Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordhumla - Jord, hus och grund - Jordinduktionskompass - Jordinduktor - Jordkast, jordskott - Jordkastanj - Jordklotet - Jordkommissionen - Jordkontakt - Jordkräfta - Jordlagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDLAGSTIFTNING
Jordhumla, se Humlor, sp. 448.
Jord, hus och grund, 1734 års lags
beteckning för fastighet, främst i stad.
Jordinduktionskompass [-fo’ns-], se
Kompass.
Jordindu’ktor, se Jordmagnetism.
Jordkast, jordskott, är en egendomlig
naturföreteelse, varvid under vintern på öppna
fält skarpt begränsade stycken av den frusna
marken lyftas upp och kastas ett par m. åt
sidan, varvid gropformiga fördjupningar
uppkomma, där styckena urspr. legat. J. ha
iakttagits i Sverige redan för över 300 år sedan och
Jordkastet vid Glumstorp 1903. A och B den
uppkastade jorden.
beskrivits av bl.a. Urban Hiärne. På senare
tider ha j. vintern 1903 förekommit i
Värmland på 2 ställen, ett i Grums s:n och ett i
Väse s:n vid Glumstorp. Här uppstod en grop
4,2 m. lång, 1,4 bred och 0,5 m. djup, och den
flyttade frusna jordmassan uppskattades till
4,400 kg. Hj. Sjögren, som studerade detta j.,
framhåller, att det lösryckta jordstycket skilt
sig från bottnen av graven just på gränsen
mellan tjälen och den ofrusna marken, samt ansåg,
att orsaken var en elektrisk urladdning till
atmosfären, d.v.s. ett egendomligt åskslag. —
Litt.: Hj. Sjögren, ”Om jordkast etc.” (i ”Arkiv
för matematik, astronomi och fysik”, 1, 1903—
04). K.A.G.
Jordkastanj, benämning på arter med
knöl-formigt ansvälld hypokotyl av det till fam.
flockblomstriga hörande släktet Bu’nium
(Bul-boca’stanum), vilket innefattar o. 30 arter,
däribland Bunium Bulbocastanum
(Bulbocasta-num Linnæ’i), som förekommer från
Västeuropa till Ural och Kaukasus och vars knöllika
stamdelar, rostade el. stekta, användas till föda
på samma sätt som kastanjer. O.Gz.
Jordklotet, se Jorden.
Jordkommissionen är benämningen å 9
sakkunniga, tillkallade enl. K. m:ts beslut 2#/u
1918 för utredning av vissa jordfrågor. J.
avslutade sitt arbete 1923. Ang. av J. verkställda
utredningar se Jordfrågan. J.L-n.
Jordkontakt, se J o r d n i n g.
Jordkräfta, av honungsskivlingen (se d.o.)
förorsakad sjukdom å barrträd, varvid rötternas
bark spränges och harts i riklig mängd
framsipprar ur såret. Sjukdomen, vilken sprides
genom svampens i jorden framträngande
my-celium, kan hämmas genom jordens
bortgrä-vande kring de sjuka träden. O.Gz.
Jordlagstiftning. Då det mänskliga livet
förlöper å jorden och måste där tillbringas samt
jordens alster utgöra nödvändiga beståndsdelar
vid livets uppehållande, bli de rättsregler, som
reglera rätten till jorden och dess avkastning,
av särsk. vikt och ha så varit, alltsedan
människan blev jordbrukare. Främst är därvid att
tänka på reglerna om förvärv och avhändelse
av jord (se Jordabalk, Köp,
Expropriation), om nyttjandet därav (se A r r e
n-de, Tomträtt, Äborät t, Äganderätt),
om begränsningarna i ägarens och i brukarens
rätt till jorden. På gr. av samverkande
ekonomiska och historiska förhållanden har jorden
både i forntid och nutid i många länder el.
trakter samlats å ett mindre antal ägare
(enskilda, stiftelser el. staten), vilka icke själva
förmå bruka och tillgodogöra sig all sin jord
utan måste upplåta delar därav åt andra för
nyttjande. Intressemotsättningen mellan
jordens ägare och brukare regleras genom j. I
ekonomiskt nödläge vill jordägaren gärna
avyttra sin jord, så t.ex. enskilda under 1930—
33 års kris. Under 1700—1800-talen sålde sv.
staten till åborna större delen av de många
tusen hemman, den tillägnat sig av katolska
kyrkan. Vid gynnsam ekonomisk konjunktur
med stigande pris å jordbruksalster önska å
andra sidan arrendatorer o.a.
nyttjanderättsha-vare friköpa av dem brukad jord för att bli
delaktiga i jordvärdestegringen och förvärva den
trygghet i besittningen, som äganderätten
innebär. Utom ovanberörda kronoåbor å landet ha i
städerna ett betydande antal ofria tomter, förut
tillhöriga stiftelser (kyrkor, m.m.) el. staden,
sålunda friköpts. Ang. friköp av lägenheter å
landet se Ensittarelagstiftningen. Vid
stark folkökning el. arbetslöshet inom andra
näringar kan det bli ett statsintresse att genom
jordstyckning bereda den egendomslösa
befolkningen sysselsättning, politisk avspänning samt,
om möjligt, ett nödtorftigt levebröd. Härom
Uppslagsbok. XIV. ___ 509 ___
20
— 610 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
