Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDAR
erhöll Judas broder Simon ej blott den
överste-prästerliga utan även den furstliga värdigheten
över j. ss. ärftlig besittning. Hans efterföljare,
Johannes Hyrkanos, Aristobulos I och
Alexander Janneus, lyckades genom erövringskrig
utsträcka rikets gränser över hela v. och ö. Jor-
ligheter, underblåsta av seloter (se d.o.) och
sikarier (se d.o.). 66 e.Kr. utbröt öppet uppror
mot Rom, vilket stäcktes av Titus genom
Jerusalems erövring och templets förstöring 70
e.Kr., varefter Judéen förvandlades till
kejserlig provins. Dock slocknade ej därmed den
Romarna bortföra i triumf judarnas heliga kärl. Relief på Titusbågen i Rom.
danlandet. Sannolikt var det under
macka-béerna, som schismen mellan j. och samariter
(se d.o.) ledde till full söndring. Mackabéernas
allt världsligare politik trädde mer och mer
i motsättning till de frommas önskemål.
Alexander Janneus hade antagit konungatiteln och
måste med vapen nedslå åtskilliga
upprorsför-sök. Som ledare för den mot monarkien avoga
stämningen framträdde alltmer fariséerna (se
d.o.). Alexanders änka och efterföljare
Alexandra (77—67 f.Kr.) slöt fred med fariséerna,
vilket ej hindrade, att folket under striderna
mellan Hyrkanos II och Aristobulos II bådo
Pompejus om befrielse från monarkien och
återställandet av den hierokratiska (av präster
ledda) författningen. — 63 f.Kr. kommo j.
under romarna genom Pompejus’
besättande av Jerusalem. Mackabéerna
efterträddes under romersk överhöghet av den
herodianska dynastien (se d.o.). På gr.
av Archelaos’ usla styrelse lades Judéen 6
e.Kr. under en romersk prokurator, som
re-siderade i Cæsarea, och blott 41—44 e.Kr.
styrdes det av Agrippa I, efter vars död hela
Palestina ställdes under prokuratorerna. Dessas
brutala styrelse åstadkom allt allvarligare oro-
aktivistiska nationalismen. Tidens
apokalyp-ser tala ett oförtydbart språk om
Messiasför-hoppningarnas glöd, vilka 132 e.Kr. under
kejsar Hadrianus ledde till nytt uppror under
ledning av Simon Barkochba (se denne). Som
straff härför förvandlades Jerusalem till en
rent hednisk stad, benämnd Aelia Capitolina
och med tempel helgade Zeus och Afrodite,
varjämte j. förbjödos bosätta sig där. — Under
hela denna tid växte sig j. utanför Palestina, i
den s.k. judiska diasporan, allt starkare.
Denna hade sina rötter i förexilisk tid, som 1 Kon.
20:34 visar. Även i Egypten torde j. ganska
talrikt ha funnits redan före exilen, bl.a. ss.
soldater åt faraonerna (jfr
Elefantine-papyrerna). Likaså uppstod i Babylonien
genom babyloniska fångenskapen (se d.o.)
vidsträckta judekolonier. Diaspora har sålunda
icke sin upprinnelse i handeln, ss. man ofta
velat hävda, utan i kolonier, som uppstått
genom deportationer, flykt, soldatkolonier o.d.
De olika krigen spredo framförallt j. ss. slavar
i mängd över världen. Under årh. närmast
f.Kr. började en energisk judisk propaganda
med betydande framgång. Man räknar vid Kristi
födelse mellan 4 och 5 mill. j. i
Medelhavslän
— 663 —
— 664 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
