Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jon Hafthoressön - Jonien - Jonier - Jonisation, jonisering - Joniska alfabetet - Joniska dialekten - Joniska havet - Joniska skolan - Joniska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONISKA ÖARNA
nämnes han ännu 1380 och möter sista gången
i källorna 1395. H Bg.
Jo’nien, namn på den mellersta delen av
Mindre Asiens v. kust och öarna utanför, där
jonerna (se d.o.) efter sin invandring från det
grekiska fastlandet bildade det s.k. pan-joniska
stadsförbundet, omfattande 12 städer kring
Miletos, senare Efesus som ledare. J. stod i
intim kontakt med kulturländerna i Orienten
och har förmedlat dennas kultur, konst och
handel till Grekland. Det deltog ivrigt i
den grekiska kolonisationen. Dess
förvecklingar med perserna ledde till perserkrigen (se
Grekland, historia). N.V.
Jonier, se Joner.
Jonisation [-fo’n], jonisering,
sönderfallande el. uppdelning i joner (se d.o.). Om
en elektrolyt upplöses i vatten el. vissa andra
lösningsmedel, sönderfaller den mer el. mindre
fullst. i joner. Detta slag av j. plägar kallas
elektrolytisk dissociation (se Elektrokemi,
sp. 372 ff.). Av annan art är den j., som
gaserna kunna undergå; härvid uppkomma
hu-vudsakl. atom- el. molekyljoner samt fria
elektroner. Sammanträffar en positiv jon med
en negativ jon el. en elektron, kunna neutrala
atomer, molekyler el. molekylkomplex
återbildas. Denna process kallas
rekombina-tion. Om den joniserande kraften är
oföränderlig, inställer sig snart ett jämviktsläge,
vid vilket pr tidsenhet lika många jonpar
uppkomma, som neutrala atomer etc. genom
rekombination återbildas. Bringas en joniserad
gas in i ett elektriskt fält mellan två elektroder,
komma de positiva, resp, de negativa jonerna
och de fria elektronerna att röra sig med
växande hastighet mot den negativa, resp,
positiva elektroden. Gasen har på gr. av j.
erhållit förmåga att leda elektriciteten.
Ledningsförmågan och det därmed sammanhängande
motståndet beror av jonernas koncentration
och rörlighet. Är den anlagda spänningen
tillräckligt stor, erhålla joner och elektroner så
stor hastighet, att de vid sammanstötning med
de neutrala molekylerna förmå jonisera dessa.
Detta fenomen kallas stö t-j. För att denna
skall komma till stånd, fordras således, att de
stötande partiklarna ha en viss, för varje gas
karakteristisk, minimal rörelseenergi, den s.k.
j.-e n e r g i e n. Den spänning, som en
elektron utan begynnelsehastighet minst måste
genomlöpa, för att j. av en i vila varande
molekyl skall kunna äga rum, kallas j.-s p ä n n i n g
el. j.-p o t e n t i a 1. Metoder att bestämma
j.-spänningen ha utarbetats av J. Franck och
G. Hertz. I nedanstående tab. äro
j.-potentialer för några gaser angivna.
[-jonisationspo-•-]
{+jonisationspo-
•+} tential (i volt)
väte ..................................... 16,i
syre .................................... 15>»
kväve ................................ 16,s—16^
argon ................................ 15
helium ................................... 24,e
Gaserna kunna även på andra sätt joniseras:
genom bestrålning med vissa strålningsarter,
genom inverkan av glödande metaller el.
genom att bringas till hög temp. Starkt
joniserande verkar framförallt kortvågig strålning,
ss. ultraviolett ljus, röntgen- och ^/-strålar samt
korpuskularstrålning, ss. a- och /j-strålar
ävensom katodstrålar. Detta fenomen kan påvisas
t.ex. med en elektriskt laddad luftkondensator,
som förbundits med en elektrometer. Om
strålning av något av de ovannämnda slagen får
infalla mellan kondensatorplattorna, urladdas
kondensatorn mer el. mindre snabbt. En
metod att direkt synliggöra de genom
bestrålningen bildade jonerna i vattenånga har utvecklats
av C. T. R. Wilson. Den atmosfäriska luften
är alltid joniserad till en viss, ringa grad,
beroende på jordens radioaktiva strålning, på
atmosfärens halt av radiumemanalion och på
den kosmiska strålningen (se
Luftelektricitet). — Medan vid j. genom bestrålning
av en gas positiva och negativa joner till lika
stort antal uppstå, kan i vissa fall endast
endera jonslaget uppträda. Detta kan iakttagas
i närheten av glödande metaller el. glödande
kol. Vid mycket höga temp. undergå gaserna
lätt j. Att en gaslåga leder elektriciteten, var
känt redan under 1600-talet. Bringas lågan in
i ett elektriskt fält, avböjes den. En gaslåga
har även förmåga att urladda en laddad
kon-densator. — Litt.: H. Geiger & K. Scheel,
”Handbuch der Physik”, 13—14 (1927—28);
W. Wien & F. Harms, ”Handbuch der
Experi-mentalphysik”, 13 (1930); E. Marx,
”Handbuch der Radiologie”, 1, 4 (1920, 1917); J. J.
& G. P. Thomson, ”Conduction of electricity
through gases”, 1 (3 ed. 1928). N.R-e.
Joniska alfabetet, se Grekiska
alfabetet.
Joniska dialekten, se Grekiska språket.
Joniska havet, se Medelhavet.
Joniska skolan, fil., den äldsta riktningen
inom grekisk filosofi, företrädd av milesierna
Thales, Anaximander och Anaximenes samt
senare av Diogenes från Apollonia. Hos dessa
tänkare möta de första försöken till en
vetenskaplig naturförklaring. G.A.
Joniska öarna, ögrupp i Joniska havet, längs
Greklands v. kust, mellan 37° 40’ och 39° 55’
n.br.; 1,922 kvkm. med 213,157 inv. (1928). J.
bestå av 2 ökomplex, ett n. med Kérkyra (586
kvkm.) och Paxos (19 kvkm.) samt ett s. med.
— 549 —
— 550 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
