Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jute, gunny, calcuttahampa - Jutila, Kalle - Jutland - Jutländska (jutska) hästen - Jutländsk (jutsk) boskap - Jutta (dansk drottning) - Jutta (dansk prinsessa) - Juul, ätt - Juul, 1. Esger - Juul, 2. Ove - Juusten, Paul - Juvara, Filippo - Juvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUVEL
Jute, Corchorus
capsu-laris.
särsk. C. capsula’ris och C. olito’rius, som för
textiländamål allmänt odlas, den förra i Ost-
indien, Algeriet,
Guayana och flera
andra länder på
amerikanska kontinenten, den senare i
Indien, Arabien och
Palestina. J.-fibrer
utvinnas ur stammen,
ha en längd av intill
2,5 m., vit el. gulvit
färg och speglande,
ofta sidenartad glans.
Som j. betecknas i
handeln även en del
ersättningsmedel, ss.
Abelmo’schas-,
Aga’-ve- och Ure’na-fibrer
m.fl. O.Gz.
Ju’tila, Kalle
Theodor, finländsk
jordbruksexpert och politiker (f. 1891), fil. d:r
1922, sedan 1928 innehavare av den Kordelinska
professuren i agrarpolitik vid Helsingfors’ univ.
J. tillhör Agrarpartiet och var 1927—28 minister
utan portfölj i Sunilas l:a regering;
jordbruksminister i Kivimäkis regering dec. 1932. Th.
Jutland, se Jylland.
Jutländska (jutska) hästen, förädlad lantras
av kallblodig typ. Den har exporterats i stort
antal från Jylland till de danska öarna,
Schleswig och Tyskland. Fuxfärg med tecken
vanligast. Mankhöjden c:a 170 cm., levande vikt
600 å 700 kg. Se Hästar, sp. 733. H.Fqt.
Jutländsk (jutsk) boskap, nötkreatursras av
kombinerad mjölk- och gödtyp. Färg
svartbrokig. Benbyggnaden grov. Fullvuxna kor
väga 450—600 kg. Mjölkavkastningen c:a 3,000
kg. med 3,7 °/o fett. H.Fqt.
Jutta. 1) J., dansk drottning, dotter till
hertig Albrekt av Sachsen, 1239 g.m. Erik
Plogpenning. I äktenskapet föddes minst 4 döttrar,
Ingeborg, g.m. konung Magnus Lagaböter av
Norge, Sofia, g.m. konung Valdemar av
Sverige, Jutta (se J. 2) och Agnes, abbedissa i
S:t Agnes’ kloster i Roskilde. Efter sin makes
död ingick J. nytt äktenskap med en tysk
furste. B.
2) J., dansk prinsessa (d. 1284), dotter till
konung Erik Plogpenning och J. 1), ingick i
S:t Agnes’ kloster i Roskilde, lämnade det 1272
och låg därefter i ständig ekonomisk konflikt ’
med klostret; ett flertal dokument äro
bevarade från tvisten. Erikskrönikan, som prisar
hennes fägring, berättar att hon under ett besök
hos sin syster Sofia i Sverige skall ha inlett
en kärleksförbindelse med sin svåger konung
Valdemar. J:s resa till Sverige har lyriskt och
episkt behandlats av V. v. Heidenstam. B.
Juul [jöl], dansk adlig ätt, känd sedan
1200-talet.
1) E s g e r J., ärkebiskop av Lund (d.
1325), var urspr. kanik i Ribe, deltog
därefter i Erik Menveds tjänst i dennes kamp
mot Jens Grand och blev ss. belöning 1306
biskop i Aarhus, 1310 ärkebiskop av Lund.
Ss. sådan kom den forne anhängaren till Erik
Menved i konflikt med denne, knöt
förbindelser med hans fiender bland stormännen, flydde
1317 till sin borg Hammershus på Bornholm
och 1318 till Pommern. S.å. ingick han i
Kalmar jämte upproriska danska stormän ett
förbund med de sv. hertigarnas anhängare. J.
återvände 1321 till Lund och försonades med
den nye konungen, Kristofer II; förhållandet
dem emellan blev dock ej vidare gott. H.Bg.
2) Ove J., ämbetsman och diplomat (1615—
86), sändes upprepade gånger, särsk. i
samband med förhandlingarna om Roskildefreden,
i olika uppdrag till Karl X Gustav och utförde
dem synnerligen väl. På riksdagen 1660
motsatte sig J. enväldet men försonade sig snart
därmed och blev 1669 vice ståthållare i Norge.
1676—79 vice kansler i danska kansliet, blev
han 1681 stiftsamtman i Aarhus stift. P.S.
Juusten [jü-], Paul, finländsk biskop (o.
1516—76), adlad 1572. Efter att på 1540-talet
ha studerat vid tyska univ., bl.a. Wittenberg,
blev J. 1554 biskop i Viborg och 1563 i Äbo.
1569 sändes han som medl. av Johan IH:s
beskickning till tsar Ivan IV, blev av denne illa
mottagen, kastades i fängelse och fick
återvända först 1572. — J:s förf.-skap rör sig dels
på teologiens område, varvid han skrev på
finska och därigenom intager en bemärkt plats
i den finskspråkiga litteraturens tidigaste
historia, dels på historiens. Hans krönika över
Finlands medeltidsbiskopar (”Chronicon
epis-coporum Finlandensium”) har utgivits av
Porthan med vidlyftiga kommentarer (1784—1800).
Hans skildring av sina lidanden i Ryssland,
”Acta legationis moscoviticæ”, har även
utgivits av Porthan (1775). l.A.
Juva’ra [jo-], Filip po, italiensk arkitekt
(1685—1736), var företrädesvis verksam i
Turin, där flera palats och kyrkor vittnq om hans
måttfullt klassicerande, franskt påverkade stil.
Hans förnämsta arbete är Superga-kyrkan vid
Turin, med kupol över ett åttkantigt
centralrum samt romerskt korintisk förhall. Hans
sista arbete var planen för nybyggnaden av det
1734 nedbrunna slottet i Madrid. E. W.
Juve’l (ytterst av fra. joèl, smycke, av
vulgärlat. joce’llum, till lat. jocus, lek, skämt),
slipad ädelsten.
— 761 —
— 762 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
