Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnväg - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄG
Fig. 21.
vilkas övre ändar en lättare båge tryckes mot
kontakttråden. Fig. 22 visar en
enfasserie-kopplad lokomotivmotor på 1,000 hkr. och
kommutatorn med dess borstsatser, som
omställas genom kuggkrans och handhjul. På
motoraxeln är fastkilad en vev för
koppel-stångens drivande. — Försöksfärder med
elektriskt drivna motorvagnar utfördes 1903 mellan
Marienfelde och Zossen vid Berlin för att
utröna den största hastighet, varmed elektriska
snabbtåg kunna framföras, och därvid
uppnåddes en hastighet av 200 km. i tim. Fig. 23
visar ett elektriskt malmtåg å Luleå—Riksgränsen
och fig. 24 ett elektriskt snälltågslokomotiv för
sv. statsbanorna. — Fordon utan strömtillförsel
användas stundom å j. med svag trafik, där
lokomotivdrift skulle ställa sig mindre ekonomisk.
Dessa motorvagnar ha ant. ett ackumulatorbatte-
Fig. 22.
ri som strömkälla el. en egen
strömalstringsan-läggning —- en bensolmotor med tillkopplad
likströms-dynamo. Detta batteri har vanl. o.
160 volt spänning och en aktionsradie av ung.
100 km. Fig. 25 visar en dubbel motorvagn
av detta slag och fig. 26—27 typer av elektriska
stolpledningar. — Om övrig rullande materiel
se Järnvägsvagn, Lokomotiv etc. —
Rörande säkerhetsanläggningar för tågtrafiken
se Växel- och
signalsäkerhetsan-läggningar.
Historik. Redan i äldsta tider fanns i
Grekland ett vägsystem av avlånga stenar med
inhuggna spår för fordonens hjul, vilket kan
betraktas ss. förelöpare till nutidens j. Den
tyska gruvindustrien använde på 1500-talet
urholkade banor av trä, delvis även av järn,
för att underlätta transportvagnarnas
framförande i gruvgångarna, och detta bruk torde
även ha vid samma tid förekommit i England.
1767 bildade järnverket Colebrook Dale en
spårbana med gjutna järnplattor. 1776 gav
man dessa en förhöjning på innersidan för
att leda kärrornas hjul. Dessa plattor fästes
på långträ vilande på tvärträ. 1793 fastsatte
Josua Burns skenorna på stenblock, och senare
gavs den fritt liggande skenan mera bärande
form (Fiskbuksskenan). Hjulen löpte i ränder.
1808 började man ersätta gjutjärnet med
smidesjärn, och Robert Stephenson använde å
London—Birminghambanan skenor med
symmetrisk tvärsektion med parallella över- och
underytor. Ss. dragkraft tjänade till en början
människor och hästar. Vid starka stigningar
lät man ett nedrullande tungt tåg draga upp
ett lättare el. använde fast ångmaskin med
— 839 —
— 840 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
