Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnsulfat - Järnsulfider - Järnsvamp - Järnsysle - Järntråd, ståltråd - Järnträ - Järnugn - Järnvatten - Järnverk - Järnverksföreningen - Järnvitriol - Järnvräkeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVRÄKERI
Järn sulfa’t, se J ä r n sal t e r.
Järnsulfi’der. — Ferro sulf id, FeS,
svaveljärn, j ärnsulfur, förekommer som
mineralet magnetkis. Magnetkis innehåller
något mer svavel, än som motsvarar formeln FeS,
men visar samma röntgendiagram som rent
svaveljärn. Erhålles som en svart fällning, då
ett ferrosalt försättes med svavelammonium,
samt som en gråaktig, metallglänsande massa
vid sammansmältning av järn och svavel. Är
lättlöslig i syror och användes för
framställning av svavelväte på laboratorier. —
Ferri-s u I f i d, Fe2S3, järnsulfid, ingår i
kopparmalmerna kopparkis, CU2S,FE2S3, och
brokig kopparmalm, 3Cu2S,Fe2S3, erhålles
genom att glödga svaveljärn med svavel el.
genom att upphetta finfördelat järn i
svavelväteström vid 100°. — Järndisulfid, FeS2,
s v a v e 1 k i s, är ett gult metallglänsande
pulver, som icke angripes av utspädd saltsyra.
Förekommer allmänt som mineralet pyrit.
Avspjälkar svavel vid upphettning. Förbrännes
vid upphettning i luft lätt till järnoxid, Fe2O3,
och svavelsyrlighet, SO2. Pyrit är därför en av
de viktigaste utgångsprodukterna vid
svavel-syrefabrikationen. Användes även för
framställning av ferrosulfat. Lj.
Järnsvamp är en porös, svampartad
metallisk produkt, som erhålles genom reduktion
av järnmalm vid så låg temp., att smältning
icke inträder. J. framställes i allm. med låg
kolhalt och innehåller mekaniskt inneslutna,
icke metalliska beståndsdelar från malmens
gångart, vilka delvis kunna avlägsnas genom
anrikning. J. användes huvudsaki. som
ersättning för skrot vid tillverkning av högvärdigt
stål (se J ä r n o c h s t å I, sp. 815).
Framställningen kan ske enl. en mångfald, delvis ännu
ej slutligt utvecklade metoder, bland vilka må
nämnas följ. Vid Sieurins process el.
Höga-näsmetoden inpackas järnmalmsslig med
stenkols- el. koksstybb i kapslar av eldfast tegel
och upphettas i ringugn. Vid Ekelunds metod
sker reduktionen med kolsyrefri generatorgas
under frammakning i en tunnelugn. Wibergs
metod genomföres i en schaktugn med delvis
cirkulerande, koloxid- och vätehaltig gas, som
regenereras i en till ugnen ansluten, elektriskt
upphettad karburator. Vid Norsk Staals metod
användes likaledes delvis cirkulerande gas, som
efter upphettning i en elektrisk
Ijusbågskam-mare får passera ett kokslager, varvid den vid
reduktionen bildade kolsyran återföres till
koloxid. Reduktionen genomfördes tidigare i
rull-ugn, sedermera i tre staplar av flyttbara
muff-lar. Vid Kallings metod sker reduktionen
hu-vudsakl. med fast kol i en elektriskt upphettad
rullugn. — Litt.: M. Tigerschiöld i ”Blad för
bergshandteringens vänner”, 1932. l.S.
Järnsysle, gård i Skara landsförsamling,
bekant för ett här beläget gravfält från årh.
närmast f.Kr. Gravarna äro med likbränning och
karakteriseras av sparsamt inventarium,
bestående av lerkärl, skärvor, krumknivar,
prylar o.a. redskap; vapen saknas. — Litt.: T. J.
Arne i ”Sv. fornminnesför:s tidskr.”, 12 (1905).
G.Em.
Järntråd, ståltråd, framställes vid
tjocklek ned till c:a 5 mm. genom valsning (se d.o.),
vid mindre tjocklek genom därpå följ,
dragning (se d.o.). Mjuk j. användes till stängsel,
resårfjädrar m.m., ståltråd med växlande
hårdhet till stållinor, fjädrar, musikinstrument
(pianotråd) m.m. S.k. patenterad ståltråd är
seghärdad, se H ä r d n i n g. l.S.
Järnträ, benämning på synnerligen hårda och
fasta, tropiska träslag, vilka huvudsaki.
begagnas som byggnadsvirke. J. erhålles från
skilda trädarter, tillhörande bl.a. släktena
Ar-ga’nia, CasuarVna, Coccolo’ba, 1’xora,
Par-ro’tia och Sidero’xylon (se d.o.). Handelns be
nämningar på j. hänföra sig i regel till
arternas utbredningsområden. O.Gz.
Järnugn, se Eldstad.
Järnvatten, se Järnpreparat.
Järnverk, industriell anläggning för
tillverkning av järn och stål, bestående av masugnar
(hytta), stålverk innehållande ugnar för
stålframställning, valsverk, smedja och gjuteri
samt verkstäder av olika slag. Se Järn och
stål. l.S.
Järn verksf öreningen, bildad 1889, söker
främja den sv. järnhanteringens intressen,
framförallt med avseende å de förhållanden,
som inverka på järnets försäljning och pris.
J. publicerar kvartalsstatistik över tillverkning
och export samt sätter normalnoteringar för
priset. T.E-r.
Järnvitrio’1, ferrosulfat, se J är ns a 11 er.
Järn vräk er i’ var en från början av 1600-talet
till mitten av 1800-talet bestående inst., genom
vilken staten ville övervaka, att det järn, som
från Sverige såldes till utlandet, var av
fullgod beskaffenhet och höll den uppgivna vikten.
Vid järnvågarna (se d.o.) skulle järnet
fördenskull synas av en av Kronan tillsatt tjänsteman,
som hade att vräka och beslagtaga allt
underhaltigt järn. Därvid fordrades även, att järnet
var märkt med en järnstämpel (se d.o.), som
angav järnets tillverkare, för att denne skulle
kunna ställas till ansvar för ev. brott mot
förordningarna. Vräkning av järn omnämnes
redan i Magnus Ladulås’ stadslag (o. 1350) men
vann stadga — om ock ej allmän efterföljd —
först genom k.f. 1604 och 1671 samt senare
— 825 —
— 826 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
