Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄG
konstruktioner vid korsningar å bangårdar
m.m., har man flerstädes, ss. vid Sveriges
statsbanor, övergått till enfasström. Denna
strömform fordrar blott 2 ledningar, varav räls-
Fig. 18. Normalsektioner vid bergskärning
(t.v.) och vid jordskärning och bank (t.h.).
strängen kan utgöra den ena. Härvid göres
dock denna elektriskt ledande förbi
rälsskarvarna. Ledningsanordningarna bli härigenom
enkla och göra det möjligt att utsträcka den
elektriska tågdriften till vitt utgrenade
järn-vägssystem. För enfasväxelströmmen har
använts en kontakttrådspänning av 15,000 volt
med 16 2/s perioder. I Amerika och England
arbetar man mångenstädes med gott resultat
med likström av o. 3,000 volt. Enfas- och
likströmssystemen fordra blott enpoliga
kontaktledningar. Då dessa vid hög tåghastighet
ej böra hänga för djupt ned, utföras de mellan
Fig. 19. Normalsektion för smalspårig
järnväg med 891 mm. spårvidd.
upphängningspunkterna med s.k. fack- el.
ked-jeupphängning. Den elektriska utrustningen
vid järnvägarna beror på systemet motorvagn
el. lokomotiv. Vid det förra är varje ”elektrisk
vagn” försedd med motorer, varigenom dels
hela tågvikten kan utnyttjas ss. friktionsvikt,
dels hög igångsättningsförmåga erhålles,
varför systemet särsk. lämpar sig för lokalbanor
med tät trafik. Lokomotivsystemet tillgodoser
däremot bättre fordringarna vid större
järnvägslinjer, med långa snäll-, person- och
godståg. Även för banor vid bergverk och
industrianläggningar är sistn. system lämpligast. Vid
motorvagnssystemet är varje
motorvagn utrustad med strömavtagare och särsk.
manövreringsapparat (skyddskontroller).
Denna består av en elektriskt driven kontroller,
som medelst manöverström från den i tågets
Fig. 20. Normalsektion för smalspårig järnväg
med 600 mm. spårvidd.
främsta vagn befintliga förareplatsen genom en
mindre kontroller reglerar motorernas gång i
samtliga vagnar. Vid högspänd växelström
finnes i varje motorvagn en transformator, som
nedsätter spänningen till den för resp,
motorer lämpliga. Vid enfasbanor förekomma
nästan undantagslöst seriekopplade motorer för
enfas växelström. För normalspåriga j.
använda elektriska lokomotiv ha i
huvudsak samma inrättningar som motorvagnarna,
dock med endast 1 el. 2 motorer å varje
lokomotiv och med manöverapparat inbyggd å
detta. Hela belastningen nedtransformeras
först i en lokomotivtransformator till lägre
spänning och föres därefter till motorerna
genom skyddskontrollern; denna erfordras, enär
mekaniskt verkande kontroller skulle på gr.
av strömstyrkornas storlek bli för
svårhanterlig. Fig. 21 visar ett växellokomotiv från
Sie-mens-Schuckertwerke med vid ändarnas sidor
anbragta 2 motorer, som medelst koppelstänger
och blindaxlar driva hjulaxlarna. På
lokomotivets tak äro de båda strömavtagarna
anordnade och bestå av rombformade ramar, på
— 837 —
— 838 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
