Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDFRÄGAN
redningen visade även, att många jordbruk,
tillräckliga att föda sin man, samt jämväl
ut-vecklingsdugliga nybyggen i bolagens händer
förvandlats till ödehemman. Ätm. 12,000 fria
bönder hade därigenom gått förlustiga sin jord.
Sverige tillfogades en nationalförlust genom
minskningen i det norrländska jordbrukets
avkastning. Resultatet av Norrlandskommitténs
arbete blev norrländska
förbudslagen av % 1906. I lagen stadgas förbud
för bolag och ekonomisk förening att å
landet förvärva odlad och odlingsbar mark samt
stödskog. Med stödskog menas sådan skog,
som erfordras för att trygga ett hemmans
bestånd som självständigt jordbruk. Urspr. ägde
lagen giltighet för Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands län samt för
vissa delar av Gävleborgs och Kopparbergs
län. Då bolagen förvandlat stora delar av det
norrländska jordbruket till arrendebruk,
fordrades enl. kommittén även en
arrendelagstiftning, som kunde förhindra tillbakagången i
jordbruket. Så tillkom norrländska
arrendelagen av 25/ø 1909. I lagen
stadgas för bolagsarrendena en minsta
upplålelse-tid av 15 år. Arbete, som ej är stadgat i
avtalet, får ej utkrävas så, att arrendatorn
hindras sköta sitt jordbruk. Jordägaren åligger att
vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn nödiga
byggnader samt under arrendetiden utföra
nödiga större reparationer. Arrendatorn har vid
fastighetens avträdande rätt till ersättning för
utförda jordförbättringar. Da man befarade,
att bolagen hellre än att arrendera ut sina
jordbruk under så pass betungande
bestämmelser skulle låta dessa förfalla, föreslog
Norr-landskommittén som komplement till
arrendelagen en vanhävdslag. Den ledande
principen där var den, att den enskilde ägaren för
stundens vinst icke får så förfoga över sin
jord, att dess avkastningsförmåga nedsättes
för kommande generationer. Bestämmelserna
innefattades i
norrländskavanhävds-lagen av 25/e 1909, enl. vilken stadgas, att
uppsikt skall hållas däröver att jordbruket å
bolagsfastighet icke nedlägges el. ägor och
byggnader så vanvårdas, att jordbrukets
vidmakthållande därigenom äventyras. Slutl.
avrundades lagstiftningen genom
norrländska ägostyckningslagen av 25/a
1909, varigenom åsyftades att vid ägostyckning
åstadkomma fullst. och självförsörjande
jordbruk. Den nu beskrivna
Norrlandslagstift-ningen blev av största betydelse icke bara
inom’sitt begränsade område, utan även
därigenom att den innehåller principerna för den
fortsatta jordlagstiftningen i Sverige. Dess
mest markanta drag är den starka betoningen
av samhällsnyttan, men dessutom framträder
i lagstiftningen och ännu mer i
Norrlandskommitténs betänkande ett socialt moment. I
fortsättningen blir också j. mer och mer en social
fråga. Bidragande härtill är det
befolknings-politiska momentet i j. Befolkningsöverskottet
på landsbygden tvingar statsmakten till
omfattande åtgärder för att mätta jordhungern. För
de viktigaste av dessa åtgärder, ss.
egnahems-lånerörelsen, jordförmedling, upplåtelse av
kro-notorp, kolonisation, redogöres i art.
Egnahem. Se även Å b o r ä 11 och En s i 11 a r
e-lagstiftningen. Ären efter
Norrlandslagarnas genomförande utmärkas av talrika
ansträngningar att utsträcka lagstiftningen.
Det mest betydelsefulla resultatet är
utsträckningen 1917 av förbudslagen till Värmlands
län, efter utredningsarbete av
jordundersökningen.
Med tillsättandet av
Jordkommissionen 1918 kom j. i ett nytt skede.
Jordkommissionen avlämnade fram till 1923 en rad av
betänkanden med i mångt och mycket radikala
förslag. Kommissionen riktade sig ej blott mot
bolagens utan även mot enskilda skogs- och
fastighetsspekulanters jordförvärv. En av
kommissionen företagen rundfråga visade, att det
sedan årtionden i vissa delar av landet varit
en ingalunda ovanlig företeelse, att å hemman,
som kommit i spekulanters händer, jorden
ut-sugits, byggnaderna fått förfalla, inventarierna
skingrats och skogen utsatts för den
hänsynslösaste exploatering. Kommissionens förslag
innehåller grunderna för en
koncessionslag-stiftning för jordförvärv. I sitt förslag till en
för hela riket gällande social arrendelag
anser kommissionen, att norrländska
arrendelagen borde kunna förbättras på väsentliga
punkter Programmet för den sociala arrendelagen
är följ.: föreskrift om minimiupplåtelsetid,
kompletterad med förmånsrätt till ny
upplåtelse vid arrendets utgång (optionsrätt),
arrendeavgiften utgår i pengar el. naturaalster,
effektiv rätt till ersättning för
jordförbättringar. Som slutsten i lagstiftningen till
arrenda-torsklassens tryggande föreslås möjlighet till
frilösning av arrendejordbruk. Vanhävdslagen
borde omfatta hela riket, men
meningsskiljaktigheter gjorde sig inom kommissionen
gällande, huruvida lagen borde gälla även enskilda
jordägare. Möjligheten att skapa nya
jordbruk åt mindre bemedlade el. obemedlade
personer ansåg kommissionen ytterst böra
stödjas av en expropriationslagstiftning. Därmed
upptogs en gammal tanke från
Norrlandskommitténs dagar. Enl. förslaget skulle
odlingsbar mark kunna exproprieras från bolag,
förening och enskild spekulant el. i viss
utsträck
— 603 —
— 604 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
