Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Prästen el. Prästkonungen - Johannes Scotus Erigena (Eriugena) - Johannes uppenbarelse - Johannes Secundus - Johannesörtsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNESÖRTSLÄKTET
visste att berätta i Europa, att han besegrat
perser och meder men av vidriga
omständigheter hindrats i sin avsikt att bispringa
kors-fararna. Man antager, att sagan hänför sig
till den persiske sultanen Sindjars nederlag
1141 mot kineserna under Kuchan, som i
Tur-kestan grundade ett välde. Sedan mitten av
1300-talet såg man länge i en konung av
Etiopien denne prästkonung J. G.O-r.
Johannes Scotus Eri’gena (Eriugena),
teolog och filosof (o. 810—o. 877), av irländsk
börd, föreståndare för skolan vid Karl den
skalliges hov i Paris. J:s’ största betydelse
ligger i att han både genom egna verk och
övers, förmedlade grekisk mystik och
spekulation till Västerlandet. Han översatte särsk.
Dionysios Areopagitas (se denne) skrifter och
visade sig starkt påverkad av dennes
nyplaton-ska åskådning (i ”De divisione naturæ”).
Högre än auktoritetstron ställde J. det spekulativa
inre sanning och nödvändighet fattades. Han
och religiös kraft, hans fantasi är fylld av de
tänkandet (ra’tio), med vars hjälp dogmats
företrädde den s.k. begreppsrealismen (jfr N
o-m i n a 1 i s m), vilken hävdade en ”metafysisk
verklighet” åt begreppen. J. kom genom sin
litterära verksamhet i strid med de kyrkliga
myndigheterna; 1225 blevo hans skrifter
fördömda. R.Br.
Johannes uppenbarelse, en urkristen
apoka-d u s.
Johannes Secundus, humanist, se S e c u
n-lyps (se Apokalyptik), förf, mot slutet av
nes, tidigt förväxlad med aposteln Johannes
Med stark visionär begåvning förenar han stor
självständig dramatisk gestaltningsförmåga
bilder och spekulationer, som alstrats av den
judiska apokalyptiken och av hellenistisk
ast-ralteologi. Han stöder sig även på äldre
lit-90-talet av en mindreasiatisk kristen, Johan
teratur, främst Danielsboken o.a. delar av G.T.,
samt även på redan existerande kristna
apo-kalypser. Men detta traditionella stoff
insmältes i hans personliga upplevelse och tjänar
hans storslagna intuitiva blick på den
innevarande tidpunktens innebörd och utveckling.
J. är övertygad om att leva i de yttersta
dagarna, och i en rad syner skådar han den
förfärliga kris, som inom närmaste framtid skall
fullbordas och leda kyrkan genom martyriet
till fulländningen. Krisens motiv är
slutkampen mellan ”Lammet” (Kristus) och
”Draken” (Satan). Genom olika akter fortskrider
dramat, som börjar med kap. 6. Dessförinnan
berättar J. om sin kallelsevision på ön Patmos,
refererar 7 brev, som Kristus dikterar till 7
församlingar i Mindre Asien, samt skildrar
en syn av Guds tron i himmelen och Lammet.
I de följ, synerna råder 7-talet. Kampen
börjar i kap. 12 mellan Mikael och Draken. Jämte
denna uppträda som hans tjänare två vilddjur
(kejsarmakten och det hedniska prästerskapet)
samt, ridande på ett vilddjur, skökan, det stora
Babylon (Rom), som är drucken av de heligas
blod. Bakom hägrar Neros djävulska
sagoge-stalt. Draken besegras vid Harmagedon (se
d.o.), martyrerna uppstå (l:a uppståndelsen),
och det tusenåriga riket upprättas. Efter en ny
kamp mot Draken i spetsen för de mytiska
folken Gog och Magog (se d.o.) uppstå resten
av de döda, världsdomen äger rum. Den nya
himmelen och jorden med det nya Jerusalem
skildras kap. 21—22. — Litt.: W. Bousset, ”Die
Offenbarung Johannis” (6 Aufl. 1906); G.
Wet-ter, ”J. U.” (1924); E. Lohmeyer, ”Die
Offenbarung des Johannes” (1926); W. Hadorn, ”Die
Offenbarung des Johannes” (1928); A.
Frid-richsen, ”J. U.” (i ”Ord och bild”, 1929). A.J.F.
Johannesörtsläktet, Hyperi’cum, av fam.
Gut-ti’ferce, innefattar o. 200 i varma och tempere-
Hypericum perforatum.
rade zonerna förekommande arter, de flesta
perennerande örter el. halvbuskar, med
motsatta el. kransställda blad, gula, stundom röda,
tvåkönade blommor i knippen, många, i 3—5
stammar förenade ståndare och 3—5-rummig,
kapselartad frukt. I Sverige förekomma 7 arter,
de flesta på ängar och skogsbackar, däribland
H. perfora’tum och quadra’ngulum, som
fordom hade stort anseende i läkekonsten för sin
beska smak och aromatiska, kådartade lukt.
O.Gz.
— 505 —
— 506 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
