Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordmagnetism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDMAGNETISM
och dessa ange på varje ort riktningen av den
s.k. magnetiska meridianen, d.v.s.
det i den magnetiska fältriktningen lagda
vertikalplanet. Isogonerna konvergera mot
såväl de magnetiska som de geografiska
polerna. Isogonen för 0° deklination kallas a g o n.
Denna åtskiljer de områden, som ha östlig
deklination från dem, som ha västlig. Linjer för
lika inklination kallas i s o k 1 i n e r; av dessa
benämnes den, för vilken inklinationen är 0°,
aklin el. magnetisk ekvator.
Linjer, sammanbindande orter med samma värde
på totalintensiteten el. dess komponenter, kallas
isodynamer. Totalintensiteten varierar
mellan 0,28 (magnetisk ekvator) och 0,7i gauss
(intensitetspol), horisontalintensiteten mellan 0
(polerna) och O,4o gauss (Bortre Indien).
Då det jordmagnetiska fältet till såväl
intensitet som riktning är underkastat
variationer med rum och tid, äro de jordmagnetiska
mätningarnas mål dels
att på en given ort och
en given tidpunkt
utföra en absolut
bestämning av fältvektorn, dels
att vid en given
tidpunkt mäta dess
förändring från ort till ort
samt slutl. att på en
bestämd ort följa
vektorns variationer med
tiden. De förstn. och
sistn. av dessa
mätningar utföras med
absoluta instrument, resp,
med registrerande tids-
variationsinstrument
(tidsvariomet-r a r) på spec. inrättade magnetiska
observa-torier (se d.o.). För lokalvariationerna
användas särsk. reseinstrument, s.k. 1 o k a 1
vari o m e t r a r, som endast tillåta relativa
mätningar. Deklinationen bestämmes med ett
s.k. deklinatorium, som består av en
deklinations- el. kompassnål jämte en
anordning för bestämning av den geografiska m
ri-dianen, vilket vid större anspråk på
noggrannhet vanl. utföres genom solobservationer.
Inklinationen mätes med s.k. i n k 1 i n a t
o-r i u m (fig. 4) el. med j o r d i n d u
k-t o r (fig. 5). Ett inklinatorium består av
en kring en vågrät axel genom tyngdpunkten
rörlig magnetnål, vars lutning mot
horisontalplanet kan avläsas på en vertikal cirkelskala.
Genom vridning kring en vertikal axel, försedd
med en horisontell cirkelskala, kan nålen
bringas att svänga i ett godtyckligt vertikal-
Fig. 2. Isodynamer för horisontalintensiteten för 1922.
— 613 —
— 614 —
Fig. 1. Isogoner för 1922. E östlig, W västlig deklination.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
