Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordfästning - Jordförbättring - Jordförmedling - Jordförmedlingsfonden - Jordgalla, Guds nådes ört - Jordgas - Jordglob - Jordgubbar - Jordgubbsvecklare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDFÖRBÄTTRING
bok (1529) gavs den första sv. evang.
j.-ordningen i Sverige. Den hade ur den medeltida
ordningen upptagit endast likvigningen och j.
Likvigningen förbjöds senare men lever kvar i
seden att ”sjunga ut” lik; den nuv.
evangelieboken innehåller anvisningar för en
utfärds-andakt. J. bestod i jordpåkastning med den
ännu brukliga formeln, bön, skriftläsning och
psalmsång. I äldre tid plägade graven
igenfyllas under psalmsången. De nuv.
begravningsbönerna gå delvis tillbaka på Olaus Petris
ritual. Under 1600-talet blevo likpredikningar
vanliga. De ha senare ersatts av griftetal, sorn
dock ej är obligatoriskt. J. kan förrättas vid
graven, i gravkapell el. kyrka. Då den är
förlagd till kyrkan, kan akten utökas med den
s.k. begravningsmässan (altartjänst med
växelsång mellan präst och församling). J. föregås
i regel av ringning i en el. flera kyrkklockor.
— Enl. 1686 års kyrkolag skulle de, som
kristligen levat, ”ärligen och på behörigt sätt till
graven befordrade vara”. J. skulle förrättas av
präst i sv. kyrkan (senare fingo dissenters rätt
att själva begrava sina döda). Begravning fick
endast ske på kyrkogård, som för ändamålet
invigts. Förlust av hederlig begravning blev
ett straff, som den borgerliga lagen i vissa fall
stadgade. Man skilde mellan neslig begravning
(av grova brottslingar) och begravning i stillhet,
utan sång och ringning och efter förkortad
ritual. Den senare brukades för odöpta barn,
självspillingar och vissa brottslingar. Numera
förekommer utom den vanliga begravningen
endast mindre högtidlig j. för dödfödda barn
och begravning i stillhet för den, som dött
under förövande av grovt brott. — Nu gällande
föreskrifter givas i 1894 års lag om j. Kyrklig
j. var obligatorisk för alla den sv. kyrkans
medl., tills en lagändring av 1926 öppnade möj
lighet till begravning utan j. i sv. kyrkans
ordning (se Borgerlig begravning), då
den avlidne själv förordnat härom el. de
närmaste anhöriga begära detta. — Litt.: D. F.
Nylund, ”Begravningsritualet och begravningsseder
i den sv.-lutherska kyrkan” (1917); E. Rodhe,
”Sv. gudstjänstliv” (1923). Y.B.
Jordförbättring företages för att varaktigt
förbättra jords fysikaliska och kemiska
egenskaper. Styva, svårbrukade lerjordar förbättras
dels genom att höja mullhalten, t.ex. genom
påförande av mossjord, dy o.d., dels genom att
höja kalkhalten genom påförande av kalk el.
kalkhaltiga ämnen; mullfattiga, torra, magra
jordar förbättras även genom påförande av
mullrika ämnen. Mull- och mossjordar äro
ofta för lösa. Genom påförande av lera el. sand
förbättras sådan jord såväl till sina fysikaliska
som kemiska egenskaper. Även inblandning av
Jordgalla, Gratiola
offi-cinalis.
lera i sandjord, ant. genom påförande av lera
el. upplöjning (el. uppgrävning) av lerrik alv
är en j., som i enstaka fall utföres. Hj.P.
Jordförmedling, anskaffning av jord
framförallt till småbruk och egna hem ofta i
samband med lånegivning. Någon statlig j.
förekommer icke i Sverige, men däremot
under-stödjes den av hushållningssällskap,
kommuner och enskilda bedrivna j.-verksamheten (se
Egnahem, sp. 21—22). En omfattande
yrkesmässig j. utövas av enskilda firmor, bland
vilka den av A. Mölin ledda A.-b. Sv.
jordförmedling är den betydelsefullaste. T.E-r.
Jordförmedlingsfonden, se Egnahem, sp.
21.
Jordgalia, Guds nådes ört, Grati’ola
officina’ lis, av fam. lejongapsväxter, är den enda
av G.-släktets inom
tempererade området
förekommande 24
arter, som har större
betydelse. Det är en
o. 30 cm. hög
flerårig sumpväxt med
ensamma, i
bladvecken sittande,
lång-skaftade, vita el.
röd-lätta, något
läppfor-miga blommor.
Växten, särsk. de
luktlösa bladen, som
under namn av herba
grati’olæ haft stor
medicinsk
användning, innehåller dels
en amorf, bittert
smakande glykosid,
gra-t i o 1 o s i n, som i
mindre mängd verkar
avförande och i
stör
re mängd är giftig, dels en kristalliserbar
glykosid, g r a t i o 1 i n, som anses utan
verkan. A.V-c.
Jordgas, se Naturgas.
Jordglob, se Glob.
Jordgubbar, se Smultronsläktet.
Jordgubbsvecklare, Acalla comaria’na,
fjäril av fam. vecklare, når en vingbredd av 15
mm., har askgrå, gulgrå el. gulbruna
fram-vingar, vanl. med en rödbrun el. svartaktig,
trekantig fläck i mitten av framkanten och
enfärgat grå bakvingar. Larven lever på jordgubbar,
vilkas blad och blommor den söndergnager och
hopspinner. J. flyger i 2 generationer, på
högsommaren och hösten. Sannolikt har den i
början av 1900-talet införts med jordgubbsplantor
till Sverige, där den blott träffats i de s.
delarna. E. W-n.
— 607 —
— 608 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
