Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnvägsmuseer - Järnvägsråd - Järnvägssamtrafik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGSSIGNALER
ett lands järnvägsväsen. J. finnas i flera av
utlandets städer, ss. Nürnberg (det äldsta), Wien,
Berlin m.fl. I Sverige började sammanförandet
av föremål från järnvägarnas äldre dagar 1905,
men först 1914, då vid Baltiska utställningen i
Malmö en större utst. rörande
järnvägsväsen-det av Kungl. järnvägsstyrelsen anordnats,
erhölls stommen till det museum, som 1915
öppnades i Stockholm och vilket såväl genom
originalföremål som med modeller visar vid
järnvägarna använda redskap, rullande materiel
m.m. E.R.S.
Järn vägs råd, försöksvis 1902—04 och 1905—
07, permanent fr.o.m. 1908, har till uppgift att
lämna upplysningar och råd i ärenden ang.
förhållandet mellan Statens och i samtrafik
med dem stående enskilda järnvägar och
trafikanter. J. består av 25 led., utsedda av: K.m:t
3, företrädande statsfinansiella intressen,
hushållningssällskapen 4, stadsfullmäktige i
Stockholm, Göteborg och Malmö, vardera 1,
handelskammaremötet el. dess kommitté 4, Sveriges
köpmannaförbund 1, Sveriges allmänna
exportförening 1, Sveriges allmänna sjöfartsförening
och Sveriges redareförening tillsammans 1,
fullmäktige i Järnkontoret 2, Sv.
trävaruexportföreningen 1, Sv. trämasseföreningen och Sv.
cellulosaföreningen tillsammans 1, Sveriges
industriförbund 3 och Sveriges
hantverksorganisa-tion 1. J. sammanträder på kallelse av K.m:t,
som utser ordf. E.R.S.
Järnvägssamtrafik, befordran av personer och
gods mellan olika järnvägar utan
omexpediering. Den inrikes samtrafiken i Sverige
ordnades till en början genom
överenskommelse mellan anslutande järnvägar och
utsträcktes först 1890 att gälla samtliga
statsbane-stationer och ett avsevärt antal stationer vid
enskilda järnvägar (E.J.). För befordran av
personer och resgods utfärdades gemensam
samtrafikstaxa Vs 1891, i sammanhang med att
zontariff infördes å Statens järnvägar (S.J.).
Vi 1906 infördes även zontariffsystemet i
persontrafik mellan sv. järnvägar och vissa
ång-båtsleder. Till en början tillämpades i denna
trafik samma avgifter pr tariffzon å samtliga
järnvägar. Under världskrigsåren tillkommo
olika tilläggsavgifter. Vs 1919 infördes å S.J.
zontariff i samtrafik, och 1930 fastställdes nya
taxor för samtliga E.J. — Rörande
godssam-trafiken träffades överenskommelse 10/4 1882
mellan S.J. och ett antal E.J., vilken
sedermera de flesta E.J. biträtt. Bestämmelserna
härvid omfatta dels definitioner å begreppen
samtrafiksfrakter, transportavgifter och
till-läggsavgifter, dels ock fastställandet av
sam-trafiksvägar. Dessa vägar ha varit föremål
för upprepade överläggningar, intill dess K.m:t
27/e 1929 fastställde föreskrifter ang.
godssam-trafik, vilka trädde i kraft Vi 1931.
Samtrafik med utlandet.
Person-samtrafik med Norge daterar sig från 1Vio 1867,
då linjen Arvika—Charlottenberg öppnades, och
utvidgades efter hand. Första sv.-norska
per-sonsamtrafikstaxan är av Vi 1890 och ingick
i den nordiska personsamtrafikstaxan av Ve
1905, som avsåg samtliga nordiska länder, även
Finland. Med Danmark kan personsamtrafik i
viss mån räknas från 1864, då resande med
biljett till Malmö för fortsättning med ångbåt
till Köpenhamn kunde få resgods polletterat
direkt till denna stad. Direkt försäljning av
personbiljetter mellan sv. och dansk station synes
ha ägt rum från 1875. Sv.-dansk
personsamtrafik i huvudsaki. nuv. omfattning kom till
stånd 2/s 1897, bekräftad 1905 (se ovan).
Personsamtrafik med Tyskland förekom redan
mot slutet av 1865 över Köpenhamn. — En
mindre omfattande samtrafik för resande och
gods, men utan möjlighet till direkt vagntrafik
var vid 1906 års ingång inrättad över ett antal
ångbåtslinjer till och från sv. hamnar, och
direkta biljetter funnos med järnvägar i Norge,
Danmark, Finland, Tyskland, Österrike,
Nederländerna, England, Belgien och Frankrike.
Godssamtrafik, d.v.s. möjlighet att försända
gods med tillämpning av direkt fraktberäkning,
förefanns vid samma tid med järnvägar i
Norge, Danmark och Tyskland samt — för
vissa varuslag — i Nederländerna, Belgien,
Frankrike och Österrike-Ungern. Av
genomgripande betydelse för utlandssamtrafikens
utveckling ha varit Sveriges anslutning till
internationella fördraget för godstrafik av 1907 samt
öppnandet av ångfärjeleden
Trälleborg—Sassnitz. Den förra gjorde det möjligt att försända
gods på direkt fraktsedel mellan sv. och
flertalet stationer i de länder, som då voro
anslutna. Genom den senare erhöll Sverige bättre
och självständiga tidtabeller, snabbare
godslägenheter och billigare frakter samt möjlighet
att som självständig part — ej genom Danmark
— taga initiativ till taxeåtgärder. Kriget
avbröt samtrafikens lugna utveckling, men
arbetet återupptogs, och efter internationella
fördraget Vio 1928 är personsamtrafiken återställd
och utsträckt samt omfattar samtliga
europeiska länder utom Spanien, Portugal,
Ryssland och de baltiska länderna. Godssamtrafikens
återställande har gått långsammare.
Godssam-trafikstaxor finnas dock med Norge, Danmark,
Tyskland, Italien, Nederländerna och Belgien;
genom specialtariffer för trafik med tyska
gränsstationer mot länder bortom Tyskland
kunna dessa tariffer kombineras med nämnda
länders egna taxor. E.R.S.
— 857 —
— 858 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
