilka hon skyndade till
undsättning av Orléans, som var till stor del inringat
av engelsmännen och tycktes på väg att falla.
Jeanne d’Arc. Miniatyr från 1400-talet.
Uppslagsbok. XIV. — 385 _____
13
Orléans intages. Jeanne d’Arc övertalar Karl
VII att tåga mot Troyes. Miniatyrer i ”Les
Vi-giles de Charles VII”.
I slutet av april nådde hon med sin lilla styrka
fram till staden, lyckades komma in i den och
ingöt nytt mod bland försvararna. I början
av maj avtågade belägrarna, hela Frankrike
jublade, och konungen talade om ett
gudomligt ingripande. J. blev från denna tid den
påtagliga symbolen för de krafter, som höllo
Frankrike samman. Hennes friska, oförfärade
lynne (en av hennes biografer talar med någon
överdrift om hennes ”kavalleristspråk”)
gjorde henne omtyckt av soldaterna; från alla
håll strömmade folk till, som ville tjäna den
gudasända. — Då hon begivit sig till konungen,
hade hon meddelat, att rösterna gett henne
tre uppdrag: att befria Orléans, att föra
dau-phin till kröning i Reims samt att driva
engelsmännen ut ur Frankrike. Även det andra av
dessa uppdrag lyckades hon genomföra: under
lyckosamma belägringar och drabbningar
framträngde den kungl. hären till Reims, där
kröningen ägde rum (juli 1429). Sviktande
inför den tredje uppgiften, stötte J. dessutom
på ovilja och intriger i kungens omgivning.
Då hon våren 1430 deltog i försvaret av
Com-piègne mot burgunderna, engelsmännens
bundsförvanter, tillfångatogs hon under ett
utfall (mars) och överlämnades därefter åt
engelsmännen. Förd till Reims, ställdes hon
— 386 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
