Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul - Jul, Esger - Jularbo - Julén, Jonatan - Jules - Jules Servières - Juli - Julia, 1. (dotter till Julius Cæsar) - Julia, 2. (dotter till Octavianus Augustus) - Julia, 3. (dotter till den förra) - Julia Domna (kejsar Septimus Severus’ gemål) - Julia Mæsa (gift med Julius Avitus) - Julia Mamæa (dotter) - Juliana Maria (drottning av Danmark)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIANA
Julgranen. Kopparstick av D. Chodowiecki.
ningen kommer av folklig sv. sed att klappa
på dörren, kasta in gåvan och springa, vilket
även förekommer vid andra fester. Även j u
1-granen är, trots en viss likhet med majträdet,
en i v. Tyskland i protestantisk tid
uppkommen sed på grundval av kristen symbolik. På
1700-talet träffas den på sv. herrgårdar och blev
efter mitten av 1800-talet allmän på gr. av
jultidningar och billig tysk julgransgrannlåt.
Julhalmen, som numera kommit ur bruk, var
före julgranen det mest typiska för julen. Den
kan ha införts av praktiska skäl för att ha
något att ligga på, då sängarna skulle stå för
de dödas räkning. Av allmogen själv förklaras
den ss. åminnelse av att Jesusbarnet låg på
halm, en förklaring, som användes även i
andra länder, där julhalm brukas, och som kan
vara riktig. — Litt.: H. F. Feilberg ”J.” (2 bd,
1904); N. Keyland, ”Julbröd, julbockar och
Staffanssång” (1919); M. P:n Nilsson, ”Studien
zur Vorgeschichte des Weihnachtsfestes” (i
”Archiv für Religionswissenschaft”, 19, 1918),
”Festdagar och vardagar” (1926); H. Celander,
”Nordisk j.”, 1 (1928); K. Meisen,
”Nikolaus-kult und Nikolausbrauch” (1931). u.S-m
Jul, E s g e r, se J u u 1.
Jularbo, industri- och stationssamhälle i
Folkärna s:n, vid järnvägen Krylbo—Bräcke.
Ångsåg, gjuteri. M.P.
Julén, Jonatan, metodist (f. 8/# 1887),
fil. d:r i Uppsala 1916 (”Om Sveriges
stats
skuld”), rektor för metodistkyrkans i Sverige
teologiska skola, överås, Göteborg, metodist
kyrkans delegat vid ekumeniska mötet 1925,
dess representant i Frikyrkliga
samarbetskom-mittéen; har bl.a. utg. skrifter i sociala och
religiösa skrifter. S.N.
Jules [zyl], fransk namnform för Julius.
Jules Servières [zyl särvjä’r], pseud. för
franske författaren Louis Halévy (se denne).
Juli (lat. Ju’lius, gammalt sv. namn hömd
nad), den 7:e månaden i den julianska och den
gregorianska kalendern. Dess namn var urspr.
Quinti’lis, den 5:e av den äldre romerska
kalenderns 10 mån. Till Julius Cæsars ära fick
den 44 f.Kr. sitt nuv. namn. M-t.
Ju’lia. 1) J., dotter till Julius Cæsar (d. 54
f.Kr.), blev av sin fader av politiska skäl g.m.
Pompejus. Genom sitt inflytande över denne
bidrog J. starkt till endräkten mellan de båda
mäktiga männen. E.L-m.
2) J., dotter till Octavianus Augustus (d. 14
e.Kr.). Som enda dotter till denne var J.
mycket bortskämd men samtidigt högt bildad och
begåvad, en typisk representant för sin tids
de-kadenta emanciperade kvinnor. Hon var gift 3
gånger, först med sin kusin M. Marcellus, så
med fältherren Agrippa och sist med sedermera
kejsare Tiberius. Sistn. äktenskap var föga
lyckligt, och på gr. av sina utsvävningar
förvisades hon 2 e.Kr. till ön Pandateria samt sedan
till Rhegium, där hon dog. E.L-m.
3) J., dotter till den förra och Agrippa (d.
28 e.Kr.). Till karaktären var hon lik sin mor,
och hennes morfader Augustus tvingades därför
att 8 e.Kr. förvisa henne till ön Trimerus
utanför Apuliens kust, där hon avled. Man vill
stundom sätta skalden Ovidius’ landsförvisning
i samband med domen över J. E.L-m.
4) J. D o m n a, kejsar Septimius Severus’
2:a gemål (d. 217), härstammade från Emesa i
Syrien. Högt begåvad och viljekraftig, hade hon
stort inflytande över kejsaren. Hon spelade en
betydande roll även under sonen Caracallas
regering och omgav sig med en krets av lärda
och filosofer. Då hon efter Caracallas död
förvisades från hovet, begick den kloka,
lidelsefulla och härsklystna kvinnan självmord. E.L-m.
5— 6) J. M æ s a, den föregåendes syster (d.
226), g.m. Julius Avitus. Kejsar Heliogabalus
var hennes dotterson, och under dennes
regering var den ärelystna J. Mæsa jämte dottern
J. M a m æ a (d. 235) de verkligt styrande. De
båda damernas välde varade även under kejsar
Alexander Severus, J. Mamæas son. E.L-m.
Juliana, namn på flera furstinnor.
Danmark. 1) J. M a r i a, drottning (1729
—96), dotter till hertig Ferdinand Albert av
Braunschweig-Wolfenbüttel och 1752 g.m. ko-
— 713 —
— 714 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
