Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judemission - Judemärke - Judendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDEMÄRKE
Judekörsbär, Physalis alkekengi. Efter Francé.
tydliga. Jfr Jerusalemsföreningen
och Israelsmissionen. G.W.L.
Judemärke kallas ett kännetecken, som
judarna i de flesta europeiska länder av
myndigheterna ålades att bära. Påvliga dekret
härom finnas från 1215; de sista förordningarna
om j. upphävdes i slutet av 1700-talet. Det
mest kända j. var en framtill på dräkten
fast-sydd gul ring. En sorts j. var även den
medeltida toppiga judehatten. C.V.J.
Judendom, judarnas religion, spec. den
efter-exiliska. Om exilens betydelse för religionen
se Babyloniska fångenskapen.
Genom persernas toleranta religionspolitik kunde
judarna konsolidera sig, väl icke som en stat
men ss. en religiös församling, inom vilken j.
räddades. J. utmärkes av en egendomlig
växling mellan universalism och nationell
parti-kularism. Jämsides med monoteismen och det
judiska gudsbegreppets starkt moraliska
karaktär framträder på det religiösa området även
den nationella idén, motsatsen till
”hedningarna”, hoppet på Jahves och hans folks
triumf över folkslagen. Därtill kommer ett
inslag av individualism och inom eskatologien (se
d.o.) allehanda heterogena element.
Karakteristisk för j. är vidare den starka känslan av
religiös skuld, som fört med sig en oerhörd
steg
ring av sonande riter, framförallt de blodiga
offren. Intresset för kulten gav rikare
utgestalt-ning åt tempelmusik och liturgisk diktning (se
Psaltaren). J. övergick alltmer till
obser-vansreligion, där fromheten bestod i att
sorgfälligt iakttaga de av prästerna formulerade
reglerna i kult och sed, rätt och moral.
Framförallt framträdde här föreskrifterna om
fest-firande, sabbat, renhetsregler, omskärelse m.m.
Lagen (se Pentateuken) träder i centrum
av religiositeten (nomism). Prästerskapets
betydelse växte enormt, det utbildades en i
rangklasser indelad hierarki, vars översta
myndighet var den monarkiske översteprästen (se d.o.).
Utan klar skillnad från de rituella buden
framträdde de moraliska, som gärna erhålla en
praktisk-utilitaristisk motivering (se
Ordspråksboken). Gudsbegreppet blev alltmer
supranaturalt. Nationalgudens namn, Jahve,
kom ur bruk. Mellan Gud och världen stå s.k.
hypostaser, urspr. konkreta gudagestalter, som
förflyktigats till abstrakta figurer, halvt
personer, halvt egenskaper hos Gud, ss. Anden,
Ordet och Visheten. — Inom diasporan
utvecklades allehanda synkretistiska företeelser (jfr
Elefantinepapyrerna). Även j. i
Palestina var utsatt för intensiv påverkan utifrån,
främst av iranskt-babyloniska religionsidéer,
starkare dock först i hellenistisk tid. Viktigare
än det inströmmande myt- och legendstoffet
var inflytandet från kaldéernas astrala
världsbild och den iranska dualismen och
eskatologien med dess tro på uppståndelse och
världsdom (se A p o k a 1 y p t i k). Starkt synes även
inflytandet från de egyptiska kulterna ha varit.
Räddningen från den synkretistiska faran kom
genom Antiochos IV:s våldsamma försök att
tillintetgöra j., vilket bragte den äktjudiska
religionen till ett besinnande på sin egenart, även
om j. allt fortfarande ingalunda var tillsluten
för främmande impulser. G.Bsm.
Utmärkande för j. såväl i dess äldre som
i dess nutida gestaltning är det stränga
firandet av sabbaten och de i Moseböckerna om-
Interiör av synagoga i Prag.
— 675 —
— 676 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
