Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Justinianus II (östromersk kejsare) - Justinus I (östromersk kejsare) - Justinus II (östromersk kejsare) - Justinus Martyren - Justitia (mytologi) - Justitia (veckotidning) - Justitiarius - Justitieborgmästare - Justitiedepartementet - Justitiedeputationen - Justitiekansler (J.K.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUSTINUS
säkert missbrukade hans oerfarenhet och
därigenom ådrogo honom hat. Han fördrevs av
Leontios, understöddes av chazarer och
bulgarer samt blev åter kejsare 705. Hans medfödda
hårdhet övergick nu till patologisk grymhet,
och genom ett uppror störtades och dödades
tyrannen. Lm.
Justi’nus, östromerska kejsare. 1) J. I (d.
527), av bondsläkt från trakten av Scupi
(Yskyp), kom ung till Konstantinopel, utmärkte
sig genom krigisk duglighet, steg under
Anasta-sius till comes excubito’rum (chef för
livvakten) och valdes 518 till kejsare. J. var g.m.
Lupicina, en krigsfånge (som kejsarinna
Eufemia). Han hade latin till modersmål, saknade
den för rikets styrelse nödvändiga bildningen
och överlämnade mer och mer ledningen till
sin systerson Petrus Sabatius, adopterad
under namnet Justinianus (se d.o. 1). Lm.
2) J. II (565—578), systerson till
Justinianus I, föga begåvad, vid sitt trontillträde redan
åldrig, slutl. vansinnig, kunde ej hävda rikets
vidsträckta gränser mot de från alla håll
an-stormande fienderna (jfr Bysantinska
riket, sp. 505). Lm.
Justi’nus, kallad J. Martyren, lärare i
filosofi från Samarien, anslöt sig till
kristendomen och led martyrdöden o. 165 i Rom. J.
är en av de tidigaste och mest betydande
kristna apologeterna (jfr Apologetik), som
genom upplysande skrifter sökte undanröja de
missförstånd om kristendomens sanna väsen,
vilka de ansågo vara orsaken till förföljelserna.
Flera apologetiska skrifter ha tillskrivits J.;
äkta torde dock endast vara hans apologi
tillägnad Antoninus Pius och en dialog mot
judendomen (tysk övers, i ”Bibliothek der
Kirchen-väter”, resp. 12, 1913, och 33, 1917). S.N.
JustiTia (lat., till jus, rätt), rom. myt.,
rättvisans gudinna, lämnade, då människosläktet
alltmera försämrades, jorden och glänser nu
som Jungfrun (Virgo) bland stjärnorna
(Ovi-dius’ ”Metamorfoser”, 1:150). Jfr D i k e. W.N.
Justi’tia, veckotidn., däri notiser om utslag
i kravmål, växeldomar, utmätningar,
boupp-teckningssummor m.fl. för kreditgivare viktiga
uppgifter intagas. Den utkom 1893—1922 som
självständig tidn., därefter ingår den som
bilaga till ”Sv. handelstidn.” E.K.
Justitia’rius, dansk-norsk titel för ordf.,
presidenten, i åtskilliga högre domstolar.
Justitieborgmästare, den av Göteborgs två
borgmästare, som står i spetsen för
rättsväsendet. Tidigare funnos även i andra sv. städer
j. Se B o r g m ä s t a r e. E.K.
Justitiedepartementet, ett av de statsdep., i
vilka den sv. centralförvaltningens verksamhet
är fördelad. Enl. 1919 års lag om statsdep.
om
fattar J:s område lagärenden och
justitieför-valtningen, och enl. 1930 års dep.-stadga
handlägger J. dels huvudsaki. följ,
förvaltningsärenden, näml, rörande
domstolarna och rättskipningen, fastighetsregister,
avstyckning enl. fastighetsbildningslagen,
antagande av släktnamn, fångvården, straffregister,
nåd i brottmål och villkorlig frigivning,
till-lämpning av T. F., rikets vapen, flagga och
gränser, regering och riksdag,
riksdagsmanna-val, medborgarrätt, utlänningars rättsliga
ställning, fideikommissrätt m.m., dels
lagstiftningsärenden rörande grundlagarna och
de konstitutionella stadgarna, lagarna om
Högsta domstolen, Regeringsrätten och
Lagrådet, vallagen, lagarna om statsdep. och
kommandomål samt all civil-, straff- och kyrkolag,
som icke uttryckligen hänförts till annat dep.
Det statsråd, som är chef för J., benämnes i
dagligt tal justitieminister.
Dep.-personalen utgöres av 1 statssekreterare, 1
exp.-chef, särskilda led. för lagärenden, 2
kansliråd, 1 förste och 2 andre kanslisekreterare,
amanuenser m.fl. J. är en avd. av K.m:ts
kansli, och dess anslag uppföras under
riks-statens 2:a huvudtitel. — J. bildades genom
1840 års departementalreform, varvid
justitie-statsministern (se d.o.) blev dess chef. Dess
exp. benämndes intill
justitiestatsministeräm-betets omorganisation 1876
justitiestats-expedition. Inom J. var 1872—74 och
1895—1902 organiserad en särsk., av 3 led.
bestående lagbyrå med uppgift att utarbeta
lagförslag, vilket dessförinnan, under
mellantiden och sedermera tillkommit de s.k.
lagberedningarna (se Lagberedning). J. var
1917—30 delat på 2 avd.: en laga vd. under
särsk. chef och bestående av visst antal led.
och en kansliavd., vars chef var både
statssekreterare och exp.-chef. E.Spr.
Just i tiedep utat ionen [-Jo’n-], se
Deputation.
Justitiekansler, förk. J.K., en
förtroendeämbetsman inom den sv. statsförvaltningen, vars
uppgifter enl. R. F. § 27 och instruktionen 25/io
1918 i huvudsak äro att i egenskap av
konungens ”högste ombudsman” å konungens vägnar
utöva tillsyn över lagars och författningars
efterlevnad samt över rättskipningen, att föra
el. låta föra konungens talan i mål, som röra
”allmän säkerhet och Kronans rätt”, att
beivra el. låta beivra av domare o.a. ämbetsmän
begångna fel samt att, enl. vad som närmare
stadgas i T.F., vaka över tryckfrihetens rätta
bruk och åtala förbrytelser däremot. I de på
K.m:ts prövning ankommande ärenden, där ett
rättsförhållande kommer under bedömande,
plägar j:s utlåtande inhämtas, varför j. i viss
— 755 —
— 756 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
