- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 14. Irland - Karlfeldt /
669-670

(1929-1955)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judar - Antropologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rabbiner, och 1849 fullbordades deras
emancipation. Utanför huvudstaden finnas mycket
få j. De före o. 1880 invandrade judiska
släkterna ha i Danmark, liksom i Sverige, nästan
helt uppgått i den övriga befolkningen. — I
Norge, dit j. före 1851 icke fingo inkomma,
men där de genom H. Wergelands energiska
arbete s.å. erhöllo både invandringsrätt och full
medborgarrätt, äro de däremot i allm.
ortodoxa, och blandäktenskap äro sällsynta.
Församlingar finnas i Oslo och Trondheim.

De första till namnet kända j., som besökt
Sverige, voro inkallade av Kristina,
livläkaren B. de Castro och målaren Alex. Cooper
(se dessa); hennes resident i Hamburg var
juden M. Teixeira. I Stockholm döptes 1681
två judefamiljer, Renat och Mandel, med
kungahuset som faddrar. Att j. ofta inkommit,
framgår av de upprepade förbuden mot j:s
vistande i riket, 1685, 1723, 1727, 1748. Bland
Karl XII:s orientaliska kreditorer funnos flera
j., som i väntan på betalning uppehöllo sig i
Karlshamn. 1745 diskuterades inkallandet av
rika sefardiska j. till handelns upphjälpande
— vilket redan Ax. Oxenstierna motsatt sig —,
och under den tid Marstrand var frihamn
(1775—94) fingo j. bo där; mestadels var detta
sefardim; eljest ha j. i Sverige varit
aschkenasim (tysk-polska j.). Aron Isaac (se denne) fick
1774 slå sig ned i Stockholm, och i samband
med religionsfrihetsförordningen 1778
utfärdades 27/5 1782 ett juderegl., enl. vilket j. fingo
bosätta sig i Stockholm, Göteborg och
Norrköping och där driva handel och vissa skråfria
yrken; några j. erhöllo från 1782 tillstånd att
bo i Karlskrona och där idka fabriksrörelse.
Emellertid förbjödos j. att vidare inkomma i
riket utan K. M:ts tillstånd 19/12 1806 och ånyo,
i samband med den grevesmöhlenska fejden
och den rådande finanskrisen, 31/8 1815. Genom
en k.f. 30/6 1838 upphävdes juderegl. och erhöllo
”mosaiska trosbekännare” — den då införda
officiella beteckningen för j. — utsträckta
rättigheter, 9/11 1854 fingo i Sverige födda j. rätt
att bosätta sig i alla rikets städer, 26/10 1860
även på landet samt att där besitta fast
egendom, 1865 valrätt till riksdagen. Efter
långvariga debatter genomfördes omsider 16/2 1870
i riksdagen j:s fullst. emancipation. Sedan
dess stå alla ämbeten öppna för j., utom de
ecklesiastika (präst, folkskollärare o.a. med
kristendomsundervisning förbundna), varjämte
de ej kunna bli statsråd el. led. i kyrkoråd. —
J. i Sverige ha, frånsett de sent invandrade,
helt assimilerats med landets övriga inv. De bo
mera spridda än i andra länder, dock
övervägande (1920: 91,8 %) i städerna, i sht i
Stockholm (42,5 %). Församlingar finnas
vidare i Göteborg och Norrköping samt mera
ortodoxa i Malmö (sedan 1873), Karlskrona,
Sundsvall, Kalmar och Karlstad.

        C.V.J.

illustration placeholder
Samaritansk rabbin. T.v. thorarullar.

Fotografi 1925.


Antropologi. Om j. som ras råder bland
forskarna delade meningar. Att j. till
ursprunget äro ett blandfolk framgår av den
bibliska historien. Jakobs söner, de eg. hebréerna,
torde ha varit en beduinstam, som erövrat
Kanaan och blandat sig med dess inv.,
kanaanéerna el. amoriterna, vilka i sin tur antagas
vara ett blandfolk av beduiner och araméer
(hettiter). I senare tid hade folket så
blandats med filistéerna, vilka liksom beduinerna
tillhörde Medelhavsrasen, medan araméerna
voro av alpin ras. Det sålunda sammansatta
blandfolket torde däremot under de senaste
3,000 åren ha hållit sig relativt fritt från
främmande blod. De folk, som i senare tid övergått
till judendomen, ha hållit sig avsöndrade:
falaschas i Abessinien (f.n. o. 200,000) och de nu
försvunna chazarerna (se d.o.) i s. Ryssland.
Trots att någon rasblandning ej ägt rum, förete
j. ofta ganska stor likhet med de folk, bland
vilka de bott, antagl. beroende på klimatets
inflytande. Någon enhetlig judisk typ finnes
icke, varken bland aschkenasim el. sefardim,
ehuru vissa egenskaper hos bäggedera äro
förhärskande. J. äro sålunda i regel kortskalliga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 19 01:32:24 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-14/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free