Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes XII (påve) - Johannes XIII (påve) - Johannes XIV (påve; P. Canepanova) - Johannes XV (påve) - Johannes XVI (påve; J. Philagathos) - Johannes XVII (påve; Sicco) - Johannes XVIII (påve; Phasianus) - Johannes XIX (påve; Romanus) - Johannes XXI (påve; P. Giuliani) - Johannes XXII (påve; Jacques d’Euse) - Johannes XXIII (XXII; påve; B. Cossa) - Johannes I Tzimiskes (bysantinsk kejsare) - Johannes II Komnenos (bysantinsk kejsare) - Johannes III (Dukas) Vatatses (bysantinsk kejsare) - Johannes IV Laskaris (bysantinsk kejsare) - Johannes V Palaiologos (bysantinsk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES
delsen mellan Tyskland och Italien inleddes.
Nu sökte J. nya bundsförvanter mot Otto men
avsattes 963 av honom och stred intill sin död
med motpåven Leo VIIL B.
13) J. XIII, påve 965—972, var helt
avhän-gig av Otto I.
14) J. XIV, påve 983—984, eg. P.
Cane-p a n o v a, anhängare till Otto II, tillfångatogs
och avdagatogs av en grekiskt sinnad
mot-påve Bonifatius VII. B.
15) J. XV, påve 985—996, motståndare till
familjen Crescentius (se d.o.), företog 993 den
första påvliga kanonisationen av helgon. B.
16) J. XVI, påve 997—998, eg. J. P h i 1
a-g a t h o s, av ofri härstamning, steg på gr av
kejsarinnan Theofanos gunst till höga poster
hos Otto II. J. var en för sin tid grundligt
lärd men äregirig och fåfäng man. Han
utropades 997 av familjen Crescentius (se d.o.)
och det östromerska partiet till påve,
besegrades av Otto III, bländades och dog i
fängelse. B.
17) J. XVII, påve 1003, eg. S i c c o.
18) J. XVIII, påve 1003—09, eg. P h a s i
a-n u s.
19) J. XIX, påve 1024—32, eg. R o m
a-n u s, bror till påven Benedictus VIII, vars
efterträdare han blev genom stora mutor. Den
ovärdige J. krönte 1027 Konrad II till kejsare
och sammanträffade s.å. i Rom med Knut den
store av Danmark. B.
20) J. XXI, påve 1276—77, eg. P. G i u 1 i
a-n i, kallade sig felaktigt J. XXI i st.f. J. XX,
författade medicinska och filosofiska skrifter.
— Litt.: R. Stapper, ”Pabst J. XXI” (1898’ B.
21) J. XXII, påve 1316—34, eg. Jacques
d’E u s e (Duèze), ärkebiskop av Avignon 1310,
residerade även ss. påve där, nyordnade det
påvliga finansväsendet och låg i långvarig,
bitter fejd med Ludvig av Bayern (se denne). B.
22) J. XXIII (XXII) (d. 1419), påve 1410—15,
eg. B. C o s s a, sammankallade 1414 på kejsar
Sigismunds begäran konsiliet i Konstanz, tvangs
här 1415 till abdikation, flydde, återtog
avsä-gelsen, greps, avsattes ånyo, hölls till 1418 i
fängsligt förvar och dog som kardinalbiskop
av Tuskulum. [B.]
Johannes, bysantinska kejsare.
1) J. I Tzimiskes (924—976), av
förnäm armenisk släkt, på mödernet kusin med
kejsar Nikeforos Fokas, kämpade med
berömmelse i dennes fälttåg i Asien men föll i onåd
och deltog då tillsammans med Nikeforos’
gemål Theofano (se d.o.) i en sammansvärjning,
som berövade kejsaren livet. Theofano
fördrevs från palatset. Som kejsare förmälde sig
J. med Konstantin VH:s dotter Theodora. Om
Johannes XXIII drager in till mötet i Konstanz.
Ur en medeltida krönika.
J :s’ regering och hans krigiska bragder se B
y-s a n t i n s k a riket, sp. 510. Lm.
2) J. II Komnenos (1088—1143), son
av Alexios I och Irene Dukas, kejsare 1118—
43, lät i samråd med sin döende far oväntat
kröna sig och förekom så släktens försök att
uppsätta J:s’ syster Anna Komnena och
hennes man på tronen (se Anna, sp. 1158). J.,
kallad Kal o-Johannes (J. den ädle),
uppskattades av undersåtar och utlänningar för
duglighet, allvar och karaktärsfasthet. Om
hans regering se Bysantinska riket,
sp. 512. Förmäld med prinsessan Piriska
(Irene) av Ungern, hade J. med henne sönerna Isak
och Manuel (I). Lm.
3) J. III (Dukas) Vata t ses (d. 1254),
av förnäm trakisk släkt, g.m. Irene, dotter till
kejsar Theodoros I av Nicæa, blev dennes
efterträdare 1222. Efter Irenes död gifte J. sig
1244 med tyske kejsaren Fredrik H:s dotter
Konstantia (Anna). Med Irene hade han
sonen Theodoros (II). Duglig och klok, skicklig
organisatör och framstående krigare,
utvecklade J. sitt rike utåt och inåt. Jfr
Bysantinska riket, sp. 514. Lm.
4) J. IV La ska ris (1250—74), utropades
vid faderns, Theodoros H:s, död 1258 till
kejsare av Nicæa, störtades av Mikael VIII
Pa-laiologos, som, krönt till kejsare i
Konstanti-nopel 1261, lät blända och inspärra J. Lm.
5) J. V Palaiologos (1332—91), son till
Andronikos III och Johanna (Anna) av Savojen,
tillträdde regeringen först 1355. Efter
Andronikos’ död 1341 rasade näml, mellan
Johannes (VI) Kantakuzenos, Andronikos III:s
gunst
— 493 —
— 494 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
