Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 14. Irland - Karlfeldt / 671-672 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judar - Antropologi - Juda rike - Judas (Jesu broder) - Judas (Jakobs son) - Judas brev - Judas Galiléern - Judas Iskariot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

småväxta (ehuru kroppslängden är i starkt
tilltagande), ha korta armar, plattfot, håret svart
el. rött, krusigt el. lockigt (mycket sällan blont
el. rakt), näsan lång och smal med starkt
markerade näsvingar.

Aschkenasiska judar, Östeuropa.

Antalet j. i hela världen beräknades 1930
uppgå till 15,903,000, varav 1,300,000 sefardim.
De utgjorde, enl. senaste folkräkningar, i
Sverige (1920) 6,469 el. c:a 0,1 % av befolkningen,
i Norge 1,457 (0,05 %), i Danmark 5,947 (0,2 %),
i Finland 1,618 (0,05 %), i Polen 2,829,456
(10,4 %), i europeiska Ryssland (1926) 2,570,330
(1,9 %), varav i Ukraina 1,574,428 (5,4 %), i
Rumänien (1919): 834,344 (4,8 %), i Tyskland
(1925): 564,379 (0,9 %), i Ungern 473,310
5,9 %), i Tjeckoslovakien 354,342 (2,6 %), i
Storbritannien och Irland o. 303,000 (0,7 %), i
Österrike o. 230,000 (3,5 %), varav enbart i Wien
(1925) 201,513 (10,8 %), i Litauen 155,126
(7,6 %), i Frankrike o. 150,00 (0,4 %). I U.S.A.
4,228,000 (3,5 %), i New York, världens
juderikaste stad (”Jew York”), 1927 1,765,000
(29,8 %), i Canada 126,196 (1,4 %), i Argentina
o. 200,000 (2,1 %). I Palestina 1922: 83,794
(11,1 %), men 1930 beräknades antalet där till
170,000. — Litt: J. M. Jost, ”Geschichte des
Judenthums” (3 bd, 1857—59); M. Kayserling,
”Geschichte der Juden in Spanien und
Portugal” (2 bd, 1861—67); A. Geiger, ”Das
Judenthum” (3 bd, 1864—71; sv. övers, av bd 2 1872);
H. Graetz, ”Geschichte der Juden” (11 bd,
1897—1909); E. Schürer, ”Geschichte des jüdischen
Volkes im Zeitalter Jesu Christi” (3 bd, 4 Aufl.,
1901—11); G. Caro, ”Sozial- und
Wirtschaftsgeschichte der Juden” (1908); F. Heman,
”Judafolkets hist.” (1910); M. Brann, ”Geschichte
der Juden’ (3 bd, 3 Aufl. 1910—13); M.
Fishberg, ”The jews” (1910), ”Die Rassenmerkmale
der Juden” (1913); W. Sombart, ”Die Juden
und das Wirtschaftsleben” (1911); J. Juster,
”Les juifs dans l’empire romain” (1914); Jos.
Jacobs, ”Jewish contributions to European
civilisation” (1919); ”Nationernas bibliotek. 3.
Judarna” (1920); S. M. Dubnow, ”Weltgeschichte
des jüdischen Volkes” (1920 ff.); I. Elbogen,
”Judarnas historia” (1922); H. Koritzinsky,
”Jödernes historie i Norge” (1922); H.
Valentin, ”Judarnas historia i Sverige” (1924); S.
Feist, ”Stammeskunde der Juden” (1925); H.
Günther, ”Rassenkunde des jüdischen Volkes”
(1930); A. Ruppin, ”Soziologie der Juden” (2 bd,
1930—31). — ”The Jewish encyklopædia” (12
bd, 1901—06); ”Jüdisches Lexikon” (5 bd,
1927—30); ”Encyklopædia judaica” (1928 ff.).

        C.V.J.

Juda rike, se Israel.

Judas, Jesu broder enl. Mark. 6:3, Matt.
13:55, f.ö. okänd. J. har uppgivits vara förf.
till Judas’ brev (se d.o.) i N.T.

        S.N.

Judas, Jakobs son, enl. Luk. 6:16, Apg. 1:13
en av de 12 apostlarna, möjl. densamme som i
Matt. 10:3 kallas Lebbeus och i Mark. 3:18
Taddeus. Jfr Doctrina Addæi.

        S.N.

Judas brev, det sista i ordningen av N.T:s
7 s.k. ”katolska” brev, anger sig vara skrivet
av ”Judas, Jakobs broder”, alltså av en av Jesu
bröder. Den lilla skriften, som torde vara förf.
o. år 100, polemiserar skarpt mot vissa
sedeslösa personer, som göra sig gällande i kyrkan.
Förf. citerar apokryfa judiska böcker, ss. Mose
himmelsfärd och Henoklitteraturen. — Litt.:
H. Windisch, ”Die katholischen Briefe” (2
Aufl. i ”Handbuch zum N.T. hrsg. von H.
Lietzmann”, 15, 1930).

        A.J.F.

Judas Galiléern från Gamala (ö. om
Gennesaret), ledde o. 7 e.Kr. ett judiskt uppror mot
romarna, omnämnt i Apg. 5:37, ehuru felaktigt
förlagt till efter Teudas’ uppror o. 44. Från
J. skall seloternas parti ha utvecklat sig.

        S.N.

Judas Iska’riot (Iskariot till aram. isch
Qirjoth, från staden Q.; el. möjl. grek. Sikario’tes,
med dolk, sica, försedd upprorsmakare), en av
Jesu lärjungar, förrädaren, som utlämnade sin
mästare till myndigheterna. Evang. och Apg.
ge en hemsk målning av J:s karaktär och
ändalykt; huvuddraget i hans väsen var girighet och
falskhet; efter fullbordat verk hängde han sig
i förtvivlan. Jesus genomskådade honom hela
tiden och skickade bort honom sista kvällen
före sin död. Motiven i den evang. J.-legenden
äro genomskinliga och delvis färgade av G.T.
(ang. de 30 silverpenningarna jfr Sak. 11:12,
ang. Judaskyssen jfr 2 Sam. 20:9) och av
förkristna judiska sägner. J:s eget motiv och
förfarande är höljt i mörker. De gnostiska
kainiterna hade ett J.-evang. (i ”Neutestamentliche
Apokryphen hrsg. von E. Hennecke”, 2 Aufl.
1923—24). J. spelar en stor roll i de judiska
sägnerna om Jesus. — Litt.: S. Krauss, ”Das
Leben Jesu nach jüdischen Quellen” (1902);
D. Haugg, ”J.I. in den neutestamentlichen
Berichten” (1931); S. P. Carey, ”Jesus and J.”
(s.å.).

        A.J.F.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>