Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien - Konst - Jugurtha - Juhász, Gyula - Juhlin, Julius - Juhlin-Dannfelt, 1. Carl Mathias - Juhlin-Dannfelt, 2. Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUHLIN-DANNFELT
1800-talets slut ser man inflytande från
Frankrike, dels Barbizonskolans intima
landskaps-måleri, dels impressionismen; slovenskt
landskap och folkliv målas t.ex. av I. G r o h a r
(1867 —1911); en annan framstående mästare
var A. Azbe (1862—1905). Slutl. har också
inom skulpturen ett uppsving börjat; dess
möderne representant är I. M e s t r o v i é. Belgrad
och Zagreb gå med sina museer på det
moderna området i spetsen; stor livaktighet visar
också Ljubljana (Laibach). E.W.
Litt: N. Krebs, ”Beiträge zur Geographie
Serbiens und Rasciens” (1922); Fr. Kossmat,
”Geologie der zentralen Balkanhalbinsel”
(1924); K. S. Patton, ”Kingdoms of Serbs,
Croats and Slovenes” (1928); P. Vujevic,
”Roy-aume de Yougoslavie” (1930). J.F.
JuguTtha, konung av Numidien (d. 104f.Kr.).
Insatt av farbrodern Micipsa jämte dennes
söner Hiempsal och Adherbal ss. regent i
Numidien, lät J. mörda Hiempsal 117 och
förjagade Adherbal. Genom romarnas bemedling
kom emellertid en delning av riket till stånd
mellan den sistn. och J., som dock röjde
kusinen ur vägen. Då vid ett i Cirta av J.
anställt blodbad flera romerska medborgare
om-kommo, förklarade Rom krig, men den mot J.
utsände Lucius Calpurnius Bestia (se C a
1-purnius 1) lät muta sig till fred (111 f.Kr.).
Slutl. blevo dock J. och hans svärfar Bocchus
slagna. J. utlämnades och dog i fängelset. J.
var en skicklig fältherre och slipad diplomat
men hänsynslös och bestialiskt grym.
Romarnas krig med J. har skildrats av
historieskrivaren Sallustius. W.N.
Juhåsz [jo’häs], Gyula (Julius), ungersk
förf. (f. 1883). J., som är lyriker, utmärker
sig för formfulländad språkbehandling och
stor motivvariation. Tidigare stor
Nietzsche-beundrare, besjunger han numera helst
nationella och religiösa ämnen. J:s lyrik är
präglad av djup melankoli. Bland hans dikter
märkas ”Versek” (1907) och ”Testamentum” (1925).
Några prosastycken återfinnas i ”Holmi”
(”Strödda alster”, 1929). G.Jg.
Juhlin, Anders Julius, ämbetsman (f. 26/t
1861), docent i meteorologi i Uppsala 1891,
lektor i Skara 1892, rektor där 1893, tillhörde
som civilminister Lindmans ministär 29/s 1906
—4/i2 1907, generaldirektör och chef för
Generalpoststyrelsen 1907—25, ordf, i styrelsen för
Civilstatens änke- och pupillkassa sedan 1913.
Under J:s ledning av postverket skedde verkets
rationalisering och omdaning till ett
affärsdri-vande verk av modern typ. Efter kriget tog
J. aktiv del i strävandet att återknyta det
internationella samarbetet i postfrågor och var
en av ledarna vid världspostkongressen i
Stockholm 1924. J. har utg. ”Minnen” (2 bd, 1928).
T.E-r.
Juhlin-Dannfelt. 1) Carl Mathias J.-D.,
jordbrukare, ämbetsman (1823—1904),
studerade agronomi för
Nonnen å Degeberg,
varefter han blev
egen jordbrukare. Ä
Edeby på Lovön vid
Stockholm grundade
han 1853 privat
lantbruksskola. Han var
1860—80 intendent
vid Lantbruksakad:s
experimen talfält,
1865—71 sekreterare
i
stamholländeristy-relsen och från sistn.
år föredragande vid Lantbruksakad:s
förvaltningskommitté i ärenden som rörde
stam-holländerierna. Utom för kreatursaveln
ivrade J.-D. för införande av lantbruksmaskiner.
Han var generalkommissarie för Sverige och
Norge vid världsutst. i Wien 1873, i
Philadel-phia 1876 samt i Paris (för Sverige) 1878.
J.-D. var svensk-norsk generalkonsul i
Helsingfors 1881—86 och i London 1886—99. Hj.P.
2) Herman Julius Brorson J.-D., den
föregåendes son, jordbruksekonom, ämbetsman
(f. 2/2 1852), fil. d:r
1882, agronom å
Ul-tuna s.å. Efter att
några år ha varit
lantbrukslärare samt
sekreterare i
Kopparbergs läns
hushållningssällskap blev
J.-D. 1892 lektor i
jord-brukslära och
jord-bruksekonomi vid
Ultuna lantbruksinst.
samt rektor där från
1896, tills han 1902
tillträdde befattningen som sekreterare i
Lantbruksakad., vilken tjänst han innehade
till 1919. 1925—28 uppehöll han
densamma på förordnande. J.-D. var 1917—19
ordf, i Folkhushållningskommissionens
jord-bruksavd. och led. av Lantbruksrådet. Han har
f.ö. innehaft ett stort antal förtroendeposter,
bl.a. som riksdagsman i F.k. 1908—09, och
varit en av vårt lands produktivaste
lantbruks-förf. Av större arbeten må nämnas ”Handbok
i jordbrukslära” (1901; ny uppl. 1915) och
(jämte A. Sjöström) ”Handbok i
jordbruks-ekonomi” (1911) i ”Lantbrukets bok” (resp, bd
1—2 och 7), samt red. och till stor del själv
Uppslagsbok. XIV. ___ 705 ___
23
— 706 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
