Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jones, Sir William - Jones, Owen - Jones, Henry Arthur - Jones, Rufus - Jones, Sidney - Jones, Stanley - Jonescu, T. - Jongen, Joseph - Jongkind, Johann Bartold - Jonglera - Jonglör - Jon Hafthoressön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONES
bekant i Europa (Kalidasas ”Cakuntala”, 1789,
Manus lagbok m.fl. texter). Sina
utomordentliga insikter i andra orientaliska språk nedlade
J i ”Poèseos asiaticæ commentariorum libri
VI” (1774). Av sitt största arbete, en
sammanfattande framställning av den hinduiska
och den muhammedanska rätten, medhann J.
endast 3 bd. Samlade arbeten i 13 bd 1807. C.F.
Jones [jåunz], O w e n, engelsk konstnär och
konstskriflställare (1809—74), har gjort sig
känd framförallt som Kristallpalatsets i
Syden-ham dekoratör (1850—51) med originella
uppslag, bl.a. i polykromi; verkade också som
arkitekt samt konstindustrien tecknare. Bland
hans skrifter märkas arbeten över Alhambra
och monumenten vid Nilen samt ”Grammar
of ornament” (1856), den första betydande
vägledningen på konststilarnas område. E.W.
Jones [jåunz], Henry Arthur, engelsk
förf. (1851—1929), slog igenom med ett typiskt
melodrama, ”The silver king” (1882), och
skrev sedan en rad sededramer. Jämte Pinero
är J. den mest populäre dramatikern under
1880- och 1890-talen och en typisk
övergångstidens man; delvis är han påverkad av Ibsen
(t.ex. i ”The case of rebellious Susan”, 1894,
och ”Mrs Dane’s defence”, 1900) men står på
många punkter, framförallt i livsuppfattning,
kvar på den äldre tidens ståndpunkt. Sina
åsikter om dramat framlade han i ”The
re-nascence of the English drama” (1895) m.fl.
arbeten. A.Km.
Jones [jåunz], R u f u s Matthew, amerikansk
teolog (f. 1863), prof, i filosofi vid Haverford
college (Pennsylvania) 1901. Själv kväkare,
har J. utg. flera skrifter om detta samfund
samt om mystik, ss. ”Studies in mystical
religion” (1909, ny ser. 1927), ”The later periods
of quakerism” (2 bd, 1921), ”George Fox”
(1930); på sv. finnes bl.a. det självbiografiska
arbetet ”In på livets stigar” (1928). S.N.
Jones [jåunz], Sidney, engelsk operett
kompositör (1869—1914). J:s’ mest populära
verk är den över hela Europa givna ”The
geisha” (1896; ”Geishan”, Stockholm 1898).
Bland hans övriga operetter märkas ”The gaity
girl” (1893), ”An artisfs model” (1895) och
”A greek sela ve” (1899). G.M.
Jones [jåunz], Stanley, engelsk missionär
(f.1884), sedan 1907 verksam inom Methodist
episcopal church i Indien, superintendent i
Lucknow-distriktet, rektor för Sitapur
boar-ding school, har utg. uppmärksammade
arbeten om den kristna missionen i Indien, av vilka
flera finnas i sv. övers. S.N.
Jonescu, T., rumänsk statsman, se I o n e s c u.
Jongen [jå’rjzan], J o s e p h, belgisk
tonsättare (f. 1873), elev vid konservatoriet i Liége.
J. erhöll 1898 Rompriset för kantaten
”Co-mala” och bedrev senare studier i Italien och
Tyskland. 1903 blev han teorilärare vid
Lié-gekonservatoriet. Under världskriget vistades
J. i England men återvände till Belgien 1919
för att bli lärare i kontrapunkt vid
konservatoriet i Bryssel, vars direktör han är sedan
1925. J. har som tonsättare varit mycket
produktiv, framförallt på det kammarmusikaliska
området. Han anknöt tidigare närmast till
Cé-sar Franck men har under sin utveckling
påverkats av Debussys impressionism.
Utmärkande för J:s musik är en mjuk, tonalt
svävande harmonik. G.J-n.
Jongkind [jå’rj£kint], Johann Bartold,
holländsk målare och raderare (1819—91), elev
J. Jongkind: Honfleur. Akvarell. 1864.
av Shelfhout och Isabey, stod med ömsesidigt
utbyte i kontakt med de franska
impressionister-na, ehuru han i motsats till dessa lade stor vikt
vid kompositionen. J. skildrar huvudsaki. sin
hemtrakts landskap i en allt mera förenklad
men även allt känsligare teknik. G.S.
Jongle’ra [fåg- el. jåg-], uppträda som
jonglör (se d.o.); bolla med kulor, tallrikar od.;
göra konststycken, i överförd betydelse även:
bolla med ord o.d.
Jonglö’r [Jåg- el. jåij-], (fra. jongleur, av
ffra. jogleor, av mlat. jocula’tor, till lat.
jo-cula’ri, skämta, leka), i det medeltida
Frankrike: vandrande musikant och sångare; sedan:
gycklare, taskspelare, tusenkonstnär; i
överförd beteckning också om person, som bollar
med ord el. dyl.
Jon Haftboressön, norsk storman (d. efter
1395), son till Hafthore Jonsson och konung
Håkon Magnussons dotter på sidolinjen, Agnes.
J. var en av sin tids största jorddrottar i Norge
och besatt även med sin svenska gemål,
Birgitta Knutsdotter, betydande egendomar i
Sverige. Han hade deltagit i stormannaupproren
1333 och 1337 men tillhörde sedan Magnus
Erikssons anhängare; ss. medl. av riksrådet
— 547 —
— 548 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
