Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - al-Kab (Elkab) - Kaba - Kabal - Kabardiner - Kabardino-Balkarskajaområdet - Kabaré, kabaret - Kabb - Kabbala - Kabbalism - Kabbleka, kabbeleka, kabbelök, kabbalök, kalvleka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABA
om Luxor. Ruiner av den gammalegyptiska
staden Nechab med bl.a. 2 åt stadsgudinnan
Nechbet helgade tempel. Th.P.
Kaba (arab. ka’ba, tärning), islams
centralhelgedom, belägen mitt på moskégården i
Mekka (bild se pl. vid art. Arabien),
ut-göres av en o. 15 m. hög, 12 m. lång och
10 m. bred byggnad med platt tak och utan
fönster, uppförd av en grå stenart från de
omgivande bergen. I K:s ö. hörn, o. 1,5 m. över
marken, sitter den svarta stenen, al-Hadjar al
aswad, inmutad. På n.ö. muren är en dörr,
2 m. över marken, som, de dagar K. är öppen,
uppnås medelst en då framrullad trätrappa.
Helgedomen är utan inredning, bortsett från
3 pelare av teakträ, som uppbära taket, och
talrika lampor av silver och guld. K. är
utvändigt beklädd med ett svart brokadtäcke,
kiswa, som under 14 dagar av vallfartsmån.
ersättes av ett vitt täcke, varefter en ny kiswa
pålägges. Den till K. knutna gudstjänsten
består dels av bön, salät, i dess inre på vissa
dagar, dels av med vallfarten förenad taiväf,
cirkulation, d.v.s. ceremonien att 7 gånger
vandra runt K. och därvid beröra och kyssa
den svarta stenen. Denna ceremoni har
Muhammed upptagit från den kult, som redan
före hans tid utövades vid K., vilken enl.
traditionen av Abraham och Ismael uppbyggts
på en plats, där Adam haft en av änglar
uppförd boning, och under förmuhammedansk tid
var en berömd helgedom, där särsk. guden
Hu-bal dyrkades (jfr Islam, sp. 62). Efter
erövringen av Mekka 630 rensade Muhammed K.
från avgudabilder men behöll den i övrigt
oförändrad. K., som tidigare delvis varit av trä,
förstördes av eld och uppbyggdes helt av sten
683. Flera gånger skadad av översvämningar,
restaurerades den grundligt 1630 och fick då
sitt nuv. utseende. G.O-r.
Kaba’l (ytterst från hebr. kabbälä, se K a
b-bala), hemlig sammansvärjning, stämplingar,
komplott, ränker, intrig. Jfr C a b a 1 mi•
n i s t ä r e n.
Kabardi’ner, tjerkessisk folkstam i v. och
centrala Kaukasus. Religionen är islam. De
äro åkerbrukare, men idka också häst- och
fårskötsel och äro biodlare. Se T j e r k e
s-s e r. G.B-r.
Kabardi’no-Balka’rska jaområdet, autonomt
område i Nordkaukasien, R.S.F.S.R.; 11,550
kvkm.; 204,700 inv. (1926), därav 60 °/o
ka-bardiner, 16,s °/o balkarer, 8,4 °/o ukrainer och
7,5 °/o ryssar. K. är ett bergland på Kaukasus’
n. sluttning mellan Elbrus och Tereks övre
lopp. Huvudstad Naltjik (20,909 inv.).
Kabar-dinoområdet bildades 1921, vartill
Balkarska-jaområdet anslöt sig 1922. M.P.
— 911 —
Kabaré, kabaret (från fra. cabaret, bl.a.:
krog, förr även; källaringång), ett slags finare
varieté med vissång, uppläsning o.d., oftast i
samband med servering; dels om lokalen och
dels om själva underhållningen.
Kabb, växtnamn, se Kaveldunsläktet.
Ka’bbala (hebr., eg. ”tradition”), k a b b
a-1 i s m, en hemlig judisk vishetslära, medelst
vilken människan förmenades kunna fatta
världsordningen och nå Guds närhet. De
invigde kunde ur bibeln utläsa allehanda
förborgade kunskaper genom att uträkna
bokstävernas talvärde (jfr Bokstavsmystik och
G e m a t r i); vokal- och accenttecknen i den
massoretiska texten (se M a s s o r e t e r)
troddes ha en hemlighetsfull betydelse; kände man
det förborgade gudsnamnet, kunde man
besvärja änglar och demoner o.s.v. Man skiljer
mellan teoretisk och praktisk k. Den förra
antager ett inre sammanhang mellan människan
och världen (mikro- och makrokosmos) och
betraktar sinnevärlden ss. uppkommen ur en
skapande översinnlig värld under medverkan
av översinnliga väsen av olika grad (sefiroth),
som äro förmedlare och länkar mellan Gud
och människorna (jfr Emanation). Den
praktiska k. är i allm. magisk vidskepelse
(besvärjelser, amuletter, som hålla sjukdoms- och
dödsbringande demoner borta, gematri etc.)
men kan även ta sig uttryck i en strävan att
genom sedlig renhet och innerlig
gudshängiven-het påskynda den messianska
världsfrälsning-en. K. föreges vara uråldrig, och de
kabbalis-tiska urkunderna gå under rabbi Akibas o.a.
forntida vises namn men ha vida yngre
ursprung: ”Sefer Jesirah” (Skapelsens bok) är
sålunda från 900-talet, ”Sohar” (Glans) antagl.
förf, på 1200-talet av Abr. Abulafia. Bland
senare kabbalister märkas Isak Lur ja (1534—
72) samt kristna humanister och mystiker ss.
J. Reuchlin, Erasmus, Pico della Mirandola,
och i Sverige J. Bure. K., vars spekulationer
gärna anknyta till bibelns skapelsehistoria och
Hesekiels visioner, har upptagit element från
allehanda religioner och filosofiska system (i
sht nyplatonismen, den persiska demonläran,
den kristna treenighetsläran). — Litt.: A.
Franck, ”La Kabbale” (1843, tysk övers. 1918);
G. Scholem, ”Bibliographia kabbalistica” (1927).
C.V.J.
KabbalFsm, se Kabbala. — Kabbalist,
kännare av kabbala el. förf, på detta område.
— Adj.: kabbalistisk, även:
hemlighetsfull, mystisk.
Kabbleka, kabbeleka, kabbelök,
kabbalök, kalvleka, Caltha
palu’s-tris, av fam. ranunkelväxter, den enda av de
16 till släktet C. hörande, i n. och s. utomtro-
— 912 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
