Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeanne d’Arc (jungfrun av Orléans) - Jeanneret - Jean Paul - Jeans, James Hopwood - Jean sans peur - Jeanson, Gunnar - Jeansson, John - Joassu (Ijasu), Ledj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEANNERET
här inför en andlig domstol under biskopen
av Beauvais, Pierre Cauchon, vilken med
delvis ovärdiga medel sökte förmå henne till
bekännelse, att hennes uppenbarelser varit
falska: endast på detta sätt kunde hennes
sändning av Gud till Frankrikes räddning
bortförklaras. I rättegången visade hon
beundransvärd uthållighet, klarhet och mod; ett
ögonblick sviktade hennes övertygelse om sin
gudomliga sändning, men hon återvann den.
Hon dömdes för häxeri och kälteri till bålet
och brändes 30/s 1431. — Ehuru konungen
tycks likgiltigt ha iakttagit hennes öden i
fångenskapen, förstod han dock förträffligt att
senare i politikens tjänst utnyttja det levande
minnet av hennes uppträdande, i sht genom
den rehabilitationsprocess, som fördes ang.
henne 1450—56. — J. beatificerades 1909 och
kanoniserades 1920. — I litteraturen hör J. till
de klassiska ämnena. Medan Villon kallar
henne ”den goda lothringflickan”, uppträder hon
i Shakespeares ”Henrik VI” som trollpacka.
Voltaires ”La pucelle” behandlar henne som
exponent för medeltida vidskepelse i grovt
skämtsam stil; han har dock även fällt
omdömen av motsatt innebörd om henne.
Schil-ler behandlar i ”Die Jungfrau von Orleans”
det historiska förloppet med stor frihet,
medan Shaw i sitt drama ”Saint Joan” nått god
verkan genom att noga följa
förstahandskäl-lorna. — Litt.: ”Procès de condamnation et
de réhabilitation de J.” (utg. av J. Quicherat,
5 bd, 1841—49); ”Procès de condamnation de
J.” (utg. av P. Champion, 2 bd, 1920—21); S.
Luce, ”Jeanne d’Arc å Domrémy” (1886); A.
France, ”Vie de J.” (2 bd, 1908); G. Hanotaux,
”J.” (1911); A. Lang, ”The maid of France”
(1908). Detaljlitteraturen och den uppbyggligt
färgade litteraturen om J. äro ofantligt
rikhaltiga. LA.
Jeanneret [zanarä’], schweizisk
konstnärsfa-milj, vars mest bèkante medl. är Charles
É d o u a r d J. (f. 1887), studerade i Wien för
Jos. Hoffmann, i Paris hos bröderna Perret
och i Berlin hos P. Behrens, arbetade som
arkitekt och akvarellist i sitt hemland men
överflyttade 1917 till Paris, där han under
pseud. Le Corbusier gjort sig ryktbar som
ledare för den moderna arkitekturen, från
1922 i samarbete med sin frände Pierre J.
(f. 1896). Som utövande arkitekt har Le
Corbusier arbetat på flera håll i Frankrike, särsk.
i Paris och vid Bordeaux, samt vid Stuttgart.
Han har upptagit den armerade betongen till
konsekvent användning för icke blott fabriker
och arbetsbostäder utan också (redan 1922) för
mindre bostadshus och villor (jfr F u n k t i
o-nalism). Som stadsplanearkitekt har han
väckt uppmärksamhet med en ny väldig plan
för Paris (1925). 1927 erhöllo ”Le Corbusier
och Jeanneret” l:a pris för byggnadsskisser
till Nat. förb. i Genève, men förslaget antogs
icke till utförande. Han har även som
skriftställare blivit ledare för den nya rörelsen;
från 1921 utger han, jämte målaren A.
Ozen-fant, tidskr. ”L’esprit nouveau”. Bland hans
skrifter, delvis utg. tillsammans med Pierre J.,
märkas f.ö. ”Vers une architecture” (1923;
flera uppl. och övers.), ”Urbanisme” (1925),
”Une maison — un palais” (1928). E.W.
Jean Paul [zä påT], pseud. för tyske förf.
J. P. F. Richter.
Jeans [jinz], James Hopwood, engelsk
matematiker, fysiker och astronom (f. 1877),
prof, i Cambridge 1904. J. har framförallt
sysslat med astrofysikaliska problem, på vilka
han tillämpat den statistiska mekanikens lagar.
Han har utvecklat teorier för stjärnsystemets
och spec. dubbelstjärnornas uppkomst. Bland
hans arbeten märkas ”Dynamical theory of
gases” (1904), ”Elementary treatise on
theore-tical mechanics” (1907), ”Mathematical theory
of electricity and magnetism” (1908). Flera
populärvetenskapliga skrifter finnas i sv.
övers., ss. ”Universum omkr. oss” (1930),
”Världsalltets mysterier” (1931) och
”Stjärnorna i deras lopp” (1932). N.R-e.
Jean sans peur [zä sä pö’r], se Johan,
sp. 479.
Jeanson [jä’n-], Bo G u n n a r, musikforskare
(f. io/io 1898), sedan 1926 docent i musikhistoria
i Stockholm, sedan 1933 direktör för
Stockholms konsertförening. Bland J:s skrifter
märkas ”August Söderman” (1926), ”Gunnar
Wen-nerberg som musiker” (1929) och ”Musiken
genom tiderna” (1927—31, jämte J. Rabe); han
är red. för ”Sv. tidskr. för musikforskning” och
ordf, i sv. sektionen av Internationella
samfundet för samtida musik. J. medverkar under
sign. G.J-n i ”Svensk uppslagsbok”. G.M.
Jeansson [jä’n-], John, industriman (f. 21/s
1865). J. blev efter studier i Tyskland,
England och Frankrike disponent för Kalmar
ång-kvarns-a.-b. 1889. J. har som kommunalman
spelat en betydande roll för Kalmar. Han
tillhörde 1906—17 A.k., 1918—27 F.k. och var
1910—17 led. av Bevillningsutskottet. T.E-r.
Jeassu (I j a s u), L e d j, kejsare av
Abessinien (f. 1895), sonson till Menilek (se denne),
utsågs av denne 1908 till tronföljare och blev,
sedan Menilek 1910 angripits av paralysi,
(1911) den verklige regenten, vid farfaderns
död 1913 dennes efterträdare. Om J:s regering
och fall se Abessinien, historia. Sedan
1921 har J. hållits i fängsligt förvar; maj 1932
företog han en rymning, lyckades hålla sig
— 387 —
— 388 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
