Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeumont - Jeunesse dorée - Jeurling, Anders Elias - Jeux floraux - Jever - Jevlogij (Evlogij; Vasilij Georgievskij) - Jevnaker - Jevons, William Stanley - Jevrazijstvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEUNESSE DORÉE
lervaru-, glas-, metall- och elektrisk industri.
Det förstördes delvis under världskriget. M.P.
Jeunesse dorée [2önä’s dåre’] (fra., gyllene
ungdom), urspr. beteckning för de unga,
levnadsglada, konservativa kretsar, som efter
Ro-bespierres fall för en tid blevo tongivande i
Paris och på olika sätt lade i dagen sin
fientlighet mot revolutionen, dess ideologi och inst.
J.d. betecknar numera rik, nöjeslysten
stor-stadsungdom. B.
Jeurling [jö’r-], Anders Elias, tidn.
man (1851—1906), student 1871, studerade i
Uppsala, var red. för ”Gotlands allehanda”
1876—77, för ”Karlstads tidn.” 1879—84,
red.-sekreterare i ”Aftonbladet” 1885—89. I nov.
1889 började J. med C. E. Gernandt som
förläggare utge ”Stockholmstidn.”, vars
huvudred. han med någon tids avbrott var till sin
död. J. var en av stiftarna av Sv.
tidn.-utgiva-reföreningen. H.E.
Jeux floraux [zö flårå’] (provensalska jo
flourau; eg. ”blomsterlekar”), pristävlingar i
poesi vid det litterära sällskap, som för
odlandet av språket (langue d’oc) instiftades i
Tou-louse 1323 och som från 1324 kallades
Con-sistori de la gaya sciensa med stadgar ”Leys
d’amors” av 1356 och med privilegium av
Ludvig XIV (Académie des jeux floraux, 1694).
Felibreförbundet (se d.o.) gav nytt uppsving åt
dessa tävlingar, som firas särsk. högtidligt vart
7:e år med prisbelöningar och utnämnande av
förste pristagaren till mèstre en gai sabé,
mästare i den glada vetenskapen. Jfr Akademi,
sp. 398, och Jochs florals. J.V.
Jever [jè’-], stad i Oldenburg, v. om
Jade-bukten; 4,281 inv. (1925). Genom sina
förnämsta byggnader, slottet och rådhuset (1609),
bildar J. en etapp i den nederländska
renässansens överförande till Skandinavien. E.W.
Jevlo’gij (Evlogij), borgerligt namn V
a-silij Georgievskij, rysk metropolit (f.
1868), 1895 munk, 1903—14 biskop i Cholms
stift, en aggressiv och oförsonlig motståndare
till katolska kyrkan. Fr.o.m. 1907 invaldes J.
i 2:a och 3:e riksduman, där han tillhörde det
nationalistiska partiet och häftigt kämpade för
den utpräglade storryska nationalismen och en
privilegierad ställning för den ortodoxa
religionen. 1914—18 biskop i Volynstiftet (s.v.
Ryssland), blev J. 1921 biskop för alla ryska
kyrkor i Västeuropa och 1922 metropolit (med
säte i Paris). Han har ådagalagt stor
organisatorisk begåvning, då det gällt ordnandet av den
genom revolutionen skövlade ryska kyrkan i
Västeuropa och befästandet av den ortodoxa
trosbekännelsen mot katolicismens aggressiva
politik bland ryssarna. M.H-v.
Je’vnaker, hd i Opland fylke, Norge, vid
syd-ändan av Randsfjord; 154,57 kvkm.; 4,250 inv.
(1930). J.C.
Jevons [jä’vanz], William Stanley,
engelsk nationalekonom och filosof (1835—
82). J. studerade först naturvetenskap, var
1854—59 anställd vid myntverket i Sydney,
upptog på nytt studierna, nu i filosofi och
samhällsvetenskap, var prof, i logik och
moralfilosofi vid Owens college i Manchester 1866
—75, därefter i nationalekonomi i London till
1880. J:s’ insats inom nationalekonomien är
banbrytande. Stor uppmärksamhet väckte hans
arbeten om vissa aktuella praktiska problem,
ss. ”Coal question” (1865) och ”Money and the
mechanism of exchange” (1875). Långt
betydelsefullare är hans teoretiska huvudarbete
”The theory of the political economy” (1871;
4 ed. 1911). J. anser det ”klart, att
nationalekonomien måste vara en matematisk
vetenskap, om den över huvud vill vara en
vetenskap”, detta därför att den arbetar med
kvantiteter. Utan kännedom om Walras’ och
Men-gers resultat införde J. begreppet final degree
of utility (gränsnytta, se d.o.) och blev
härigenom en av gränsnytteteoriens skapare. I
”In-vestigations in currency and finance” (1884;
2 ed. 1909) återfinnas uppsatser, där J. sökte
spåra ett samband mellan det ekonomiska
livets rytmik och växlingarna i solfläckarnas
antal. — Inom filosofien har J. gjort en stor
insats på logikens område, dels genom
läroböcker i enlighet med den aristoteliskt
skolas-tiska traditionen (”Elementary lessons on
lo-gic deductive and inductive”, 1870; sv. övers.
”Logikens grunder”, 1925), dels — och
framförallt — genom det sätt, varpå han i ”The
principles of Science” (1874) själv sökte att
omgestalta logiken. Mot bakgrund av Sir
William Hamiltons lära om kvantifikationen av
omdömets predikat samt George Booles
försök att åt logiken giva gestalten av en
alge-braisk kalkyl utformade J. på ett egenartat
sätt sin logiska tankebyggnad. Enl. dess
principer kan omdömet städse reduceras till ett
identitets- el. ekvationsförhållande mellan
subjekt och predikat, samt slutledningsprocessen
till en substitutionsoperation med de i
premisserna ingående termerna, medan den
aristoteliskt skolastiska logiken arbetar med
subsum-tionsförhållanden. J:s’ logik kan därför
betecknas ss. en substitutions- el.
identitetslo-gik. T .E-r,A.H.
Jevrazi’jstvo (ry., bildat av
begynnelsestavel-serna på Europa och Asien), politisk och social
riktning bland de ryska emigranterna i
Västeuropa, vilken uppstod i Sofia 1920—21 (se
Emigrant, sp. 511). M.H-v.
— 451 —
— 452 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
