Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Magnus - Johannes Matthiæ - Johannesnycklar - Johannesnäs - Johannes Prästen el. Prästkonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES MATTHIÆ GOTHUS
sveonumque regibus” (Alla göta- och
sveakonungars historia). Den förra skrevs i
Danzig 1536 och utgavs i Rom 1557 (ny uppl. 1560)
av brodern Olaus Magnus. Byggd på
omfattande litteraturstudier och i någon mån även
på urkunder, ställer den som sina huvudsyften
att visa ärkebiskoparnas stora roll i Sveriges
historia och att tillbakavisa de danska
ärkebiskoparnas rätt till primat över sv. kyrkan.
J:s’ andra verk, hans huvudarbete, skrevs i
Venedig 1540 och utgavs likaledes i Rom av
brodern 1554. Det har utkommit i ett stort
antal uppl.; Erik XIV säges ha övers, det till
sv., och 1620 trycktes en sv. övers., verkställd
av E. Schroderus. I anslutning till en
uppfattning, som långt tidigare framträtt i
Sverige, identifierar J. folkvandringstidens goter
med den sv. ”stammen” göter; vidare för han
den sv. fornhistorien tillbaka till Jafets son
Magog. Utom i äldre krönikor förekommande
sagokungar införde han flera nya, av honom
fritt diktade figurer, av vilka den girige
tyrannen Gostagus, som med folkets stöd blivit
konung, är en motsvarighet i sagotiden till
Gustav Vasa. Den konstnärliga formen, det
patriotiska syftet och den fria fabuleringen äro
för honom huvudsaken, hans krönika ett rent
diktverk, typiskt för vissa riktningar inom
renässansens ”historieskrivning”. Det uppseende
den väckte och det inflytande den fick blevo
ofantliga och spåras omedelbart efter dess
publicerande, så t.ex. hos Erik XIV (redan 1554
översände Olaus Magnus ett ex. av krönikan
till Gustav Vasa, vilket denne överlämnade till
sina söner). Den ”göticism”, som i detta J:s’
krönikeverk fått sin mest fulländade form,
tillskrives av nyare forskning — med rätta —
stor betydelse för 1500—1600-talens sv.
föreställningsvärld, rent historiskt såväl som i
andra avseenden. — En biprodukt av J:s’
starka patriotism är hans hat mot Danmark,
vars mest bekanta uttryck är ett Hemming
Gadh tillskrivet smädetal mot danskarna. —
”Briefe von J. und Olaus Magnus” äro utg. av
G. Buschbell i ”Historiska handlingar”, 28:3
(1932). — Litt.: Biogr. över J. av brodern,
bifogad ”Historia metropolitanæ ecclesiæ
upsalen-sis”; G. Carlsson, ”J.M. och Gustav Vasas polska
frieri” (i ”Kyrkohist. årsskrift”, 1922); B.
Swart-ling, ”J.M:s’ Historia metropolitanæ ecclesiæ
upsalensis” (i ”Hist. studier tillägnade H.
Hjärne”, 1908); V. Söderberg, ”Det Hemming
Gadh tillskrivna talet mot danskarna”
(sammastädes); J. Nordström, ”De yverbornes ö”
(i ”Rudbecksstudier”, 1930). I.A.
Johannes Matthi’æ Gothus, biskop (1592—
1670), hörde i Uppsala till Messenius’ lärjungar,
promoverades 1617 och kallades efter en stu-
dieresa i Tyskland 1622 till förste innehavare
av poeseos-professuren i Uppsala. Efter en ny
utlandsvistelse, varunder han i England och
Holland tagit starka intryck av de från
Acon-tius utgångna
toleransidéerna och
tidens praktiskt
religiösa strömningar,
blev han 1625 prof,
vid det nybildade
Collegium illustre i
Stockholm.
Hovpredikant 1629, följde
han Gustav II Adolf
i det tyska kriget och
utsågs av honom 1632
till Kristinas lärare.
På sin lärjunges
ut
veckling synes han ha övat stort inflytande,
omfattades av henne med varaktig
tillgivenhet och utnämndes 1643 till biskop i
Strängnäs. Vid sitt ämbetstillträde gav han
uttryck åt sina kyrkligt ireniska tendenser, vilka
fått näring genom hans förbindelser med J.
Duræus och J. A. Comenius, i skriften ”Idea
boni ordinis in ecclesia Christi” (1644, 2 uppl.
1659), en lätt bearb. av de bömiska brödernas
kyrkoordning. Därmed var den synkretistiska
striden flyttad in på sv. område. J. angreps
häftigt av det ortodoxa prästerskapet vid 1647
års riksdag men hölls om ryggen av
drottningen. Striden blossade dock upp än
häftigare, då J. 1656—61 utgav skriftserien ”Rami
olivæ septentrionalis” (1—10) och däri
utvecklade ett synkretistiskt kyrkligt unionsprogram.
Han hade nu icke stöd på högre ort, och vid
riksdagen 1664 tvangs han av prästeståndet att
avgå. J. intar en särställning i den hårda
ortodoxiens Sverige. Med sin vidsträckta
humanistiska bildning och sin innerliga fromhet gör
han dock icke intryck av en stark och
helgjuten karaktär; hans tankegång var ofta
oklar, och i sin fredskärlek förskansade han
sig gärna bakom svävande och tvetydiga
påståenden. Ss. drivande kraft vid skolväsendets
organisation (1649 års skolordning) och
läro-boksförf. intar han en av de främsta platserna
bland 1600-talets sv. pedagoger. — Litt.: Hj.
Holmquist, ”J.M.G.”, 1 (1903) och ”Till frågan
om Acontius” (i ”Teologiska studier tillägnade
E. Stave”, 1922). R.H-m.
Johannesnycklar, se
Nyckelblomstersläktet.
Johannesnäs, sågverk i Alnö s:n,
Västernorr-lands län, ägt av Ankarsviks ångsågs-a.-b.
Johannes Prästen el. Prästkonungen,
en sagoomspunnen härskare från Orienten,
om vilken vid mitten av 1100-talet ett rykte
— 503 —
— 504 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
