Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johann (ärkehertig av Österrike) - Johann Nepomuk Salvator (ärkehertig av Österrike) - Johan Adolf - Johan av Brienne - Johan av Leiden - Johan av Nepomuk - Johan Cicero - Johan Filipsson - Johan Fredrik - Johan Georg - Johan Kasimir - Johan Maurits - Johann - Johanna (påvinnan) - Johanna av Navarra (fransk furstinna) - Juana (drottning av Kastilien) - Jeanne d’Albret (drottning av Navarra) - Giovanna I (drottning av Neapel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNA
son till kejsar Leopold II. Endast
18-årig fick J. under franska revolutionskrigen
överbefälet över österrikiska hären i Bayern
och led 3/i2 1800 mot Moreau det avgörande
nederlaget vid Hohenlinden. Han deltog
därefter i Napoleonskrigen på olika ledande
poster, besegrade 1809 Eugène Beauharnais vid
Pordenone och Sacile men blev själv slagen vid
Raab; 1815 ledde han erövringen av Hühningen.
J. slog sig sedermera ned på ett litet gods vid
Graz, ägnande sig åt naturvetenskapliga och
historiska studier. Känd som motståndare till
Metternichs politik, förvärvade han med åren
en vidsträckt popularitet, bl.a. på gr. av ett
honom — med orätt — tillskrivet yttrande: ”Kein
österreich, kein Preussen, sondern ein einziges
grosses Deutschland, fest wie seine Berge”,
samt utsågs av nationalförsamlingen i
Frankfurt 29/e 1848 till tysk riksföreståndare. För
denna post visade han sig emellertid föga
lämpad, bl.a. genom sitt alltför ensidiga hävdande
av österrikiska intressen. 20/i2 1849 trädde han
tillbaka. Utdrag ur J:s brev och dagböcker
äro utg. 1878, 1891, 1898 och 1924. Biogr. av
A. Schlossar, 1880. C.
2) J. Nepomuk Salvator, ärkehertig (1852—
91), son till storhertig Leopold II av Toscana,
1879 divisionsbefälhavare i Pressburg och
fältmarskalklöjtnant, 1883 förflyttad till Linz på
gr. av en skrift ”Drill oder Erziehung?”. Då
J eftersträvade Bulgariens furstetron och
senare gynnade Ferdinands av Koburg
kandidatur, entledigades han 1887 och avstod 1889
från sin rang, antog namnet Johann Orth,
begav sig utomlands och omkom, tvivelsutan
1891, med ett handelsfartyg vid Sydamerikas
kust. [B.]
Johan Adolf, se Johan.
Johan av Brienne, se Johan, Jerusalem 1).
Johan av Leiden, se Jan van Leiden.
Johan av Nepomuk, helgon, se Nepomuk.
Johan Cicero, se Johan.
Johan Filipsson, storman (d. 1280), tillhörde
genom släktförbindelser det mot Birger Jarl
och hans ättlingar fientliga parti, som i
Eriks-krönikan benämnes folkungar (se d.o.). Under
1270-talets förra del konspirerade han mot
kung Valdemar; efter Magnus Ladulås’
upp-höjelse ställde han sig 1278 i spetsen för ett
uppror mot denne; trots att förlikning
åstadkoms, lät Magnus 1280 i Stockholm avrätta
J. F. jämte två hans nära fränder. B.
Johan Fredrik, se Johan.
Johan Georg, se Johan.
Johan Kasimir, se Johan.
Johan Maurits, se Johan.
Johann, tyska namnformen för Johan.
Johanna (”p å v i n n a n”), enl. medeltida
tradition (i skrift betygad sedan mitten av
1200-talet) en kvinnlig påve, som skulle ha
efterträtt Leo IV (850-talet) under namn J
o-h a n n e s Anglicus (enl. vissa versioner
var J. av engelsk börd). Traditionen berättar,
att J. röjt sitt kön genom att under en
procession nedkomma med ett barn. Uppgifterna
sakna allt historiskt underlag. Traditionen om
J. antages ha uppkommit ss. förklaring till
vissa ceremonier vid påvarnas insättande i
ämbetet, vilka av folket missuppfattats ss. en
undersökning av deras kön, undvikandet av vissa
gator vid kyrkliga processioner och genom
oriktig tolkning av en Mitrastaty med inskrift.
— Litt.: J. J. I. v. Döllinger, ”Die
Papst-Fa-beln des Mittelalters” (1890). S.N.
Johanna, furstinnor.
Frankrike. 1) J. (fra. Jeanne) av
Na-varra (d. 1305), dotter till konung Henrik den
tjocke av Navarra, som därjämte var greve av
Champagne och Brie. 1284 g.m. Filip den
sköne av Frankrike, tillförde hon den franska
kronan sina arvländer. E.Lö.
Kastilien. J. (spa. Juana), drottning
(1479,—1555), dotter till Ferdinand V den
katolske och Isabella I, 1496 g.m. Filip den sköne
av Habsburg, moder till Karl V och Ferdinand
I; vid Isabellas död 1504 hyllades J. som
Kasti-liens drottning men röjde redan vid denna tid
tecken till sinnessjukdom. Vid makens död
1506 övertog fadern regeringen, och J.
inspärrades i Tordesillas’ slott. P.Dhl.
Navarra. 1) J.
(Jeanne cTAlbret),
drottning (1528—72),
dotter till konung
Henrik II d’Albret
av Navarra, 1548
g.m. Anton av
Bourbon, me^ vilken hon
hade sonen Henrik
(IV av Frankrike).
1555 blev hon regent i
Navarra; hon var
anhängare till Calvin
och uppträdde,
ut
märkt genom viljekraft och statsklokhet, jämte
sin svage gemål ss. ledare för de franska
reformerta. J. avled kort före
Bartolomeinat-ten. H.Bg.
Neapel. 1) J. (ital. Giovanna) I,
drottning (d. 1382), dotter till hertig Karl av
Kalabrien av huset Anjou, ärvde 1343
Neapels tron efter sin farfar kung Robert
den gode. Hennes giftermål med sin
släkting Andreas av Ungern slutade med att denne
mördades i sitt palats, trol. på anstiftan av J.
Andreas’ bror, konung Ludvig av Ungern,
ryck
— 489 —
— 490 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
