Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordan - Jordan, Alexis - Jordan, Wilhelm - Jordan, Max - Jordan, Wilhelm - Jordan, Sverre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDAN
Vadställe över Jordan.
der kultur. Bifloderna äro obetydliga och
knappast hela året vattenförande. Den största
är Shari’at al-Manadira (Jarmuk) från v. J.F.
Jordan [zårdä’], Alexis, fransk botanist
(1814—97), utgav ett flertal arbeten i
beskrivande botanik, däribland det berömda verket
”Icones ad floram Europæ” (3 bd, 1866—1903,
jämte J. Fourreau). Mest bekant är dock J.
för sin uppfattning av artbegreppet. Genom
undersökningar i naturen och renkulturer
utgående från ett individ kunde han visa, att
Linnés arter till stor del äro kollektiva och
bestå av en större el. mindre grupp ärftligt
konstanta elementararter. Varje art liksom
varje släkte har enl. J. ett geografiskt centrum,
där elementararterna förekomma talrikast; i
utkanterna av utbredningsområdet finnas de
mera sparsamt. Bland anhängarna av J:s skola
må nämnas Michaele Gandoger, vars ”Flora
Europæ” utgör det omfångsrikaste verket i
denna forskningsriktning. J:s arbeten ha varit
av stor betydelse för ärftlighetsforskningen och
växtförädlingen. O.Gz.
Jordan [jå’r-], Wilhelm, tysk förf. (1819
—1904). Mest kända av J:s skönlitterära verk
äro den stora lärodikten ”Demiurgos” (3 bd,
1852—54) och ”Die Niebelunge” (1867—74), en
fri omskrivning av det medeltida eposet på
allit-tererad vers. J. skrev även dramer och
romaner samt översatte klassiska diktverk (Home-
ros, Sofokles, Eddan, Shakespeare). — Litt.:
M. v. Stern, ”W. J.” (1910). A.Bd.
Jordan [jå’r-], Max, tysk konsthistoriker
(1837—1908), var, efter ett par års
museiverksamhet i Leipzig, 1874—95 direktör för
Na-tionalgalerie i Berlin och övade ett betydande
inflytande på konstförhållandena i Preussen.
J. har publicerat Lionardo da Vincis målarbok
och (jämte R. Dohme) A. Menzels verk samt
på tyska bearbetat Crowe & Cavalcaselles
arbete om Italiens målarkonst. E.W.
Jordan [jå’r-], Wilhelm, tysk geodet
(1842—99), prof, i Karlsruhe 1868, i Hannover
1882. J. har lämnat värdefulla bidrag inom
nästan alla områden av geodesien. Han utgav
1872 en lärobok i geodesi, sedermera
utvidgad till ”Handbuch der Vermessungskunde”
(3 bd), vilken alltjämt utgår i nya uppl. J.C.J.
Jordan [jö’-], Sverre, norsk tonsättare och
pianist (f. 1889), utbildad 1907—14 i Berlin
hos bl.a. J. V. da Motta, C. Ansorge (piano)
och W. Klatte (komposition). J. är bosatt i
Bergen, där han verkar som musikkritiker och
körledare. Han kompositioner äro talrika; för
utom ett 100-tal solosånger har han skrivit
körverk, t.ex. ”Smeden” (op. 25), violin- och
klaverstycken, orkestersaker (svit op. 4,
sviten ”Norvegiana” op. 22 m.m.), musik till
Björnsons ”Halte Hulda” etc. I sin nationellt
efterromantiska stil anknyter J. närmast till
Grieg. G.J-n.
— 561 —
— 562 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
