Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jelisavetgrad - Jelizavetpol - Jellicoe, John (of Scapa) - Jellinek, 1. Georg - Jellinek, 2. Walter - Jellinge, Jelling - Jelsa - Jelöy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JELÖY
Jelisavetgrad [-gra’t], stad i Ukraina, se
Zinovjevsk.
Jelizave’tpol, se G a n d z j a.
Jellicoe [jäTikåu], John Rushworth,
vis-count J. of S c a p a, engelsk sjömilitär (f.
1859), inträdde vid
flottan 1872,
kommendörkapten 1897,
konteramiral 1907,
amiral 1915 och
storamiral 1919. J.
deltog i exp. till Egypten
1882 och Kina 1900,
där han under
boxar-oroligheterna blev
svårt sårad. Efter
tjänstgöring ss.
fartygschef var han 1905
—07 chef för
amira
litetets art.-dep., 1908—10 3:e sjölord och
1912—14 2:e sjölord. Vid världskrigets
utbrott 1914 utsågs J. till högste befälhavare över
den vid Scapa Flow samlade brittiska flottan
(Grand fleet) och ledde personligen denna i
Skagerackslaget 31/s—Ve 1916. För sina
åtgärder under slaget, där engelsmännen trots sin
betydliga numerära överlägsenhet icke
lyckades hindra tyskarna att med relativt små
förluster draga sig ur en för dem till synes
hopplös situation, har J. starkt klandrats, men
kritiken har senare avsevärt mildrats. I nov. s.å.
frånträdde emellertid J. befälet och
efterträddes av Beatty samt återvände till amiralitetet
ss. 1 :e sjölord, i vilken befattning han kvarstod
till utgången av 1917. Han företog därefter
åtskilliga halvofficiella resor till kolonierna och
var 1920—24 generalguvernör på Nya Zeeland.
Efter vapenstilleståndet 1918 upphöjdes han till
pär samt erhöll en nationalbelöning av 50,000
p.st. J. har utg. ”The Grand fleet” (1919). E.Bz.
Je’llinek. 1) Georg J., tysk rättslärd (1851
—1911), son till den judiske predikanten och
talmudforskaren
Adolf J. i Leipzig. J.
blev 1874 e.o. prof, i
Wien men nödgades
på gr. av
antisemitiska trakasserier 1889
lämna univ. där. Följ,
år kallades han till
Bluntschlis
efterträdare som prof, i
offentlig rätt i
Heidelberg, där han
verkade till sin död. J:s
främsta skrifter äro
”Die Lehre von den Staatsverbindungen”
(1882), ”Gesetz und Verordnung” (1887; nytr.
1919), ”System der subjektiven öffentlichen
Rechte” (1892; 2 Aufl. 1905) och ”Das
Recht des modernen Staates. 1. Allgemeine
Staatslehre” (1900; 3 Aufl. 1914). J. var även
medutg. av ”Jahrbuch des öffentlichen Rechts”.
J., som var starkt filosofiskt inriktad — han
blev 1872 fil. d:r på en avh. om Leibniz’ och
Schopenhauers världsåskådningar — har gjort
sin främsta insats inom den allmänna
statsläran, där han efter Gerber framstår som den
främste representanten för den anorganiska
skola, som i staten icke ser en med människan
analog organism utan endast sammanfattningen
av människors mot ett gemensamt mål
inriktade viljor. Mera humanist än jurist har han
icke minst befruktat statskunskapens studium i
Sverige. F.Lth.
2) Walter J., den föregåendes son,
rättslärd (f.1885), prof, i Kiel 1913, i Heidelberg
1929. J:s förf.-skap tillhör helt den offentliga
rättens område; av hans skrifter märkas ”Der
fehlerhafte Staatsakt und seine Wirkungen”
(1908), ”Verfassung und Verwaltung des Reichs
und der Länder” (3 Aufl. 1927) och
”Verwal-tungsrecht” (i ”Enzyklopädie der Rechts- und
Staatswissenschaft”, 15, 1928, 2 Aufl. 1929). J.
har även utg. bearbetningar av faderns verk.
F.Lth.
Jellinge, J e 11 i n g, kyrkby på Jylland, 10
km. n.v. om Vejle, frejdad ss. platsen för
Danmarks förnämsta fornminnen, två å ömse sidor
om kyrkan liggande högar, 6 m. höga och 30
m. i diam., samt två runstenar, den mindre rest
av konung Gorm över hans maka Tyra, den
större (bild se art. Danmark, sp. 1,068)
av Harald Gormsen över Gorm och Tyra.
Dessa två skola enl. historiska källor (Saxo,
Svend Aagesen) och lokala traditioner vila
i högarna. Av dessa utgrävdes den n.
(”Ty-ras hög”) 1820 av traktens bönder och
befanns innesluta en utplundrad träkammare.
Den s. (”Gorms hög”) undersöktes 1861, men
ingen grav upptäcktes därvid. Förklaringen
härtill kan vara, att denna ligger under den
naturliga marknivån, till vilket djup grävningen
ej sträckte sig, el. att här föreligger en
keno-taf (se d.o.). — Ornamenten å en i J. funnen
silverbägare samt å den större runstenen ha
givit upphov åt termerna ”äldre och yngre
Jel-lingestil”. Se vidare Harald Gormsen,
Tyra Danabot och
Djurornament i k. — Litt.: F. L. Sarauw i ”Aarböger
for nordisk Oldkyndighed og Historie”, 1926;
S. Lindqvist i ”Fornvännen”, 1928; Lis
Jacob-sen i ”Scandia”, 1931. G.Em.
Jelsa, hd i Rogaland fylke, s.v. Norge, vid
Boknfjord; 129,46 kvkm.; 1,423 inv. (1930). J.C.
Jelöy, ö i Oslofjorden, vid Moss; 19,43 kvkm.;
— 393 —
— 394 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
