Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordströmmar - Jordstyckning - Jordstöt - Jordsvin - Jordtemperatur - Jordtermometer, geogtermometer - Jordtistel - Jordtrötthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDSTYCKNING
i atmosfären. Vid nederbörd tillföras jorden i
en trakt starka elektriska laddningar,
varigenom jämvikten i jordens elektricitetsfördelning
störes. Genom en j. återställes jämvikten. Vid
korta ledningar mätes huvudsaki. den
luftelektriska komponenten av j., och i själva
verket visa de sålunda uppmätta variationerna av
j. en liknande gång som variationerna av de
luftelektriska elementerna (se
Luftelektricitet). Vid j., uppmätta med långa ledningar
åter, förlöpa de jordmagnetiska och
jordelektriska variationerna parallellt, varför man i
detta fall huvudsaki. uppmäter den
jordmagnetiska komponenten av j. I Sverige utföres
av Telegrafverket en undersökning av j.
Ständiga registreringar av j. äga f.n. rum vid
ob-servatorier i Italien, Australien och Peru. —
Litt.: se art. Jordmagnetism. N.R-e.
Jordstyckning, uppdelande av större
lantegendom. Jfr Delning av jord och Egna
hem.
Jordstöt, se Jordbävning.
Jordsvin, Orycte’ropus, ett släkte, som
intager en isolerad ställning bland däggdjuren, bil-
Kapska jordsvinet, Orycteropus afer. Efter
Cornish.
dar ensamt ordn. jordsvin, Tubulidenta’ta,
utmärkt av att de få, enkla, ständigt växande,
pelarlika tänderna, som sakna emalj och ha en
mantel av cement, i genomskärning visa sig
uppbyggda av ett flertal sexkantiga och med
pulpavävnad försedda dentinrör. J. äro
klumpiga djur med tunn hals, långt, smalt huvud
och starkt förlängt, trynlikt nosparti. Svansen
är lång och kraftig, benen korta och tunna med
på framfoten 4, på bakfoten 5 tår, försedda
med kraftiga, hovliknande grävklor. öronen
äro stora, ögonen små och den tjocka huden
glest hårig. J., som blott är i rörelse om natten,
gräver med förvånande lätthet och snabbhet i
fast mark el. termiternas hårda bon. Födan
utgöres av termiter, som de fånga med den
långa, klibbiga tungan. Släktet omfattar 4 över
Afrikas trädfattiga områden s. om Sahara
utbredda arter. Mest känt är det kapska j., O.
afer, som, svansen inberäknad, blir 2 m. H.B-n.
Jordtemperatur. Temp. under jordytan är på
ett djup av 20—30 m. i de tempererade
trakterna under hela året i det närmaste konstant.
Under detta djup tilltager temp. i medeltal med
o. 1° på 35 m. Lokala inflytanden göra sig dock
mycket märkbara på denna gradient. Mellan
jordytan och ett djup av 20—30 m. är temp.
under året variabel. Temp. på jordytan varierar
såväl under ett dygn el. kortare tidsintervall
som under ett år. Dessa variationer fortplantas
nedåt, lättare, ju större jordlagrens
värmeledningsförmåga är. Ett ämnes förmåga att leda
värme är direkt proportionell mot dess
värmeledningsförmåga och omvänt proportionell mot
dess täthet och specifika värme. Av ofta
förekommande markunderlag leda granitklippor bäst
och mossäng sämst. Ledning av värme tar tid
i anspråk. På gr. härav når temp. under
jordytan sitt årsmaximum på en senare tidpunkt
än vid jordytan, och förseningen ökas med
djupet. Maximumtemp. under jordytan når
icke heller det värde, som den når vid
jordytan. Samma gäller om minimumtemp. Alltså
avtager amplituden av temp.-variationerna med
djupet och extremerna infalla senare än vid
jordytan. Däremot blir medeltemp. nästan
konstant med djupet. Från Königsberg
föreligga följande resultat ang. tiden för
extremer-nas infallande:
Djup i m. 0 1 2 4 6 7
Tid för max. 13/7 1/8 25/8 2/10 9/11 1/12
Tid för min. 26/1 24/2 20/3 23/4 24/5 28/6
Snö har en mycket liten
värmeledningsförmåga, mindre ju mindre snöns täthet är. Ett
tillräckligt tjockt täcke av nyfallen snö verkar
nästan som ett värmeisolerande täcke på
marken därunder och skyddar alltså ömtåligare
växter mot kylan. H.K-r.
Jordtermometer, g e o t e r m o m e t er, är en
termometer, vanl. en kvicksilvertermometer,
som användes för mätning av temp. under
jordytan. Ofta bestå dessa — typ H. E.
Ham-berg — av vanliga kvicksilvertermometrar,
inneslutna i trähylsor, som nedsänkas i rör,
nedgrävda i marken till olika djup. I botten av
rören finnes kvicksilver. Numera registrerar
man jordlemp. på olika sätt elektriskt el. med
tillhjälp av kvicksilverkapillärtermografer (se
Meteorologiska instrument).
H.K-r.
Jordtistel, växtart, se C i r s i u m.
Jordtrötthet benämnes det fenomen, då ett
växtslag icke längre trivs på en jord och några
lätt iakttagbara orsaker därtill icke förefinnas.
I regel beror j. på att parasiter el. sjukdomar
uppträda alltmera svårartat, ju oftare ett
växtslag återkommer på samma plats. Antagandet
om giftiga ämnens anhopning vid fortsatt
odling av samma växtart synes icke ha vunnit
bekräftelse. För undvikande av j. dröjer man
gärna flera år emellan varje gång, som ett
— 627 —
— 628 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
