Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUL
Julbröd, som ingå i julhögen från Sunne.
Jullimpa och tre kusar.
ej innebär urspr. sammanhang. Liksom man
var mån om riklig och god förtäring under j.,
fördrev man tiden med upptåg och nöjen, som
började annandagen. Utom rena nöjeslekar, ss.
pant- och nötlekar, ringdanser o.d., tävlade
man gärna i vighet och styrka. Tävlingslusten
tog sig även uttryck i kappkörning hem från
julottan och i kappritten, den s.k. Staffans
skede (se d.o.), på annandagens morgon, i
vilka tävlingen eg. var självändamål men
eggades genom halvt skämtsam, halvt allvarlig tro,
alt den som blev först, skulle bli först hela året,
att hästarna skulle trivas bäst för den, som
först hann vattna dem, o.s.v. Denna kappritt
torde vara äldre än kristendomens införande
utan att dock ha med hednisk religion att göra.
Av rädsla för skadliga följder voro en del
arbeten förbjudna under j. el. vissa av dess
dagar. På juldagen skulle så få arbeten som
möjligt utföras och inga besök göras.
En grupp julseder hör samman med en
dödsfest, antagl. framgången ur disablotet:
familjens döda anhöriga, ”änglarna”, tänktes
julnatten osynliga besöka sina gamla hem.
Bordet skulle för dem stå dukat, julljuset och
julbrasan brinna hela natten, julbad beredas och
sängarna stå fint bäddade, medan familjen sov
i julhalmen på golvet. De döda tänktes också
ha sin särsk. julnattsgudstjänst i kyrkan. J.
tänktes även på annat sätt vara en tid, då
hemliga makter på gott och ont driva sitt spel,
varför man för att avvärja skada utanför
stugan reser granar, som i Mellansverige ofta
kvistas till s.k. julruskor, julstänger
Julbock och Staffanssångare i Nås, Dalarne.
el. julkors. Sådana o.a. skyddsåtgärder
riktades mot skadetrolldom, mot häxor och troll,
som då tänktes i verksamhet, men även mot
mystiska följen sådana som lussefärden
(se Lucia) i Nordsverige och osko re j en
el. julesvennerna i Norge, vilka icke helt
kunna identifieras med de döda men åtm.
delvis representera skräcken för de främmande
döda i motsats till dem, man pietetsfullt mottog
i hemmet. Ulklädningsupptågen stå i regel i
nära sammanhang med j:s kristna innebörd.
Hil höra främst stjärngossarna, som äro
en rest av ett medeltida mysteriespel om de tre
vise männen, vilket hållits vid liv av
latinskolornas djäknar och väsentligen tillhör städerna.
Stjärngossarna ha även sjungit julsånger, bland
vilka särsk. må nämnas Staffansvisorn.a av
legendariskt ursprung, vari Staffan el. Stepha-
Julbock av råghalm från Sko socken, Uppland.
Nordiska museet.
nus (se denne) förknippats med julevangeliet,
på gr. av att annandagen bär hans namn, och
vilka även sjungits av Staffansryttarna.
Julbocken står i närmaste sammanhang med
Nikolausupptågen, som urspr. tillhörde ®/i2,
Nikolausdagen, men efter reformationen
flyttades till j. Lutersk iver mot helgondyrkan
uteslöt Nikolausfiguren, varigenom den honom
åtföljande djävulen, Beelsebub, Beelsebock,
Pelzbock, i Sverige fortlevde som julbock (jfr
Lucia) och kunde därvid behålla Nikolaus’
roll som gåvoutdelare. Jultomten, som har
samma roll, har först på 1800-talet införts, på
gr. av att man uppfattat engelska bilder av
den vitskäggige Nikolaus som en tomte, och
han har sålunda urspr. intet att göra med
folktrons tomte, som dock har det samband med
j., att man då plägat sätta ut mat till honom
ss. gårdens skyddsande. Julklapparna
härstamma delvis från Nikolausupptåget men
äro i första rummet nyårsgåvor, som närmast
kunna återföras till antikens strenæ, fra.
étren-nes, men gåvor i samband med nyårsfest
träffas även hos folk utan förbindelse med antiken,
varför härledningen ej ensam räcker. Benäm-
— 711 —
— 712 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
