Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jerusalem - Historia - Jerusalem, Det nya el. himmelska - Jerusalem, Karl Wilhelm - Jerusalem, Wilhelm - Jerusalemföreningen, Svenska - Jerusalemkonferensen - Jerusalems skomakare - Jervis, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JERUSALEM
till stor del av blandras. — Den feodala
organisationen medförde svaghet i riksstyrelsen.
1144 erövrade de otrogna Edessa, 1187
besegrade sultan Salah ad-din (se denne) konungen
av J., Guido av Lusignan, och intog den heliga
staden. 3:e korståget förmådde icke återtaga
det förlorade. Genom freden 1229 inskränktes
konungariket J. till en smal kustremsa längs
mellersta och n. Palestina med Ackon som
huvudort samt själva staden J. 1244 föll staden
J. under krig mot sultanen av Egypten, och
1291 gick den sista spillran av riket förlorad
för de kristna. Titeln konung av J. levde inom
det cypriska konungahuset och överflyttades
1458 till Savojens hertigar, under nyare tid
konungar av Sardinien och Italien. Titeln
bestreds av Neapels konungar och de
tyskromerska kejsarna. E.Lö.
Jerusalem, Det nya el. himmelska, ss.
det skildras i Joh. Upp. 21—22, går tillbaka
på en inom många religioner
förekommande föreställning om en slags motsvarighet
mellan jordiska och himmelska företeelser och
ting, så att de förra ha sin urbild i de senare.
Så fanns inom babylonisk religion
föreställningen om ett himmelskt Babel, som
beskri-ves i mycket likartat med D.n.J. i Joh. Upp.
D.n.J. har i senare kristen tradition och
föreställning kommit att bli en bild av himmelen
ss. de saligas boning. Jfr Sv. ps. 670. Om E.
Swedenborgs lära om D.n.J. se denne. S.N.
Jerusalem [-ro’-], Karl Wilhelm, tysk
jurist (1747—72). J:s av olycklig kärlek
orsakade uppseendeväckande självmord gav
Goethe en av impulserna till romanen
”Wer-thers Leiden”. J:s ”Aufsätze und Briefe”
ut-gåvos av H. Schneider 1925. — Litt.: J.
Minor, ”K.W.J.” (1881). A.Bd.
Jerusalem [-ro’-], Wilhelm, österrikisk
filosof och psykolog (1854—1923), docent i
Wien, företrädde en
med den
amerikanska pragmatismen
nära besläktad
ståndpunkt: det finns icke
någon ren, från det
biologiska och sociala
livet frigjord
kunskap och ”sanning”.
Utgående från denna
tanke bekämpar J.
såväl
nykantianis-men som Husseris
fenomenologi. Även
sin egen dualistisk-teistiska världsåskådning
söker han, i likhet med James,
rättfärdiga pragmatistiskt. Skrifter: ”Die
Urteils-funktion” (1895), ”Einleitung in die Philoso-
phie” (1899), ”Gedanken und Denken” (1905),
”Der kritische Idealismus und die reine
Logik” (s.å.). E.v.A.
Jerusalemsföreningen, Svenska, stiftades
1900 efter förebild av J. i Berlin (stiftad 1852)
på initiativ av biskop K.H.G.v. Schéele och i
syfte att förnämligast genom uppfostrings- och
välgörenhetsanstalter verka för att kristna
befolkningen i Palestina. J., som 1930 räknade
4,459 medl. i Sverige, har i Jerusalem en skola
(grundad 1903, nuv. föreståndarinna: Signe
Ekblad) och i Betlehem ett sjukhus (sedan
1904), f.n. uthyrt till regeringen i Palestina.
S.J. utger ”S.J:s tidskr.” S.N.
Jerusalemskonferensen kallas Internationella
missionsrådets (se d.o.) utöver rådets egna
medlemmar vidgade konferens i Jerusalem 1928,
den första verkligt internationella efter
Edin-burghkonferensen (se d.o.) 1910; 200
deltagare från 51 länder; ordf. J. Mott (se denne).
På programmet upptogos aktuella
missions-problem, ss. missionens ställning till de
utom-kristna religionerna, till sekulariseringen,
industrialismen, rasmotsatsen och som kanske
den viktigaste frågan: förhållandet mellan de
äldre och yngre kyrkorna. J:s betydelse torde
främst ligga i den förnyade markeringen av det
mellan olika evangeliska missionsorganisationer
samlande och enande. Förhandlingarna äro
samlade i ”Report of the Jerusalem meeting”
(8 bd, 1928). G.W.L.
Jerusalems skomakare, se Vandrande
juden.
Jervis [jä’vis el. jö’vis], John, Earl of Saint
Vincent, engelsk sjömilitär (1734—1823),
inträdde vid marinen
1749, konteramiral
1787, amiral 1795
och admiral of the
fleet 1821. J. deltog
i österrikiska
arv-följdskriget och
sjuåriga kriget, i
nordamerikanska frihetskriget och kriget mot
Frankrike 1778—83.
Vid krigsutbrottet
1793 sändes han ss.
eskaderchef till
Väst
indien och erövrade 1794 öarna
Martini-que och S:t Lucia, blev 1795 överbefälhavare
över Medelhavsflottan och vann 14/2 1797 en
avgörande seger över den spanska flottan vid
Kap Saint Vincent, för vilken bedrift han
upphöjdes till pär. 1801—04 var J. l:e
amiralitets-lord och 1804—07 befälhavare över
Kanalflottan. — Litt.: J. S. Tucker, ”Memoirs of the
— 427 —
— 428 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
