Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnefelt, 2. Eero - Järnefelt, 3. Armas - Järnefelt, 4. Maikki Järnefelt-Palmgren - Järnek - Järnforsen - Järnförädling - Järnglans - Järnglimmer - Järngnejs - Järnhantering - Järnhatt - Järn-Henrik - Järnhuva - Järnhydroxid - Järnhårda lönelagen - Järnhätta - Järnjodid, Järnjodur - Järnjodurpiller - Järnjodursirap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNEK
anslöt sig tidigt till det naturalistiska
frilufts-måleriet i Frankrike men har sedan början
av 1900-talet utvecklats mot en koloristisk
rikare, mer dekorativt betonad, fastän i
grunden realistiskt uppfattad stil, i vilken seklets
romantisk-nationella strömning i Finland fått
ett av sina märkligaste, på en gång mest
måttfulla och helgjutna uttryck, över hans
landskapsmålen vilar oftast en intim och dämpat
svårmodig lyrik, medan hans realistiska
folk-livsskildringar från Finland, präglade av en
lugn, satirbetonad humor, vittna om samma
skarpa iakttagelse och säkra
karakteriserings-förmåga, samma djupa psykologiska förståelse
och sakliga klarhet, som känneteckna J:s
porträttkonst, vilken i många av hans tidigare
arbeten ofta har en rent klassisk hållning. Denna
mer objektiva och kritiska än
temperaments-fulla och fantasirika läggning, som gjort J. till
en av Finlands mest betydande officiella
porträttmålare, framträder även i hans
altartavlor samt i monumentalmålningarna
”Auro-raförbundet” (1916) och ”Florafesten” (1920)
i Helsingfors univ:s aula. En
förgrundsställ-ning i de senaste årens produktion intaga
hans landskapsmålningar i gouache,
beaktans-värda genom sin personliga friskhet och
omedelbarhet i greppet och sin genomskinliga,
lätta klarhet i färgen. J., vars solida
tecknar-egenskaper fått ett adekvat uttryck i hans
mjukgrundsetsningar, har 1902—30 verkat ss.
ritlärare vid Helsingfors univ. 1912 blev han
prof., 1923 fil. hedersd:r. Sedan 1931 är J.
preses i Finlands konstakad. En retrospektiv
utst. av hans arbeten var 1924 anordnad i
Stockholm. — Litt.: G. Strengell, ”Finska
mästare” (1906); T. Stjernschantz i ”Ord och bild”,
1924. B.H-e.
3) Edvard Armas J., den föregåendes bror,
tonsättare och dirigent (f. 1869). J. studerade
för M. Wegelius, A.
Becker och Massenet;
var orkesterdirigent
i sin födelsestad,
Viborg, 1898—1903,
ledare för
Stockholms-operans symfonikonserter 1905—06 och,
efter att ett år ha
varit direktor för
Helsingfors
musik-inst., anställd som
ord. kapellmästare
vid Kungl. teatern i
Stockholm 1907; erhöll titeln hovkapellmästare
1911 och l:e hovkapellmästare 1923. J.
återflyttade till Finland 1932, då han blev
konstnärlig ledare och l:e kapellmästare vid Finska
operan i Helsingfors. Som dirigent är han
känd för sin gedigenhet, sin utmärkta förmåga
att behärska den musikaliska apparaten, tränga
in i konstverket och göra det levande. Han
har framträtt som tonsättare med dels ett
antal präktiga, kraftfullt och färgrikt
instrumen-terade orkesterkompositioner, ”Korsholm”,
”Symfonisk fantasi”, ”Heimathklang”, 2
orkestersviter, de mycket spelade ”Prelude” och
”Kehtolaulu” m.fl., dels talrika verk för
solo-och körsång ävensom kantaterna ”Äbo slott”
och ”Isänmaan kasvot”. Han är en av de första
tonsättarna av finskspråkiga texter; både dessa
och de till sv. texter skrivna sångerna ha blivit
högt uppskattade på gr. av den fina formen,
värmen och innerligheten i tonspråket. —
G. 1) 1893—1908 m. J. 4), 2) 1910 m.
operasångerskan Olivia (Liva) Edström (f.
1876). O.A-n.
4) M a i k k i J.-P almgren, sångerska
(1871—1929), f. Pakarinen, g. 1) 1893—1908 m.
J. 3), 2) 1910 med tonsättaren Selim Palmgren
(f. 1878). J.-P. uppträdde i alla Europas
främsta musikcentra, vistades 5 år i Amerika;
överallt fängslade hon publiken genom sin
praktfulla stämma, sitt själfulla föredrag och sin
omväxlande repertoar. Som operasångerska
kreerade hon främst Wagnerroller. O.A-n.
Järnek, se Aquifoliaceæ.
Järnforsen, samhälle, se J ä r e d a.
Järnförädling, A.-b., äger Hällefors (se d.o.)
i Lilla Mellösa s:n.
Järnglans, ett mineral, bestående av järnoxid,
Fe2O3, innehållande 70 °/o järn. J. har samma
sammansättning som hematit men är till
skillnad från detta mineral väl kristalliserat i
stålgrå, metallglänsande kristaller. Den
kristalliserar hexagonalt, har hårdheten 6 och spec. v.
4,9—5,3 samt ger rött streck. Är till skillnad
från magnetiten omagnetisk. J. är ett av de
viktigaste järnmalmsmineralen och kallas ofta
blodsten. Järnglimmer är en finfjällig j.
N.H.M.
Järnglimmer, se Järnglans.
Järngnejs, miner., se Gnejs.
Järnhantering, se Järn och stål.
Järnhatt, se Hjälm, sp. 85.
Järn-Henrik, greve av Holstein, se H e n r i k,
sp. 1,078.
Järnhuva, bergsvet., se Eiserner Hut.
Järnhydroxi’d, se Järnoxider.
Järnhårda lönelagen, nationalek., se A
r-b e t s 1 ö n, sp. 135.
Järnhätta, bergsvet., se Eiserner Hut.
Järnjodi’d, Järnjodu’r, se J ärnsalter.
JärnjoduTpiller, farm., se J o d
järnpiller.
Järnjodu’rsirap, farm., se Jod järnsirap.
— 795 —
— 796 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
